Ok, jag utsätter mej för detta frivillig (ABs ”journalister”, alltså), men, vad fan, nåt måste jag blogga om…
Seriöst: ”decennie”?! Var, när, skulle detta ord ha existerat och därmed letat sej in i denna ”journalists” medvetande?
Den skyldiga:
Som ”tjej med MVG i svenska” (haha, skrattar på mej åt min självironi), måste jag påpeka att det heter ”decennium” i singularis. Finns det ingen respekt för vårt språk längre?!
I morse hade jag ont i min hand, eller, ja, kanske inte ont, men en molande värk. Väl hemma hade värken flyttat sej till handleden. Nu sitter den strax under armbågen.
Jag är helt övertygad om att detta är trombos. Om ca 12 timmar kommer den att ha nått hjärtat. (=död)
Update kl. 04.33. Värken har nu migrerat tillbaka till handleden. Knakar, molar och känns som handen domnar lite… Normalt?
Sortera tvätt måste vara den absolut tråkigaste sysselsättningen som existerar! Speciellt ihopparandet av strumpor får mej att skrika inombords.
Detta blir alltid resultatet: en massa omaka strumpor. WHY?! Vart tar dom vägen?!
Läste en artikel i hyresgästföreningens tidning angående klotter och skadegörelse i olika bostadsområden.
Jag blir så jävla arg på alla idioter som klottrar och sabbar. Är ni helt fan fucking mentalt depraverade?! Så jävla kul att se era taggar på alla husväggar så fort jag går till vagnen. ”HSF” = Hisingens SyFörening? Det är så jävla snyggt med era tuschstreck med vilka ni försöker härma ett modernt skriftspråk.
Utanför vår port har, förutom HSF, nåt jävla (förlåt alla svordomar, går inte undvika) pucko klottrat ”maka” överallt.
Det måste vara den sämsta tagen ever – eller? Jag vill bara skriva ”kaka söker” ovanför tagen, på alla ställen jag ser den! Dock är jag inte så dum i huvudet att jag skulle förstöra egendom som inte är min, så det kommer förbli i mina tankar, tyvärr.
Kanske är det så…? (Funderar kvinnan med bulimi, anorexia och ett otal matfoton i bagaget…)
Fast, å andra sidan, så är jag ironisk. :p
Matbilder handlar inte om ätstörningar, inte till huvuddelen iaf, det handlar om en ”jag gör saker, jag skapar, alltså finns jag”-attityd som numera är helt etablerad i vårt samhälle.
Du är duktig (visserligen finns ätstörningsproblematiken med i den bilden), du äter rätt, du är ute på restaurang = du har vänner, du är aktiv etc. etc. Det är en fasad vi vill visa upp. Sedan kan det vara bullshit alltihop, men fan, du FRAMSTÅR på det sätt du vill. That’s the Internet era for ya!
Råkade på den här, mycket välskrivna, artikeln om hur stress och att vara duktig påverkar oss. (SvD). Känner igen mej på alla sätt och vis.
Tyvärr blir jag frustrerad varje gång någon skriver/talar om ”att gå in i väggen”.
Det vi alla (drabbade, närstående, läkare etc.) vill är att avdramatisera sjukdomar som drabbar psyket.
När någon pratar om den ökända ”vägg-jäveln” så blir det alltid en ”vi-och-dom-stämning”, d.v.s. de som vet vad det innebär ”att gå in i väggen” och kan prata igenkännande om det VS. de som inte fattar alls vad vi menar. För de sistnämnda måste vi vara övertydliga, annars kommer vi fortsätta att framstå som freaks.
Kan vi inte bara enas om att använda erkända begrepp (depression, ångest etc.) alternativt beskrivningar (”på grund av den höga belastningen drabbades han av ångestattacker som ledde till förlamande depression”? Eller har jag fel?
Det kan väl inte vara för jobbigt för folk/arbetskamrater/utomstående att höra en vettig beskrivning? Eller måste de skyddas genom omskrivningar, och då i såna fall, varför?
Är det lättare med ”gå in i väggen”, för att allmänheten inte riktigt ska behöva sätta sej in i hur vi ”sköra människor” egentligen känner?
Äsch, nevermind. Jag skiter faktiskt i om folk vet hur jag mår, bara de inte har åsikter/förslag/hjälpsamma ord som inte är baserade på verkligheten och/eller erfarenhet.
”Oj, har du panikångest? Kan du inte gå till en psykolog?” Ffffuuuu!
Tagit alla löst liggande foton (inte mina, dom är snyggt katalogiserade sen länge) från mor och far och ”arkiverat” dom.
Jag har alltså tittat igenom dom och paketerat dom i kartong. Eventuellt kommer jag inköpa fotoalbum att klistra in dom i, annars innebär det bara att jag (i alla fall) har underlättat för den stackare som måste slänga skiten när jag dör.
Detta får bli min sista Aftonbladetartikelreferens.
För det första:
Journalist – vad betyder detta yrke, mer än ”jag får synas i media”?
Det här med att kunna det svenska språket, d.v.s. meningsbyggnad, stavning, kommatering etc. verkar i alla fall vara överkurs.
Hur får folk anställning på, t.ex. Aftonbladet? Behöver de inte, på något sätt, visa att de behärskar vårt skriftliga språk och/eller har lärt sej hur man brukar det?
Om du blir satt på (eller hur det nu funkar), att skriva t.ex. recensioner, inser man då inte att man ska ta reda på hur man skriver en recension på bästa sätt? Eller är det, typ: ”FU, högstadie svenska lärare, du ba jiddra om detaljer, stava rätt, skriva ihop ord o källor o regler o annat blaj. Nu jävla jobbar ja som journalist vettu, skiter la i dina jävla regler! Nu rular jag, sörru! Wohooo, anarki o bärsärkagång på svenska språket!”
Ok, nog om detta, men journalistyrket har ingen cred hos mej. Jupp, jag kan också vanvårda språket, men så skriver inte jag för en nationell tidning heller. Jag försöker alltid skriva så korrekt jag bara kan, jag är stolt att kunna använda mitt modersmål på rätt sätt. Men, fan, sen älskar även jag slang, engelska uttryck, talspråk, svordomar, sms-förkortningar och annan ”språkförbistring”. Bara man vet när det hör hemma, that’s my point!
För det andra (d.v.s. poängen med mina ramblings):
Skitartikeln ovan var bara droppen, den tillsammans med en recension, och efterföljande chatt, angående One Directions spelning i Stockholm. Kräääk.
Alltså, seriöst, vad vill idioten, i artikeln ovan, säga egentligen? Kanske jag är korkad, han verkar ha försökt göra någon form av ”betraktelse över vår samtid”, eller? Bra start, i sådana fall, men sen irrade stackaren bort sej i synonymordboken och ”lexikon över kvasiintellektuella fraser”. Ge upp, snälla.
Slutligen:
Aftonbladet-appen är, i alla fall, avinstallerad, fick bara nog, som sagt.
Fan, jag gick från 5 koppar kaffe om dan i femton år, till ingen, över en natt, ska väl, för tusen kunna lyckas avgifta mej från Aftonbladet!
Varför köper jag skiten?! Varför blir jag upprörd över all rappakalja dom skriver?! Måste vara nån slags undermedveten själslig och psykisk tortyr…
Igår var det klarblå himmel och 20 grader varmt.
I morse såg det ut som om det skulle bli en likadan dag. Jag drog på mej tights, kjol och bytte vinterjackan mot munkjackan. Solbrillorna var på.
Vid tiotiden var det ”raining cats and dogs”. Helt bedrövad insåg jag, att nu hade jag gjort det där jag hatar (och lyckats undvika sen högstadiet): klätt mej helt fel vädermässigt! Ok, inte panikångest-jobbigt, men klart obehagligt på alla sätt och vis.
Slutade 13.30 idag och försökte slinka hem obemärkt. Luvan djupt neddragen och ansiktet nedborrat i mobilen hela vägen hem.
Efter myslunch med älsklingssalladen (”Varm bönsallad”, recept kommer) insåg vi att det vore lite gott med folköl. Regnet upphörde och vi började traska ner mot torget. Drip drop, dugg, regn, cats, cats & dogs, spöregn, hällregn och slutligen total amazonas-regnperiod-vi-drunkar-var-är-noak-och-båtjäveln-väder.
Promenaden tar max åtta minuter. In på Willy’s, köa och ut igen (tog max tio minuter). Inte en fucking jävla regndroppe i sikte! Fan!
Tog ovanstående bilder när vi väl hade kommit hem, så egentligen var blötmisären ännu värre. ”Dränkt katt” doesn’t cover it.
Hatade negerdockan, hatade pojkdockan (Linus). Tredje dockan minns jag inte.
Biskop FTW!
Saknar inte den gamla småländska skogen lika mycket, när biskop ger mej detta!
Fick lite sol i helgen. Kanske vår / sommar är på g…
Sjukskriven efter helgen, så var nog lite för tidig i mitt vår-älskande…
Har svårt för hundar, är ju kattmänniska. Dock är detta fluffbarn helt underbart. Vill inte ha det i mitt hem, men söööt!
Folk verkar tycka att ovanstående inlägg visar att Obama är en bra förälder. Säkert är han det, men vad: FAN, DET ÄR INGET FEL MED TATUERINGAR! Jag gjorde min första tatuering strax efter min artonårsdag och hade min mamma lagt sej i det så hade det fan blivit bråk. Nu har jag världens bästa mamma, som aldrig nånsin skulle hindra sina döttrar från att finna sej själva. Om det sen innebär en massa felsteg och dumheter, så är det ok. Vi har lärt oss nåt, vi har levt och vi kan snacka med vår schyssta mamma om det (utan pekpinnar och bannor).
Alla borde ha mina föräldrar! Bästa uppväxten!
Pogues på datorn (”Streams of Whisky”) och mössfan från studenten på huvet. Crap, jag börjar bli riktigt, fuckin, jävla gammal och patetisk…
Cigg (vita Prince hp), starköl (Bright), folköl (Norrlands Guld), gymnasiehatt och TV-kontroll…
Lalala, woke up with a strange tattoo, kinda looks a lot like you…
:d crapo
la
Arbora Vitae 