Gillar Joan Crawford (fast Bette Davis mer). Schyssta repliker.
Kul översättare. Det var inte igår man hörde ”förgapat sej i”.
Efter tre filmer med Joan Crawford råkade jag nu på en dokumentär på SVT2. Synkronicitet igen…
Läs den här boken! Man kommer ha lite svårt för Joan Crawford efteråt.
Tyvärr (?) var hon trots allt en jäkligt bra skådis, som medverkade i en hel del jäkligt bra filmer. Tragisk historia, lider med hennes adoptivbarn.
Joan & Christina.
Christina i dokumentären från 2011.
Inte gillat henne sedan jag läste ”Mommie dearest” för säkert 20 år sen.
Hade sett ”Whatever happened to Baby Jane” och fullkomligt älskade den. Där hade jag sympati för hennes karaktär, såklart.
Efter att ha sett i alla fall fem filmer med henne, så kan jag konstatera, att hon är, trots allt, en riktigt bra skådespelerska.
Dock fattar jag inte hennes förändring i utseende. I ”Grand Hotel” (där hon spelar en stenograf med det roliga namnet Flaemmchen, fröken Flämm på svenska) ser hon väldigt vacker och vän ut, med underbart skulpterade ögonbryn. Detta var 1932 och Crawford var 24 år. I ”Mildred Pierce” tretton år senare ser hon väldigt barsk och sträv ut. Ögonbrynen har nu stylats annorlunda och jag tror det bidrar till hennes hårdare look i senare filmer.
Som sagt, privat var hon tydligen en riktig bitch (enligt dottern), men agera kunde hon.