Min första selfie? :D


image

1987? 1988? Borde vara i tolv-trettonårsåldern.

(För mamsen: en ”selfie” är ett kort man har tagit på sej själv)

Köpt lite mer papper och plastfickor till mina foton och prylar (specifikt till pappsens stuff). Tänkte fortsätta med lite inklistring medan jag kollar på film och dricker ett par folköl. Börjar se slutet på mina egna foton nu, men inte påbörja kartongerna än.

image

image

(Köpte en mapp på Bokia. Tänkte påbörja sortering i den, brev, pass etc).

Just nu är hela lägenheten ännu mer kaos: målarna kom idag och påbörjade hallem och lillrummet. Det är papper på golvet och halvfärdiga väggar.

image

Kommer inte kunna köra igång på kartongerna förrän det är klart. Blir för mycket på en gång.

Föräldrar, död, dokusåpor


image

Ok. TLC (The Learning Channel…) har en massa dumma program: Sister Wives, Honey Boo Boo, Breaking Amish, Long Island Medium etc. Skit som jag faktiskt tittar på (jag följer inte!!)

Lär mej en massa idioti, speciellt om udda amerikaner, fast jag undrar om det var TLCs ursprungliga syfte…?

I alla fall. Ovanstående foto är från Long Island Medium. Tyckte bara att hans kommentar satte fingret på en av de känslor jag hade efter pappsens bortgång. Ville bara dela med mej av det.

Min far


Jag tänker ofta: ”min oerhört intelligenta och mysiga pappa hade en sjukdom (?) som ingen visste vidden av.” Han dolde uppenbarligen sitt samlande eftersom jag fick ”alla” kartonger i hans förråd, när han och K flyttade ihop.

Var hade han stuvat in all skit under tiden? Eftersom han aktivt valt att undanhålla dessa prylar, så måste han ha insett att det var ett problem/ej normalt beteende, eller?

Varför beslutade han då att återförenas med all skit i sitt sista boende? Är nu inte på god fot med hans ex, så henne kan jag inte fråga.  Betivlar att hon vet nåt, ändå.

Besökte dom en enda gång under deras boende i 5-miljonersvillan. Min far hade tilldelats en egen liten ”skrubb” (ca dubbla min klädkammare) där han hade sina folköl, baconpaket, dator och böcker.

Var hade han allt stuff undertiden?

Aargh, I was an enabler…!


image

Som värsta ”feedern” spädde jag på min fars samlarmani. Min ursäkt: jag hade inte en jävla aning om vidden av hans hoarding!

Var fanns alla prylar? När papi bodde på G – vägen hade han ett förråd, där majoriteten av prylarna var mina barndomsleksaker och barnböcker. När han och K slog ihop sina påsar, ringde min far och ville dumpa alla dessa ”barndomskartonger” på mej. Jag hade (har fortfarande) inte nån koll på vad det var för prylar.

Under K’s nitiska översyn, lastades ett tiotal kartonger ner i mitt förråd. Där har de hibernerat sedan dess – runt 8 år, alltså.

För tre år sen var vi, älskling och jag, på en veckas semester i Prag. Vi hade underbart väder, men här i gbg hade det varit ”regnkaos” (eller hur nu AB valde att beskriva det).

Alla förråd hade översvämmats. Lappar, som beordrade alla boende att se över sina förråd, fyllde trappuppgångar och hissar.

Jag, som under denna tid mådde tusen gånger bättre än vad jag gör idag, tänkte bara ”fuck it” och ”orka”. Gick aldrig ens ner och kollade tillståndet.

För, kanske, ett år sen, strax efter pappsens bortgång, fick jag ett ryck. Var nere i förrådet, kartonger var klistrade mot golvet och det luktade sunkig, blöt fäll (eller nåt… haha). Två kartonger drog jag upp i lägenheten innan orken avtog.

Kartong nr. 1 i innehöll en modelljärnväg, med tillbehör, märkt ”Fleishmann”.

Jag insåg då att jag måste bli av med min Tradera- och Blocket-oskuld.

Skapade konton. Lyckades sälja Fleishmann på Tradera. Ingen större summa, kanske 130 spänn, tjänade. Bara kul att det kom till nån som vill ha det (=en annan tokig samlare).

Har efter det haft regelbundna annonser där jag talar om att jag har ALLA Agatha Christie-böcker som finns, ungefär, mejla mej för lista.

Jag vill verkligen inte kasta böcker. Det bär emot något enormt, som nån form av hädelse.

Har haft ett besök, av en söt liten närsynt tant, som köpte 23 böcker. En tjej ville ha ca. 30 böcker, som jag skickade med Schenker. Två personer har velat ha två böcker, en äldre herre köpte en enda pocket. Förra veckan postade jag två kartonger med kanske femtio pocket till en kvinna på Gotland.

Detta är verkligen inget jag kommer tjäna nåra stålar på.

Ego 2


image

Jag och min far hade en fotosession uppe vid Brahehus. Jag ville egentligen uppleva hela framkallningsprocessen, med mörkerrum och framkallningsvätskor, men för att ha något att framkalla var jag ju tvungen att modella… Som jag sa i tidigare inlägg, jag hatar kameran när jag är framför den. Blir jag bra på ett kort så är det antingen a lucky fluke eller trial and error (dvs ett kort av hundra blev ”presentable”)

Tyvärr – jag är mycket saker, men fotogenisk är verkligen inte en av dom.

Estonia


image

Sedan jag, vid 10-12-årsålder, såg katastroffilmen S.O.S. Poseidon, har jag haft en väldigt stark fobi (eller, skräck, om du så vill) för alla båtar större än en eka.

Jag är helt övertygad om att jag kommer dö i någon form av båtolycka. Eller så har jag gjort det i ett tidigare liv. .. om man nu tror på reinkarnation.

Jag vill tro på reinkarnation. Jag vill tro att vi alla är kärl som, när vi placeras i olika inkarnationer, fyller vår ”medvetande-bank”, dvs fyller de kärl, som är våra själar. Och därmed, slutligen, uppnår någon form av ”Nirvana”, eller kanske blir en guide för de som är kvar i jordelivets kval.

Stort jävla önsketänkande. Sooner or later, I guess, I’ll find out.

Jag är i hjärtat helt övertygad om att INGET händer när vi dör. Varför skulle det? Vi somnar, energin slås ut, livet slocknar, that’s it.

Egentligen borde man (dvs jag, och andra som lider av panikångest) inte vara rädda för att dö. När du väl somnat in så har du inga mer problem.

Fast, som T sa: ”Jag är rädd för det jag lämnar efter mej och hur min död skulle påverka de nära och kära”. Jag tror det är där skon klämmer, seriöst.

När jag har druckit eller mitt uppe i stävjandet av en panikångestattack, får jag väldigt ofta för mej att skriva ett testamente.

Sedan min far gick bort har jag nog skrivit 5-6 st testamenten plus att jag påbörjat atr fylla i en ‘Fonus-broschyr’ med mina lösenord och annat sånt jox.

Tack och lov var inte min far nån internet-junkie. Han hade ett Facebook-konto. Jag loggade in där, skrev att min far hade gått bort och sen har jag bara låtit kontot vara. Jag kan tycka att det kan kännas lite skönt att posta nåt till den bortgångna, man kan låtsas en stund att personen i fråga fortfarande sitter i andra änden och läser mina inlägg.

Jag gjorde precis det när Pelle gick bort. Han var inte ens en nära vän, men jag gillade honom som fan. Skrev ett par inlägg på hans Dayviews (eller Bilddagboken, som det hette då) bara för att, typ, ta farväl…

Tankar om döden


image

Sedan pappsen gick bort har jag samma tankar i mitt dumma huvud hela tiden: ”Det här kanske var det sista min far gjorde innan han dog” (gick på toa, sköljde ur en kopp, gav katterna mat, whatever) eller ”Vad var det sista han tänkte på”?

Varför ramlade han in i bokhyllan, gjorde han ens det, varför var bokhyllan trasig annars, hur mådde han innan, förstod han att det var ”kört”?

Jag hatar att jag inte var mer på, med att höra av mej, men vi var/är för lika: mår vi dåligt så drar vi oss undan, ett telefonsamtal blir som att bestiga Mount Everest.

Tror inte folk fattar det, ”det är väl bara att ringa”, ”det är väl bara att svara”? Nää, det är fan inte ”bara” nånting!

Saknar honom som fan, i vilket fall!

Kaos


image

Försöker utnyttja min sjukskrivning till nåt vettigt. Det kräver dock all energi jag har (vilken egentligen är obefintlig), men jag klarar inte heller att bo i den här ”flyttkartongshärvan” längre.

Mår ännu sämre p.g.a. lägenheten.

Det är alltså min fars prylar jag fortfarande inte tagit itu med – ett år och två månader senare.

Håller nu på att klistra in gamla foton. Både mina egna och pappsens. Hur mycket som helst. ..

image

image

Twilight Zone death video


image

Jag vet inte hur många gånger jag har sett denna (se YouTube) eller varför jag plågar mej själv med den…

Det är så tragiskt, fruktansvärt och… fascinerande. Jag vet, jag är nog inte helt frisk.

Har tittat mycket på ”death videos”, sen pappsen gick bort. Förklarar väl lite kanske.

Döden


Blev helt ledsen nu på morgonen och saknar pappsen som fan. Lyssnar på Elvis och har klippt ut ett foto på pappsen att ha i plånboken. Innan hade jag bara Lillen. Nu fick även Sid och Ribbon vara med. Älsklingar!

image

Pappsen


image

Natten till idag hade jag en lång och väldigt tydlig dröm om pappsen. Orkar inte berätta handlingen. Drömmen var mycket tydlig när jag vaknade och resten av dagen.

Först vid tio-tiden insåg jag att idag, 24 april, var årsdagen av min fars dödsdag. Måste ha vetat det undermedvetet. Det var inget jag tänkte på igår. Skumt.

Film


image

Pappsen älskade film och fotografering. Måste få över allt på DVD… Hoppas det inte bara är jag på filmerna, vore ascoolt med mamsen och syrran oxå. Papi lär ju inte vara med, han filmade ju.. 😀