Studiebesöket imorse gick jättebra och dom var hur trevliga som helst. Jag ska börja med lite admistrativt en tisdag i veckan kl. 9.30 – 11.30. Kanonbra! Känns faktiskt spännande.

Fick däremot höra att det är irriterande att jag pratar bebisspråk med katter. Hela min personlighet är fucked up nu. Måste prata vanligt med Felix och det känns helt mysko, inte som jag och inte kärvänligt alls. Jag har gråtit i flera timmar eftersom jag känner mej så jävla misslyckad och att jag inte kan bonda till kisse som jag är van vid. Han frågade om jag blev sur och bad om ursäkt, men vad ska jag med en ursäkt till när jag vet åsikten?

Jag går och lägger mej nu kl. 18 redan. Jag har fått overload av positivt och negativt (borde jämna ut sej…) och orkar inte mer.