Vikt / BMI

67,5 (-1,9 sen 1/12) / BMI: 22,0.

Kcal ätit / förbrända igår: 1719 / 2220 = -0,6 kg

Daglig aktivitet 90 min: ◼️ (82 min…)

Dagen

Gick upp vid 10-tiden, drack kaffe och tänkte att jag tar en promenad. Hade ingen lust att simma idag, men ville inte ha en hel vilodag.

Eru& ringde och frågade om jag ville ses en stund och tjöta lite. Jag tänkte ”varför inte?”, jag umgås så lite med folk att det kan vara bra att öva på det. Cityblond ringde också och frågade om jag skulle till City Kebab eftersom hon behövde nån att prata med. Blev glad att hon tänkte på mej! (Blev givetvis inte glad över att hon mådde dåligt och behövde prata – duh!) Jag har dock inte råd att gå ut förrän jag får pengar nästa vecka, så jag var tvungen att tacka nej.

Efter promenaden kom Eru& över.

Efter UNO kollade vi på The Shining (fast han pratade mest i telefon haha). Följde därefter med till torget, när han skulle möta sin polare för att gå hem, vid halv sex, typ. Dom köpte folköl och drog iväg längs Höstvädersgatan medan polisen övervakade (som vanligt var dom vid torget, vilket jag är glad över).

Resten av kvällen tänkte jag spendera med att dricka upp mina två öl och kolla på avsnitten av Deadbug Says, som jag har missat. Ska sova tidigt och eventuellt försöka simma imorgon (beror på när jag vaknar – har ingen klocka ställd på helgen).

Meditation: ✔️

🎯: Långpromenad samt orken att gå förbi gamla lägenheten.

Dagens KBT

Jag och Eru& pratade om det här med att man alltid vill vara snäll och vara alla till lags. Han är precis som jag, eller kanske t.o.m. värre. Ingen orkar att göra vad andra vill hela tiden, då blir det en psykisk krasch. Jag försökte att tänka ”var autentisk” och föra den lärdomen vidare (kändes dock mycket som att jag inte lever som jag lär) Eru& har en jobbintervju på tisdag och mitt enda råd var ”var dej själv”, men det är nog ett dåligt råd när vi lever efter andras vilja hela tiden – vem är ”jag själv”? Det jag menar är att man inte ska spela en roll eller ”söka bekräftelse” (d.v.s. säga ”det som förväntas av dej”) utan att vara ”ditt riktiga jag”. Hur är man det på en jobbintervju då? Fan vet. Det är inget man gör i en handvändning. Jag är egentligen bara mitt riktiga jag med mamsen och Spike.

Jag vill ju lära känna Rhith nu och jag tycker verkligen att jag är mej själv och att jag inte försöker att leva upp till nåt påhittat ideal som inte är mitt riktiga jag och det är jag väldigt glad för. Jag har (tentatively) insett att jag är den jag är, take it or leave it, liksom. Jag tror att åldern spelar in en del här eftersom jag med åldern har blivit mycket mindre brydd om andra (bortsett från situationer där den sociala fobin blossar upp och andras åsikter om mej spelar roll, men det är en annan fråga) och det känns skönt.

Nu när jag ändå har träffat Rhith och det har det lett till jag faktiskt har blivit kär och vill jättegärna fortsätta att ses, så kommer min ”jag tyck om mej annars är jag värdelös’-personlighet tillbaka och det är skitjobbigt. Jag vill inte vara needy och ”tyck om mej”, jag vet ju att jag inte behöver nån karl eller nåns ‘approval”, men jag faller tillbaka i den fällan oavbrutet och det blir hundra gånger värre när mina känslor ‘is a stake’. Jag letar dock inte efter en livspartner (jag har redan mitt liv etablerat och klarar mej fenomenalt utan att andra människor blandas in i mixen), så egentligen har jag ”bara” mitt självförtroende att förlora. Hahaha, fan, det är inte ”bara”.

Kuratorn och jag pratade om att jag kan försöka att vara mer nyfiken/leksam (minns ni att vi etablerade ‘lekfull medelmåtta’ som mitt mål att sträva mot?) och det går faktiskt att applicera här: testa, och se vad som händer, liksom. Att det har kommit in (oväntad) kärlek i mitt vanliga, rätt tråkiga och inrutade liv, är en krydda i tillvaron och jag kan faktiskt låta det bara vara som det är just nu, utan krav eller förväntningar. Jag kanske kan vara nyfiken och spontan (med övning och eftertanke eftersom det inte kommer naturligt).