Jag vill ha en egen kur som jag kan sitta i och glömma att samhället svikit mej.
Jag kan sitta i min kur och göra vad jag vill. Där stannar jag till soc fixar allt!

Ok – politik har aldrig hjälpt mej, har bara fått mej att vilja skjuta mej själv i huvet, men ger nu ändå mina 2 cents:

Jag har uppfattat det som att politikers uppgift är att representera och, med näbbar och klor, fajtas för att få igenom de frågor ni gick på val på. Har jag fel här?

Några idéer/tankar angående politiker:

* Om jag röstar på, t.ex. MP, eftersom jag hatar jakt och hur djur utnyttjas och utnyttjas som okännande saker, i t.ex. den kosmetiska industrin (frågor som MP själva har tagit upp de vill motarbeta), så vill jag givetvis att MP, på alla sätt, lobbar för utrotandet av dessa barbariska riter.

Hur kan jag se att de verkligen arbetar för det? Hur kan de genomföra målen (och mina önskemål) när moderaterna, som är i det trippla antalet, röstar för minkfarmer?

Om nu undersökningar visar att 70 % av alla svenskar är emot alla former av pälsfarmer (googla för källa, läste i Djurens rätt. Säg istället 50% för att kompensera). Varför kan då inte våra valda politiker lyssna på våra röster?

Är Östermalmskärrringar, gamla Lundsbergskontakter, (som är ev. är pälsfarmare), upper class-polare (med värdefulla, aktier, investeringar och vedervärdiga syn på levande varelser), mer värda än levande varelser?

Således anser du och din regering (inte vald av mej i alla fall) att ”The needs of the few outweigh the need of the many”. Den större delen av de röstande medborgarnas vilja är irrelevant, tydligen.

Varför inte införa mer folkomröstningar? Med internet blir det ingen kostnad. Låt oss alla få komma till tals.

*Partiet, som jag ev. röstar på, ska ha formulerat lösningar på de problem som vi svenska invånare har, dvs vi som inte gick på Lundsberg eller liknande. Problem som:

* Bostäder: lös det, bara lös det! Annars får ni åtminstone ha en konkret plan för, hur bostadsbristen ska lösas. När det bara byggs bostadsrätter så sparkar ni på folk. Jag har fast anställning (men är sjukskriven nu), och att få en lägenhet närmare jobbet hade varit underbart, men det finns ingen möjlighet. Jag vill verkligen inte köpa en bostadsrätt, även om jag hade haft pengarna. Det är inte min grej. Jag trivs i hyresrätt, kan inte vi som gör det, få fortsätta att trivas med det? Varför byggs inga nya hyresrätter, det som behövs mest?

* Kontakten med läkare (alla kategorier) måste lösas. Som det är nu så måste (beware of klyscha) man vara frisk för att orka vara sjuk. Det ska inte vara så. Med den borgerliga regeringen har det skapats en misstro mot oss som inte kan jobba. Er misskreditering av oss, som just nu (alt. för resten av livet) behöver hjälp, stöd och en kontinuerlig läkarhjälp, leder till en ”vi och dom”-inställning. Moderaternas syn på oss ”sjuklingar” påminner om Hitlers syn på vanskapta och efterblivna under WWII. (vad hände med att använda våra skattepengar där de behövs), jobbsök, ni har infört idiotiska jobbcoacher som inte ger jobb (jag har examen från Göteborgs universitet, men eftersom vi är minst 50 sökande till varje plats så är det svårt att göra sej synlig). Politiken ni står för och får är så kontraproduktiv att jag undrar om ni ens är kapabla till någon form av sympati eller känsla för ”normala människor”…

* Kommunpolitiker verkar vara, om möjligt, ännu mer världsfrånvända. Ja, fan, slå upp en kur, en frizon där vi kan knarka, köpa sex, langa illegal öl och sprit och röka våra lungor svarta på smuggelcigg, utan någons inblandning. Smart! Spendera pengar på att måla stationshus i iögonfallande färger, kanske kommer nån turist att blogga om det (äsch, ni vet inte vad bloggar är, ni vill bara ha ett inslag i lokalnyheterna – och mission accomplished).

Jag väntar på ett rosa kuvert (eller vad nu färgen ska vara för oss misfits). I brevet står: ”Psykiskt sjuk arbetsvägrare”. Alla medborgare måste såklart kategoriseras.

Det rosa kuvertet kommer med uppmaningar om skärpning och subtila förmaningar, som att jag måste inse att de ”sjukdomar” och ”känslor” jag har, är, inbillade (dvs. simulerade).

Min syn på de borgerliga är färgad av kommunpolitiken (men mest av Reinfeldt och gänget). Jag vill inte att mitt land styrs av människor som ser ner på/systematiskt förföljer/hånar och med vilje inte vill förstå oss som inte kan jobba. Vi är svaga, psykiskt sjuka, problemföljda, kroniskt sjuka, ”utbrända” (hatar det ordet för det har förstört så mycket) och vi vill bara ha hjälp.

Det här med ”arbetsförmedling” är ju ett hån mot alla inblandade. Det senaste med fas 1, 2, 3 etc. måste vara det mest inkompetenta och idiotiska någon nånsin kommit på.

Hur skulle detta inte utnyttjas av arbetsgivare? Och hur fan skulle det leda till fasta jobb för de stackare som sitter och sorterar legobitar i rätt förpackning? Asså, jag fattar inte att vårt land styrs av människor som har mindre bakom pannbenet än vad jag har.

Värst är att empati och sympati verkar vara totalt främmande koncept för de nu folkvalda.

– Seriöst! utropar de depression, panikångest m.m.

Politiker måste vara de mest världsfrånvända människor som existerar. Jag ger fan upp.

Reinfeldt, du gör mej illamående. Hur kan folk rösta på ”jag-fejkar-puppy-eyes-när-jag-försöker-relatera-till-er-svensson”? Jag förstår att mycket vill ha mer, att de dom jobbar ska belönas. men jag vill hellre få en tid till en psykiater. Jag är ingen människa som försöker undvika arbete. Jag har en anställning som jag vill återgå till. Nu lider jag av allvarliga panikångestattacker (vet du inte hur det känns, eller bara för min skull, googla det), hur ska jag kunna jobba?

Lövfen: du känns som en fisk som försöker andas på land, Lööf har ingen pondus (skulle aldrig rösta på nån av er).

Sist valde jag parti med hjälp av Djurens rätts kartläggning av partiernas syn på djur, djurhållning, vilja att avskaffa pälsfarmer och djurtester. Det var självklart att MP skulle få min röst.

MP har svikit mej ordentligt (förmodligen inte bara mej).

Deras enorma vilja att på alla sätt vara PK har överskuggat alla viktiga och relevanta frågor. Deras motioner har varit mot och för allt, PK-ismen har lyckats röra till det lite för stackarna.

Till slut verkade de ha enats om att ”bara det framgår att vi inte är rasister, att alla minoriteter är ok och all sexualitet är rätt” så kan vi bygga vårt partiprogram utifrån det.

Alltså, har inte MP funnits sen 80-talet? Får googla sen. Varför känns partiet helt plötsligt som en 14-årig kille som måste dölja sitt stånd på badplatsen?

De förra språkrören, t.ex Birger Schlaug, Maria Wetterstrand (henne gillade jag!) kändes trovärdiga. Under sina respektive perioder hade de en klar linje och frågor de drev, man visste var man hade dom, helt enkelt.

De nuvarande språkrören fått mej att helt tappa förtroendet för MP som parti. Fridolin är rätt ok, men han har ingen karisma. Utan karisma kan man lika väl fortsätta som kommunpolitiker.

Nu verkar i alla fall MP helt ha gått över till att driva invandrarfrågor (och försöka vara så anti-SD de kan).

De har lagt fram en massa idiotiska PK-motioner, skrivit dumma insändare, lobbat för ”hen”, burit niqab, skämt ut sej och försökt få hela svenska folket att joina dom. Ööhh, nää…

Var, när och hur tappade du din känsla för oss svenska medborgare samt våra djur (av alla de slag), Romson? Du kanske aldrig har haft nån, vad vet jag. Hur du i sådana fall blev språkrör MP kan man ju spekulera i.

Det var inte dej jag röstade, Romson, och så länge du är kvar, och ni inte återgår till ert kämpande för djur och natur, så kommer ni inte få någon mer röst av mej.

Nu ska jag vara tyken. Var du mobbad i skolan, Romson? Du har den där osäkerheten och viljan att göra det rätta och vara alla till lags som vi f.d. mobbade nördar kommer leva med resten av våra liv.

Nu vet jag inte om du var en mobbad nörd, däremot verkar du ha ett behov att vara PK och det måste bottna i något…

Om du nu ska vara så PK så måste du vara det fullt ut. Hade velat se en dokumentär där du hade niqab varierat med burka under en hel dag (gömd kamera så klart) och inte bara en selfie på Instagram.

Så länge ni inte återgår till att fokusera på de viktiga globala frågorna (de frågor som jag och många med mej röstade på er för från början): djur, miljö och natur.

Ni måste hjälpa oss att inte förstöra vårt klimat ytterligare, visa vilka djur som är utdöende och vad vi kan göra för att förhindra det (och gör gärna en reklam som visar hur utrotandet av en viss djurart skulle kunna påverka oss). Visa hur djur (icke-husdjur) lever idag, hur slakten går till djur, transporten av djur över hela Europa, avrättning av kycklingar av hankön etc. etc.

Jag tänker mej Bregott-reklamen på riktigt, visa all skit, behandlingen, kornas avskiljning från sina kalvar (tänk dej själv!), transporter, avrättning, styckning etc. Sen borde den filmen bli obligatorisk på biologilektioner på högstadiet.

Inte för att tvinga nån in i vår ”torftiga vegomatkultur” (bjud in olika personer som berättar om sina dieter på hemkunskapen) utan för att tonåringar är som svampar och de måste få chansen att se alla vinklar, värdera dom och få fundera och göra sina egna val.

Exempel (med reservation för att jag gick ut nian 1991 (22 år sen): i religion fick man (på min tid då) alla stora religioner redogjorda för sej och på Samhällskunskapen presenterades alla partier.

På religionen skrev jag en uppsats om Wicca (vilket fascinerade min kristna lärare, kul) och på Samhällskunskapen gick mitt arbete ut på det meningslösa med djurförsök. Jag byggde mitt arbete och teori utifrån Neurosedyn och testerna på möss och apor som hade varit helt oskadliga.

Japp, nu har jag kräkts ur mej en massa skit, åsikter, önskemål och tankegångar. Sorry.