v.42 Onsdag 16 oktober 2019


Vikt: 62,7 (+1,4 sen igår / -20,1 totalt). Suck, upp mer än jag trodde…

Inspiration

Meditation Morgon: Counting Breaths 7 min (appen ”Stop, Breathe & Think”)

Meditation Kväll: Energized by the Light 8 min (appen ”1000 Guided Meditations”)

Mat

Frukost: Linfröolja, C-vitamin, Havregrynsgröt med havredryck och hela linfrön. 380 kcal.

Lunch: Thaigryta från VegMe. 568 kcal.

Middag: Några bitar av Curry & Chili Satay Dinner från VeggieTable. 150 kcal.

Mellanmål: 2 riskakor, en banan, ett äpple. 230 kcal.

Summa kcal: 1328/1406

Kolhydrater: 49/55 %

Fett: 40/25 %

Protein: 11/20 %

Vikthantering: 183 aktiva min: 1667/1681 = -339/-275 kcal

Simning (mån,tor,fre,lör): x

Promenad: 18.070 steg / 591 kcal

Dagens projekt:

Onsdag: Kuratorn+Simma+Depressionsskola kl. 15.00. Inte simmat, men gjort det andra.

1930-talsfilm: ”Toll of the Desert” (1935)

Betty Mack (1901-1980). Blev 78 år.

Västern. IMDb: 5,2/10. Mitt betyg: 4/10.

Virkning: Mormorsruta

Språk: Walesiska lesson 26/118 (Countries)

Psyket: Sömnen sådär (8,0 h). Ångesten, stressen, oron, depressionen: faktiskt rätt ok under förmiddagen, men sen gick det utför. Det blev för mycket idag och nu på kvällen är det overload på allt och det känns som jag håller på att bli tokig… Eftersom jag lyckas skriva detta så är det bara en känsla och inte sanningen, men det är en enormt jobbig känsla att jag tar till min vanliga flyktväg – sömnen. Koncentrationen helkass nu på kvällen, innan det var den ok.

Dagen i sammanfattning: Gick upp kl. 6.30. Morgonrutin. Skulle till kuratorn, men var orolig i kroppen (samt ångest över vikten) så istället för att vänta på vagnen tog jag mej dit till fots. Begav mej redan iväg kl. 9. Väl där pratade vi om hur jag känslomässigt ska hantera den mittemellan-allting-situationen jag befinner mej i nu, där allt hänger i luften. Allt = beslut angående de mest basala behov man har i livet (tänker inte gå närmre in på vad). Detta är beslut som ligger hos andra och jag kan inte påverka (jag har gjort allt jag har kunnat från min sida med den ork och de möjligheter jag har haft och det är nu bara vänta jag kan göra). Det kuratorn gav mej i uppgift, eller som förslag, att hantera denna ovisshet och stress som den skapar, var att försöka se det positiva i det lilla; att tänka på de små bra sakerna jag ser just nu. Något störande att jag just nu inte ens kommer på hennes exempel eller hittar något eget förslag… Jag får fundera lite och återkomma om det. På Depressionsskolan pratade vi faktiskt också om detta. Ämnet idag var ”undvikade”, vilket är en stor del av och symptom på depressionen.

Jag är för splittrad nu, kan inte samla tankarna, så jag kan inte återge vad de sa på Depressionsskolan heller. Precis innan Depressionsskolan fick jag reda på beslut om de två sakerna jag väntar på. Hela hjärnan är i kaos just nu med för mycket information: info som ska in, info som är där inne och behandlas och info som jag vill få ut och jag får ingen rätsida på det. Jösses, vilken jobbig känsla att hela hjärnan är handlingsförlamad…! Jag är extremt trött nu och jag tror att hjärnan måste få vila lite. Jag ska sova nu och får hoppas det hjälper. Vet inte om det blir sömn för hela natten, men jag behöver nog det efter den här dagen. Jag väntar med att lägga upp detta inlägg tills efter sömnen. Jag hoppas att jag då kan knyta ihop det jag försökte skriva om nu, samt att jag har samlat ihop mej tillräckligt för att kunna sammanfatta dagen överhuvudtaget.

Ok, nu har jag sovit hela natten. Hjärnan känns återställd, men jag verkar ha fått black-out vad gäller gårdagens samtalsämnen… Det jag tar med mej från kuratorn och Depressionsskolan är i alla fall att jag måste öva (dagligen) på att se de bra sakerna just nu. Har bland annat läst om Tacksamhetsövningar, som de även nämnde på Depressionsskolan, som kanske är en bra början, speciellt just nu när jag inte ser något positivt alls och depressionen tar över med sin meningslöshet och fokus på det negativa. Eftersom jag är vettskrämd för förändringar så måste jag försöka se någon liten positiv grej som förändringen kan leda till. Jag tror att kuratorn menade, för att jag inte ska fastna i den oro och stress som ovissheten skapar, ska se de små glädjeämnena och försöka tänka på dom istället. Detta, antar jag, för att leda bort tankarna från det jag inte kan påverka och inte låta katastroftankarna ta över samt även få en liten lyckokick (”jag har ju i alla fall…”). När jag skrev ner anteckningar på Depressionsskolan så skrev jag att jag skulle lägga in ”uppmärksamma det som är bra” i veckoschemat. Jag tror istället jag ska försöka göra så, att när jag tänker en negativ tanke eller jag bara känner mej orolig över saker jag inte har kontroll över, tänka på något bra just nu (vilket då kan vara vad som helst för liten sak jag kommer på just då). Eftersom jag har kommit en bit på vägen vad gäller att hantera ångesten med andningsövningar och mindfulness, så måste jag också kunna lära mej att byta negativa tankar mot annat som är positivt istället. Helt sjukt att jag fortfarande inte tror på att något jag gör kommer att funka trots att jag till och med märker små förbättringar (hjärnan funkar bättre, mindre ångestperioder, mycket färre panikångestattacker, har små glimtar av att se fram emot små saker, emellanåt försvinner meningslösheten i små etapper och jag kan göra upp små, små planer = det är bättre än förut. Jag fortfarande inte mår bra och på grund av det kan jag inte heller se att jag någonsin kommer göra det. Jävla depression! Den verkar vilja att jag alltid ska må så här dåligt. I vilket fall som helst så, i brist på annat, testar jag att lägga till de saker jag får som förslag på att det ska hjälpa. Ser allt som övningar och jag håller på med dom tills vidare bara. Om de hjälper – så bra, bara att fortsätta då. De är bra att ha med sej sen också, om jag någonsin blir bra, vill säga.

Det som jag ytterligare skulle skriva var att jag fick reda på saker angående de två basala nödvändigheter jag inte kan påverka. Tyvärr var det inga bra beslut som gjorde att jag kunde stryka dom på min lista och gå vidare. Den ena saken var ett negativt beslut, vilket var väntat, men som jag nu ska överklaga. Så där har jag två månader på mej att skriva brev och sammanställa den information jag har. Sedan blir det att vänta på beslut igen. Detta verkar aldrig ta slut, men ska sammanställa överklagan så fort som möjligt (i helgen, tänkte jag), så kan jag släppa det tills jag får ett nytt beslut.

Den andra saken kan jag tala om vad det är och det är den grejen jag kan försöka se små positiva saker med, även om jag även där inte själv kan ta kontroll utan måste förlita mej på andra människors beslut. Det gäller mitt boende. Jag var och tittade på en lägenhet igår. Där ska jag bo ett år innan det blir ett nytt beslut angående boendet. I och med denna lägenhet uppstår en massa följdåtgärder som måste göras. Jag håller just nu ett dokument öppet på mobilen där jag hela tiden skriver ner frågor jag ska ställa vid nästa möte, vad jag måste göra och vad dom ska göra så jag har koll så gott det går. I det här läget har jag bara sett lägenheten, nästa steg är att datum för inflyttning ska bestämmas. De mängder av saker som ska ske efter det tar jag tag i efter datumet är bestämt.

Så, nu har jag lyckats reda ut allt: att kuratorn och Depressionsskolan föreslog att jag ska öva mej på att se positiva saker, att jag i helgen ska överklaga det negativa beslutet och att jag bara kan avvakta (och tänka på positiva saker) tills jag vet datumet för flytt. Inte konstigt att jag fick sån hjärnkaos av allt detta igår och somnade redan 20.30, skönt att ha rett ut det nu.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s