Misären är total…


image

Inte skrivit på ett tag. En del har hänt. Råkade riva ner handfatet på toaletten. Översvämning och hela lägenheten vattenskadad… Datorn förstörd, sofforna, böcker och tidningar är blöta.
Nu bor vi med en surrande ”fuktsugare” och måste evakueras. Försäkringsbolaget ska ringa imorgon.
Jag vet inte hur mycket mer skit jag orkar med i mitt liv… seriöst… Jag borde fan vinna 100 miljoner eller nåt efter all skit jag har gått igenom det senaste 1,5 året. Suck.

image

Beställde lite onlinepizza idag. Nåt gott i bedrövelsen.

Läkarbesök igen


image

Var hos läkaren idag. Sista gången. Får en ny tid hos en annan läkare brevledes om ca tre veckor.

Efter alla femtioelva biverkningar på Fluoxetin, så beslutade vi att skippa dom. Nu ska jag köra på Venlafaxin istället, samma dos, typ (60 mg Fluoxetin ~ 150 mg Venlafaxin). Det är en SNRI (Selektiv Noradrenalin återupptagshämmare) istället för SSRI (Serotonin). Alltid haft SSRI, så har ingen aning om hur detta kommer bli. Pratade med en kompis som mått bra av dom, men det är ju så olika.

Börjar med dom imorgon i alla fall.

Skitdag del 2


Inget vidare idag heller. Vaknade med darrningar i hela kroppen. Sen började jag frysa. Tog ett bad, inte bättre av det.

Tvättstugan kl. 15. Tog en oxascand när jag kom upp igen. En halvtimme senare mådde jag lite bättre.

Lyckas nu pallra mej iväg till Coop för att handla lite.

image

Dramaten fick följa med, känner mej för klen för att bära saker idag.

Skitdag


Mår jättedåligt idag. Känns som om det kliar i hela kroppen. Helt orolig och ångestfylld. Fy… ska nog ta en oxascand och sova bort den här dagen.

Idag skulle pappsen ha fyllt 69 år


image

Varit lite nere idag och bara hängt framför tv:n.

image

image

Att Google hade synkat med min gamla kalender och denna påminnelse kom upp, gjorde inte mitt humör bättre direkt.

Tack Google för er nitiska, och fullkomligt onödiga och läskiga, dokumentation av våra liv, tack! (Sarkasm, i fall någon missade det)

Update: psyket


image

Berättade om alla ”nya” biverkningar. Han tyckte att vi (som dom säger…) skulle härda ut åtminstone två veckor till på 60 mg-dosen. Bör, tydligen, gå minst sex veckor innan man kollar på alternativ eller en ny strategi.

Jag blir sjukskriven augusti ut. Fick dock en ny tid om två veckor, alltså när det har gått sex veckor. Då blir det ny utvärdering och förnyelse av recept.

Det blir tyvärr, sista träffen med den här läkaren. Han ska byta arbetsplats. Typiskt! Han har verkligen varit skitbra! Får en ny läkare en månad efter det. Hon, som jag troligtvis får istället, ska vara specialist, men det hjälper ju föga om hon inte kan nåt inom psykiatri. Jag får hoppas på det bästa, helt enkelt.

Fick nya antikräkmedel: primperan 10 mg. Postafen har ju verkat ”sådär”. Ska ta en tablett varje morgon. Förhoppningsvis ska det även motverka mina hetsätningsattacker som kommer i kölvattnet av att illamåendet går över. Fan, Fluoxetin skrivs ju ut i 60 mg till bulimiker, då ska väl inte jag, som varit relativt frisk länge, återfå mina ätstörningar?!

Aargh, I was an enabler…!


image

Som värsta ”feedern” spädde jag på min fars samlarmani. Min ursäkt: jag hade inte en jävla aning om vidden av hans hoarding!

Var fanns alla prylar? När papi bodde på G – vägen hade han ett förråd, där majoriteten av prylarna var mina barndomsleksaker och barnböcker. När han och K slog ihop sina påsar, ringde min far och ville dumpa alla dessa ”barndomskartonger” på mej. Jag hade (har fortfarande) inte nån koll på vad det var för prylar.

Under K’s nitiska översyn, lastades ett tiotal kartonger ner i mitt förråd. Där har de hibernerat sedan dess – runt 8 år, alltså.

För tre år sen var vi, älskling och jag, på en veckas semester i Prag. Vi hade underbart väder, men här i gbg hade det varit ”regnkaos” (eller hur nu AB valde att beskriva det).

Alla förråd hade översvämmats. Lappar, som beordrade alla boende att se över sina förråd, fyllde trappuppgångar och hissar.

Jag, som under denna tid mådde tusen gånger bättre än vad jag gör idag, tänkte bara ”fuck it” och ”orka”. Gick aldrig ens ner och kollade tillståndet.

För, kanske, ett år sen, strax efter pappsens bortgång, fick jag ett ryck. Var nere i förrådet, kartonger var klistrade mot golvet och det luktade sunkig, blöt fäll (eller nåt… haha). Två kartonger drog jag upp i lägenheten innan orken avtog.

Kartong nr. 1 i innehöll en modelljärnväg, med tillbehör, märkt ”Fleishmann”.

Jag insåg då att jag måste bli av med min Tradera- och Blocket-oskuld.

Skapade konton. Lyckades sälja Fleishmann på Tradera. Ingen större summa, kanske 130 spänn, tjänade. Bara kul att det kom till nån som vill ha det (=en annan tokig samlare).

Har efter det haft regelbundna annonser där jag talar om att jag har ALLA Agatha Christie-böcker som finns, ungefär, mejla mej för lista.

Jag vill verkligen inte kasta böcker. Det bär emot något enormt, som nån form av hädelse.

Har haft ett besök, av en söt liten närsynt tant, som köpte 23 böcker. En tjej ville ha ca. 30 böcker, som jag skickade med Schenker. Två personer har velat ha två böcker, en äldre herre köpte en enda pocket. Förra veckan postade jag två kartonger med kanske femtio pocket till en kvinna på Gotland.

Detta är verkligen inget jag kommer tjäna nåra stålar på.

Ordning, odling och reda


image

Planterat lite växter. ”Hur fan orkar den sjukskrivna, deprimerat handlingsförlamad, gör det?”, tänker ni.

Jo, man hittar gammal jord i en påse i köket (ett skåp jag aldrig är inne i, eftersom köksmöblerna står ivägen), ser att det ligger några fröpåsar under (från mina mer kreativa år), häller sedan helt sonika allt i balkonglådan och hoppas på det bästa. Krävdes noll engagemang.

Spännande att se om något händer.  Både jorden och fröerna måste vara skitgamla.

Det var i alla fall Blodamarant, Ringblomma, Persilja och nån lila växt, som mamsen hade tagit hit för evigheter sen.

image

Nån som vet vad den heter? Upplys mej gärna.

image

Balkonghäng med Smullibuttan på en någorlunda nystädad minibalkong.

Bipacksedel Fluoxetin


image

Typ en meter lång bipacksedel – verkar smart att stoppa i sej det pillret. ..

Fast, vad gör man när man bara vill må bra – eller åtminstone må så nära normalt man kan? Halmstrån, jag vet, men värt ett försök.

Ångest


Sov till kl. 12 idag. Mådde rätt bra de första minuterna jag var uppe. Nu har jag tyvärr världens ångest. Den är inte uppe i panik ännu, men är rädd för att det kommer.

Tagit fyra lergigan och försöker distrahera mej med film.

Update kl. 14.36: tagit 2 lergigan till + 0,5 mL theralen, mår fortfarande skitdåligt, inte ens blivit dåsig. Tryck över bröstet, tungt att andas. Fan, vad jag hatar detta!

Update angående psyket och jobbet


I tisdags hade jag en dust med chefsidioten och drog hem vid 11.30. Bad henne säga upp mej.

Hade läkarbesök på VC igår. Tog all kraft jag hade att dra mej dit, känt mej helt apatisk och nedstämd (gråten i halsen-deprimerad) sedan i tisdags.

Fick en ny läkare, återigen. Denna verkade dock väldigt bra. Tyvärr ska han sluta i augusti, så klart. Han hade erfarenhet inom psykiatrin, men det ska även den kvinna, som sedan får ta över mej, också ha. Det känns i alla fall tryggt. Det verkar helt lönlöst att få komma till riktig psykiatrisk vård, de får tillbaka remisser på folk som mår mycket sämre än jag.

Fick nytt recept på mina antidepp, men han tyckte jag skulle öka dosen. Har haft lägsta dosen på 20 mg, det har nog varken gjort till eller från. Får se hur det blir på 40 mg, tog det första gången igår.

Skulle eventuellt få illamåendekänslor på antideppen. Nu när jag tänker efter så har jag faktiskt mått lite illa till och från, så någon effekt har antideppen haft i alla fall. Fick i alla fall Postafen att ta i sådana fall.

Vad gäller sömnen, så fick jag Propavan utskrivet. Aldrig testat det förut, tackade nej till det en gång innan p.g.a. chansen är stor för myrkrypningar (vilket jag redan lider av utan att ta några mediciner). Skulle mortla tabletten och detta skulle minimera risken för myrkrypningar. Har inte testat det än.

Angående panikångesten fick jag lergigan (som jag tidigare sov på). Jag vet inte om det kommer funka. Det avbryter inte attacken, hur många jag än proppar i mej. Det är bättre än Atarax i alla fall, men man blir bara dåsig.

Läkaren sjukskrev mej till och med 13 juni, då jag har en ny läkartid för uppföljning,

Efter läkarbesöket fick jag meddelande från chefsidioten att jag skulle ha möte med henne och en representant från mitt fack idag, fredag kl. 8.30. Jag skrev att jag ville veta anledningen. Hon ville inte ta det på mess. Jag sa att hon hade lurat mej angående möte innan och tänker inte bli påhoppad igen. Hon svarade att det gällde hur vi skulle gå vidare. Jag svarade: ”Vadå gå vidare? Finns inget att snacka om.”

Gick sedan och lade mej och sov tills sambon kom hem. Åt lite middag och lade mej i sängen och läste lite. Somnade om och sov tills idag kl. 8. Gick upp för att mejla chefsidioten att jag verkligen inte tänker komma in för ett möte.

Somnade om igen och har nu gått upp, kl. 13.30. Har inte kollat varken mejlen eller messen idag, orkar inte.

Mår rätt ok idag, trots en viss dåsighet och oro i kropp och själ. Kollar nu på TV och slappar i soffan tills sambon kommer hem.

Har inte sagt upp mej från jobbet än, väntar lite. Jag har dock ingen större lust att återvända.