Onsdag 15 juli 2020: fortsättning på föregående inlägg om mina KBT-strategier


För att återkoppla till det jag skrev sist, då jag pratade om mitt tillvägagångssätt för att hantera ångesten, så kommer här en sammanfattning av strategin jag försöker följa. Jag har ett blad för varje i ett kollegieblock där jag antecknar följande för att få koll:

  1. Notera: ”DING! Nu är nåt vajsing här!”, ”Allt är inte som det ska nu”, ”Hetsätningsalarm”. Det behöver inte vara ångest, men det är oftast först då jag inser att något är obehagligt. Alla riktigt starka känslor (varför är det ett problem för mej att känna?)Alltså är uppgiften är att lära mej att vid obehag reflektera över vad som händer. Sättet att märka”ding:et” (innan det leder till ångest, vore det optimala) är att öka min kunskap om min kropp, d.v.s. uppmärksamma avvikande/obehagliga känslor i kroppen (kan vara att jag håller andan, spänner mej, rynkar pannan, biter ihop tänderna, får ett pirrande i överarmarna) samt notera vad som händer i psyket (att jag undviker saker som jag inte kan göra perfekt (enligt mej), undviker människor eftersom jag inte kan leverera vad som förväntas av mej (enligt mej), känner enorm stress eftersom saker måste göras nu samtidigt som enligt specifika bestämmelser (mina), oro, obehag, okoncentrerad, hjärnkaos, lyssnar/hör inte, irritation, inåtfokusering, dömande, ångest). Jag brukar ofta fastna i tankar om ”den utlösande faktorn”/”varför känner jag så här nu då”, men tanken är att inte fastna i det, utan fortsätta med nästa steg
  2. Identifiera vilka tankar som far genom huvudet just nu och som medverkar till den fortsatta negativa spiralen: alltså att verkligen höra tankarna som pågår. Detta är alltid,vad jag har märkt under mitt antecknande, alla former av dömande – av mitt utseende och intelligens, att inte kunna göra saker perfekt/enligt givna och inbillade konventioner – samt de flesta tankefällor (katastroftankar, måste/borden, tankeläsning, förstoring, personalisering, selektiv uppfattning. Att verkligen höra dom och att uppfatta de enskilda tankarna underlättar följande steg. Gäller främst alla tankar om hur jag kommer att bli bedömd och folks uppfattning av mej (sociala fobin, alltså – tack alla mobbare!), men alla former av förutseelser och katastroftankar är överrepresenterade. Andra exempel är ”nu känner jag mej stressad”, ”ångestkänsla”, ”irriterad nu” men m.fl
  3. Namnge dessa negativa automatiska tankar (NAT). Detta är nästa steg i min strategi för att komma ur ”tanke->ångestloopen”, att stanna upp och sätta ord på de tankar som just nu virvlar runt i huvudet. Jag har några sammanfattningar som jag använder väldigt frekvent: , ”Planering”, ”Stress” (fast det beror på planeringen), ”Upprepning” (handlar speciellt om saker jag tror att jag ska glömma och hela världen kommer att gå under då), ”Katastroftanke utan grund”, ”Ånger”, ”Depp”. Ju mer jag lär mej att identifiera dom, desto mer märker jag att de går att kategorisera som någon av dessa; ”Planering” är 80 %, så egentligen behöver jag inte så många fler namn utan inse att det är just det de är.
  4. Acceptera: beror på hur jag har namngett känslan, men om jag tar ”planering” som exempel så handlar det ju om att planeringen faktiskt är klar, så ”hjälper den här tanken mej nu? Nä, jag vet redan vad jag ska göra, varför älta det mer?”. Stress: ”Det tar den tid det tar/Jag har inte bråttom”. Om jag faktiskt har glömt något på riktigt: ”var det något viktigt så kommer jag på det igen, vad gör det om hundra år?”. Alla dömande tankar gällande att göra saker ”på rätt sätt” – tänk att jag kickar den där irriterande ”Bror Duktig”-grisen så han flyger. Vid alla former av krav och måsten ”livet är inte en räcka av effektivitet och det är helt ok att vara en spontan, lekfull medelmåtta”, tänk mej en hund som skäller alla måsten och är helt överväldigande med malande av uppmaningar, säg ”nog nu, sch, du kan sitta där, men sch”. Vid hopplöshetskänslor, depressionen, ”hur sant är det” och vad skulle jag svara någon annan som var så uppgiven, compassion med ”jag har/kan minsann…” (diverse saker som jag är duktig på och stolt över att jag kan och kan göra). När saker inte blev som mina noggranna planer, samt irritation över att folk inte gör som jag har tänkt eller saker inte går enligt mina ”inre instruktioner”: ”oups, nu blev det inte riktigt som jag tänkte, men gör det verkligen nåt? Nä.” Hetsätningsalarmet vet jag är ett symptom på att jag vill döva någon form av ovanstående jobbiga känslor, men ”det är helt ok om jag äter två mackor (t.ex), det är verkligen inte hela världen”/”är jag hungrig på riktigt nu” (samt tillåta mej själv lite ”gotteri” när jag är sugen så det inte blir så förbudsladdat). Tanken ”jag vet redan det” funkar också i och med att jag vet att jag vet hur man äter och vet att jag kommer äta normalt igen, bara tillfällig setback.
  5. Släpp det
  6. Utåtfokusera för att ”hålla det släppt”

Jag fortsätter här nästa gång. Det är verkligen skönt att sätta ord på mina tankar och få lite ordning på dom. Nu blir det gos med Spike.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s