Lol.
(Påminner den inte lite om Homer?)
1 januari 1935 – 12 augusti 1990 (55 år)
Upptäckte denna tecknare häromdagen (måste ha varit Listverse.com).
Han blev känd för (och kommer, troligtvis, alltid minnas för) sina katt-teckningar. Nu är jag novis på Kliban-området, men hans andra verk tycks vara minst lika bra (eller bättre). Katterna känns mest roliga och underfundiga, medan andra teckningar är samhällskritiska och/eller ekivoka (han tecknade för Playboy).
Det finns elva böcker med hans teckningar, 1975 – 1986 + en från 1993. Vad ge mej i födelsedagspresent?
Sitter här och funderar på att gå och lägga mej, men måste ändå kolla tv-tablån.
En film vid namnet ”Anamorph” med Willem Defoe sänds nu ikväll. Aldrig hört talas om filmen. Av blurben att dömma låter den som vilken dussinrulle som helst.
Vanligtvis gillar jag lite udda skådisar, de som inte är picture perfect. När det gäller Defoe gäller inte detta. Jag tycker han är obehaglig. Han är kanske en bra skådis, men jag kan inte kolla på honom och därför inte heller avgöra hans skådespelartalang.
Eeeww. Uugh..
Listverse.com influerar mej, som vanligt.
Av Disneys 10 floppar-listan var det bara en jag aldrig hade sett – eller ens hört talas om. Enda sättet att se den: köpa på Amazon.
Kommer inte ihåg vad den här listan handlade om, men en av punkterna var Shirley Temples ”Blue Bird”. Hade aldrig hört talas om den heller. Jag äger en Shirley Temple på DVD – ”Little Princess” och den älskar jag! Har tappat räkningen över hur många gånger jag har sett den. Vore kul att se en annan film med henne.
Så det blir inköp av den också, vid nästa Amazon-beställning.
Såg ett avsnitt av ”Family Guy” och påmindes om ”5 stages of grief” (Sorgens 5 faser):
1. Denial (förnekelse)
2. Anger (ilska)
3. Bargaining (förhandling)
4. Depression
5. Acceptance (acceptans)
Är väl i depressionsstadiet ang. min far. Minns inte ”förhandlingsfasen” dock.
(Hur skriver man ett tyskt y på mobilen?)
Vi har bara 1an, 2an, 4an och 6an på det här stället. Det finns wi-fi, iochförsej, men det kan ju inte kompensera.
Kollar knappt på TV alls nu. Kanske lika bra det 😀
Kanske borde lägga mej, men ger TV:n en chans eftersom jag inte är så trött (sov till kl. 13 idag).
Detta är ett av de fyra alternativ jag har på en söndagkväll:

Trodde Sverige var ett sekuliserat land, speciellt efter statens och kyrkans skilsmässa, men tydligen inte. Tre (3!) gånger måste skiten sändas dessutom.
Ok, min inre språkpolis (dvs humanisten med MVG i svenska) måste få utlopp.
Tyvärr har jag inte någon större skara med följare, så jag kommer inte påverka folk i nån större grad.
I infomella sammanhang (på internetforum, i sms, kommentarsfält etc.) använder vi alla talspråk (oftast, i alla fall). Jag vet att jag gör det på den här bloggen (nån/nåt/sej/mej/dom mfl.), trots att jag egentligen vet bättre. Det är helt enkelt lättare och det går snabbare eftersom man inte behöver tänka efter – såklart.
Skulle jag fortfarande gå i skolan och tvingas skriva uppsatser, vara författare, skriva ett CV eller, av någon annan anledning, behöva uttrycka mej formellt så hade jag formulerat min skrivna text helt annorlunda – såklart.
Nu till mitt irritationsmoment:
På alla ställen på internet där folk skriver saker (på alla ställen, som jag läser, i alla fall) används ordet ”dem” väldigt frekvent. ”Dom” eller ”de” syns otroligt sällan. Jag börjar undra om jag har missat något, att reglerna har ändrats sedan jag gick i skolan. Har googlat på det, men det verkar inte så. Har jag fel, så får ni rätta mej.
Vad beror, annars, denna överanvändning av ”dem” på? Det används ALDRIG (nåja) korrekt och låter fruktansvärt korkat. När det ändå gäller ett skriftligt talspråk, varför inte använda ”dom”? Det kan aldrig bli fel med ”dom”! Hör ni det? Tar det igen: DET KAN ALDRIG BLI FEL MED ”DOM”!
Försöker folk låta bildade, eller har DOM fått för sej att om man använder ”dem” så blir det alltid rätt? Om det är det senare så TROR NI FEL! Vill ni framstå som korkade, eller?
Bilden ovan visar hur man använder orden korrekt. Det är inte så svårt. Jag utgår här ifrån att huvuddelen av alla som skriver saker faktiskt inte är dumma i huvudet och vill uttrycka sej så att läsarna inte heller tror det.
”Mäh, det är väl innte så vicktigt!!1!”, säger nån. Nä, såklart det inte är viktigt – det finns ju cancer som måste botas. Jag kan dock inte bota cancer, utrota rasism eller skapa fred på jorden – jag har inte DOM kunskaperna eller möjligheterna, tyvärr. Därför har jag (enligt mej) rätt att hetsa upp mej över detaljer. Det är det jag kan, och är riktigt bra på 😀
Så: kan vi inte alla enas om att alltid använda ”dom” om vi inte vet vilket det rätta alternativet är? Sen, enligt den fina beskrivningen ovan (som jag, helt enkelt, snodde från den första som kom upp på Google), använder man hellre ”de”, i formella texter, om man inte vet. Ni kan annars följa reglerna ovan, men det är nog för mycket begärt.
OKEJ? Hörde er inte riktigt, men jag tolkar det som ett ”ja”. Tack!
(Sen att folk är bedrövliga på att stava, särskriver, inte läser igenom det DOM har skrivit, helt missat att det finns saker som punkter och kommatecken, använder längre slanguttryck än de riktiga orden (totalt motsägelsefullt: t.ex. våran istället för vår eller juh istället för ju) glömt bort det där med stor bokstav i vissa sammanhang eller helt enkelt inte kan uttrycka sej skriftligt så man förstår vad DOM vill ha sagt, det får jag väl svälja dårå – NOT.)
Puh… Tack för ordet.
Ok, long story stort (or long):
Träffade på grannen under oss i förra veckan. Hon babblade om att jag skulle betala hennes självrisk pga hur de drabbats av vattenskadan. Jag fattade inget, sa ”borde väl mitt försäkringsbolag betala då” och gav henne mitt nr.
I förrgår ringde hon mej.
Enligt henne (hon hade tydligen pratat med bossen på hyresvärdskontoret) så hade det gjorts en utredning. De hade beslutat att jag hade orsakat vattenskadan och därmed skulle jag, personligen (alltså inte hyresvärdens försäkringsbolag, som sagts), betala för ALLT. Därför skulle jag också betala hennes självrisk. Fattade det som att hon menade att detta skulle ske kontant ur min plånbok.
Jag ringde till mitt försäkringsbolag och de sa att det inte funkar så. Hyresvärdens försäkringsbolag ska stå för det. Berättade det för henne. Hon fattade inget och hävdade fortfarande att jag ska betala hennes självrisk ur egen ficka. Hon ska inte ens ha en självrisk att betala. När något, utanför ens kontroll händer, ska lägenheten och kostnaden fixas av hyresvärden. Hon är ju en tredje part, som inte har gjort nåt fel.
Ringde vår fastighetskötare. Han sa att jag skulle lugna ner mej. Återigen: ”Det funkar inte så. Det är ju därför man har försäkringar”.
Min sambo påpekade sedan: om en utredning har gjorts, på detta sätt som grannfan hävdade, varför skulle de berätta resultatet för henne innan de informerat mej? OCH… Hur kan de genomföra en utredning utan att jag får uttala mej?
Hela grejen är helt vansinnig.
Men – jag blev oroad och är oroad. Går inte att undvika. Då, när jag hade haft dessa samtal, var jag tvungen att ta fler oxascand än vanligt. Jag var ett nervvrak.
Måste prata med bossen på hyresvärdskontoret. Hade velat göra det direkt, men telefontiden är 9.30 – 12 och tors-fre denna vecka är det helstängt pga konferens. Kan alltså inte prata med henne förrän på måndag. Kul!