Efter att ha ätit alldeles för mycket dom senaste dagarna, så har jag gått upp till 70,6 kg. Fan!

Jag har inte varit ute på länge och det var inte lätt att ta mej till läkartiden kl. 14 idag. Sov till kl. 12. Mötet var kort (20 min) och vi pratade bara om mina sömnproblem. Hon skrev ut magnesium till mej och jag kommer att bli kallad till sömnskola (troligtvis nästa vecka). Ska försöka göra ett uppehåll med Zopiklon och sen eventuellt öka till 7,5 mg. Hon påpekade hur viktigt det är att jag kommer iväg till aktivitetshuset. Jag vet inte varför det har blivit så här nu. Jag måste ta itu med att göra en vettig sak om dagen (åtminstone komma utanför dörren).

När jag kom hem diskade jag hälften av disken, lagade mat och plockade in pyttelite av tvätten. Det är bättre att jag får lite gjort än inget alls.

Jag kommer att lägga mej tidigt idag ändå, jag känner mej helt utmattad av att ha tvingats ge mej ut, sitta på vagnen i evigheter, prata om mitt psyke med en främmande människa, handla, laga mat och göra lite prylar i hemmet. Jag förstår inte vart all min energi tog vägen. Jag vill inte må så här. Jag vill komma iväg till badhuset och till aktivitetshuset. Just nu är det som att hela livet är på paus. Tänk om jag ska försöka ta mej iväg och simma imorgon? Jag ska definitivt göra ett försök, annars får det bli en promenad åtminstone.