Vikt / BMI

76,4 (-3,3 sen 6/7) / BMI: 24,9.

Dagen

Hemorrojder och diarré. Mjölbaggar. Finnar. Din doktor (vitaminer), födelsedagar, bisexualitet Linus

Två t”shirt Wicker Man

Stil p1 schampo och tvätt

Med tanke på hur lite jag orkar göra varje dag – hur fan jobba – psyket tar all tid.

Vad har man på sej när man är fet? Jeans går inte. Klänning?

Bara jag som är kär? Vill höras hela tiden, är jag knäpp eller är det jag som är normal?

Utelämna skrev jag längtar efter

Tycker att det är väldigt tråkigt att Rhith inte hör av sej. Jag har skickat ”jag längtar efter dej”. Ett svar en gång om dan är väl inte för mycket begärt? Eller? Jag vägrar att bli den där längtande kvinnan igen, där karln gör vad den vill och jag sitter bredvid och bara accepterar, längtar och väntar. Jag förtjänar bättre. Never fucking again! It ends now! (det slutade med exet ju). Som jag har sagt tretusen gånger förut: karlar är skit! (så trots att jag har känslor, skitsamma, jag har fan för mycket annat som pågår just nu). Jag förstår verkligen hans situation och vill inte tränga mej på nån. Kontakt under regelbundns intervaller, är det psyko? Orkar inte mindgames – take me or leave mej liksom. Bryter helst kontakten för att slippa detta (det största problemet är att jag är kär, vilket jag trodde vi båda var… suck… ). End rant. Whatever, godnatt

https://youtube.com/c/True911calls

26/10: Update: Var tvungen att skriva av mej lite. Rhith har inte hört av sej på fem dagar och upptäckte nu att han inte har kvar sitt Instagram längre. Jag vet inte hur jag ska tolka det. Det bådar inte gott…

Saknar mer att se game of Thrones…

Kolla ”tankar?

Spike alla ex

Aia/Metope

Resa ensam

Trodde jag började lära känna honom, tydligen inte. Vad göra med blommor och tandborste? Besviken på att jag lämnade ut mej själv för att bli sårad. Fan!

Nyårslöfte : rak i ryggen

Cvad kallar britter att fucka med två fingrar (young ones sidł

Insett att vänner är bättre för psyket (trist att jag har alienerat alla)

Bättre att kontakta vänner och skita i karlar

Glad att jag inte är kär längre (22/11)

8/5 UPDATE: Jag fick tillfälle idag att säga vad jag tänker om saker i ett samtal, men likförbannat så säger jag inget utan bara nickar och är trevlig. Jag lyssnar givetvis och jag är trevlig, det handlar inte om det, men varför säger jag inte det jag tänker? Jag känner att jag inte kan prata med folk på samma nivå som dom pratar med mej. Jag lyssnar och hör, men jag får (enligt mej själv då) inte ha eller visa några personliga känslor . Jag visar bara ”fan, vad bra för dej”-minen. Det blir dock annorlunda om nån istället berättar nåt jobbigt eller nåt som har med psyket att göra för då kan jag sätta mej in i situationen och kan komma med råd och relatera till mitt eget patetiska liv. Jag känner mej så fejk och oärlig, trots att jag inte är det. Jag har mycket att lära mej och jag förstår att jag inte är lätt att vara med eller att göra till lags, så jag ber om ursäkt till dom som ens ger sej på ett försök. Om folk inte är mind readers så går det inte att lära känna mej, tyvärr…

Daglig aktivitet 80 min:

Dagens KBT

Livsregel: