Onsdag 27 oktober 2021: jävla debacle och tyvärr ingen kärlek


Vikt / BMI

69,9 (-2,0 sen 18/10) / BMI: 22,8. Ner ytterligare lite, trots folkölen, tack och lov.

Kcal ätit / förbrända igår: 1388 / 2189. Åt hela 81 % kolhydrater igår, nu får jag skärpa till mej, jag skulle ju banta enligt high protein low carb (om jag inte bara dricker Nutrilett).

Daglig aktivitet 80 min: ✔️

Dagen

Vilken jävla förmiddag jag har haft! Ska se om jag kan återberätta det hela. Hade tid hos läkaren kl. 9. Skulle ta vagnen kl. 8.11. Ingen vagn. Kolla appen: ca. 2 min. Ingen vagn. Kollade appen: 17 min. ”Hur fan ska jag hinna nu?”. Väl på vagnen ”urspårning – går bara till Nordstan”. Aaargh. Ringde kontaktpunkten för att meddela läkaren jag kan bli sen. Sprang från Nordstan till Brunnsparken. Efter flera olika meddelande om olika tider kom 3an till slut. Jag var inne på kliniken kl. 9.05, så var inte sen alls.

Jag satt i väntrummet och alla blev uppropade. Emellanåt kom en okänd kvinna (inte min läkare som jag väntade på) ut och ropade efter någon ”Eli” vilket jag ignorerade. Jag är fan ingen kille. Kl. 9.45 frågade jag en annan läkare, som kom ut, om dom kunde kolla läget för mej. Lämnade mitt leg och till slut kom ”Eli”-kvinnan tillbaka med mitt leg. Hon var skitsur under dom första tio minuterna att jag var sen och jag bad om ursäkt säkert tio gånger och sa att jag inte var sen utan att jag inte fattade att hon ropade på mej. Hon hade inte sett mej när hon ropade, så hon trodde uppenbarligen att jag ljög. Snacka om dålig start på mötet!

Vi pratade lite om hur mitt liv går med rehabkoordinator och kuratorn. Jag berättade sen om hur jävla piss jag har mått på sistone med alla förändringar. Det blev standardsvaret: ”men tänk på att det är bra för dej”. Ja, men va fan, jag skiter i vad som är bra för mej blev mitt svar. Hon ville öka Brintillix till 15 mg. Jag skiter i vilket och sa att jag kan väl lika väl testa.

Hade badkläderna med mej, så trots att allt blev skit stannade jag vid Lundbybadet och körde min kilometer.

TK hörde sen av sej och ville ses på city kebab och jag tänkte att efter den här morgonen behöver jag en bärs. Jag åkte till stan och tog tre bärs och en granatäppleshot (väldigt god) och åkte sen hem (Cityblond var också där och hon är trevlig). Vi tjötade även med brudarna i bordet bredvid, vilket var trevligt. Har tid hos kuratorn imorgon kl. 11 så jag ville hem och sova tidigt. Efter dagens debacle vill jag bara sova, trots att klockan bara är 19. Skitdag!

Bästa motverkan mot dåliga dagar (och den enda av manligt kön jag behöver)!

Hade tänkt att jag skulle även lära mej lite spanska ovanpå walesiskan, men det fick fan bli Klingon istället. Hahaha, jag är en trekkie i själen.

Lol

Apropå ST vill jag se hela DS9, dvs Deep Space 9, igen (bästa Star Trek according to moi). Blev lite kär i Julian Bashir sist haha. Nä, men seriöst, älskar allt med DS9, TNG är favvo två.

Exet ringde och vi pratade en stund. Han sa bl.a. att han tror att jag saknar honom apropå att jag berättade hur kasst jag mår psykiskt. Jag bara skrattade åt honom, men så jävla känslig som jag är nu så är jag glad att han är borta i flera månader till eftersom jag säkert hade tagit tillbaka honom annars. Jag saknar honom som person, liksom båda mina ex, men fuck it, aldrig att jag vill ha honom tillbaka.

Tack Andrey Vinogradov för hurdy gurdy för att få mej att slappna av nu.

Meditation: ✔️

🎯: Bästa idag: ”glöm honom” sagt av Cityblond. Jag svarade bara ”ja, fast det är svårt”, men jag har känt i hjärtat hela dagen att jag måste gå vidare. Det var tydligen en sommarförälskelse, vilket hade varit trevligt att veta innan jag blev kär, som jag är nu (orkar inte med att slösa min tid på människor överhuvudtaget i onödan), det var kul så länge det varade. Jag skulle dock verkligen ändå vilja ha ett ärligt avslut, gärna face to face (alla kanske inte tycker att det är lika viktigt, men det är väldigt viktigt för mej eftersom jag måste ta hand om mitt psyke och kunna gå vidare med all annan skit jag behöver ta itu med utan att ha tankarna på annat håll, vilket jag trodde hade framgått i och med min personlighet, men tydligen inte. Jag känner att lära känna nya människor är lite som att gå på anställningsintervju – fick jag inte jobbet så ringer jag och frågar varför de inte valde mej – kanske inte med dom orden, men…). Fuck people anywho. Kommer ta lång tid (om nånsin) tills jag utsätter mej själv för det här igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s