Blast from the past-episode, for my own sentimental nostalgia trip. Sorry.

Intressant (not, det är tragiskt) att mitt första inlägg var angående vikten. Suck…

Jag blir glad och fascinerad (samt nostalgisk över vissa grejer) att jag kan uttrycka mej så intressant och vitsigt när jag vill. Kul minnesfärd.

När jag ändå höll på, kollade jag Youtube också. Har tydligen lagt upp 107 videos, varav (typ) 98 % är felines, sedan 2013.

Jag har, på något underligt vis, inbillat mej att jag inte är så jävla synlig på sociala medier, men, för fan, jag har verkligen inte hållit mej själv hemlig…

Jag tror, för min del, att anledningen till att jag har använder sociala medier överhuvudtaget är, trots att jag inte behöver ha en ursäkt, är att jag älskade att skriva dagbok förr och jag att nu kan kombinera det med att visa upp mej själv som den tillmötesgående, glada, trevliga, snygga och intressanta person jag inte är/vill vara (”visa mobbarna att jag, trots deras förutsägelser, lever ett bra liv”). Satan, vad tragisk jag låter… Jag arbetar fortfarande, efter 30 år med det mobbarna satte som stämplar på mej (fet och ful, äcklig, ointressant, dum, meningslös).

Varför, i hela fridens namn måste jag leva upp till andras synpunkter. Fuck you! Lev ert liv, så lever jag mitt. Ni fattar varför människor är min externa akilleshäl och jag orkar inte mer. Behöver nån enstaka person att öva på, men det verkar dött med det just nu. Jag fortsätter med mina promenader och simningen, så jag inte blir helt isolerad, men skulle behöva lära känna nån tjejkompis eller hitta tillbaka till mina ursprungliga, och få tillbaka vår connection. Jag saknar det! *hint, hint* my female friends, I, seriously miss ya! (I’ll take this ”love declaration to Insta instead). Nighty guys!

Nu skippar vi ‘dagboksinlägget’, mår dåligt över hur påverkad jag fortfarande är av mobbningen (men jag pratar med kuratorn om det ofta). Det var kul med nostalgitrippen. Avslutar med ett foto på mej själv där jag var nöjd med mej själv och ett hur jag önskade att jag fortfarande såg ut (35 år 2012).

Kunde inte somna än pga nytt avsnitt av That Chapter, men att nanna kl. 23 är ok. Jag har ändå varit aktiv både socialt och praktiskt, så jag kan sova gott. Natti.

• 

•