Mina Redditinlägg senaste två timmarna:

Jag är fan likadan som jag var med Flashback för tio år sen och Helgon för 20 år sen. Människotörstande, typ. Jag behöver inte bekräftelse, det skiter jag fullkomligt i. Jag vill bara ha kontakt och få veta att jag finns och att min åsikt värderas.

Hur i helvete kunde jag falla ner i den här gropen när jag växte upp med en hemtelefon och två tv-kanaler? Kanske just därför i och för sej. Alla söker uppskattning anyhow, I guess. Varför har jag en ätstörning, t.ex? Jag ska lägga mej strax och fundera över kontakt med folk och hur jag gör.

/rant: Jag har inga vänner (vill egentligen inte ha några heller för jag kan inte make the commitment) och jag umgås bara med människor (två människor typ) när jag dricker öl. Vill mer ha ölen än gemenskapen ärligt talat. Jag skulle vara överlycklig om jag slapp prata/se någon människa as long as I live (bara jag får ha en katt). Jag tolererar människor, jag känner inget för dom. Tror att jag försöker spela normal genom att umgås med TK och det är fan inte konstigt att jag behöver alkohol för att härda ut. Jag borde ha ‘misantrop’ tatuerat i pannan. Hur ska jag orka låtsas vara normal 8-16 igen? Jag går alltid in i väggen eftersom det är för utmattande. Jag får göra det folk vill och göra ett försök och jag hoppas verkligen att det går bra den här gången. Jag vill inget hellre! Jag tror att jag ger upp helt och hållet om det skiter sej en gång till. /rant

Vill nu bara ha en kisse och inte för att blogga om den utan för att jag behöver en vän och distraktion från ölen/internet/telefonen/människor/livet/hjärnan.

Helt apropå: jag saknar min karl! Han är den enda människan, bortsett från mamsen, som jag verkligen vill träffa och ha ett meningsfullt utbyte med. Skulle verkligen vilja ligga här och gosa med honom nu. Han är skitsur på mej, men jag kan ändå säga vad jag känner och hade önskat just nu. Jag hoppas att vi kan träffas och prata ut snart.

Gjorde valkompassen på svt igen: