Knark på film (och på riktigt)


Igår fick jag för mej att beta av 1930-talets, rätt kända, anti-marijuanafilmer: ”Assassin of Youth”, ”Marihuana” och ”Reefer Madness”.

Som jag hade förväntat, blev de mest omedvetna komedier.

Det har hänt att jag har rökt på, men det är inget jag brukar vanligtvis.

Vanlig tobak och alkohol, i form av öl, räcker för mej.

Däremot är jag totalt drogliberal: att förbjuda en växt (alltså hindra folk från att använda den) som är helt naturlig på vår jord är för mej vansinne.

Med tanke på hur mycket studier som har genomförts på cannabis, t.ex. vad gäller smärtlindring för cancerpatienter, så undrar jag varför samhället (alltså politikerna och, i förlängningen, polisväsendet) inte kan inse att de måste omvärdera inställningen till naturens egna ”mediciner”. Skäms ni över att ni har kört propagandan lite för hårt och inte vågar erkänna att ni har haft fel?

Såg en serie, på en av våra kabelkanaler (innan flytten), som följde en ”Dispensary” (en ”affär” som lagligen säljer cannabis till de, som av sin läkare, har fått recept på denna ”drog”). Det var gamla människor med cancer, ryggproblem eller andra smärtsamma tillstånd och unga killar och tjejer med leukemi, ALS o.dyl. som av sina öppensinnade läkare fått recept på hasch.

En gammal kvinna med kroniska smärtor (minns inte sjukdomstillståndet, kanske fibromyalgi eller osteoporos?) som verkligen inte ville ”röka på”. Hon bakade kakor som hon åt en eller två om dagen och det gjorde att hon bättre kunde hantera sin sjukdom än på de starka (onaturliga) piller (dvs. morfin, oxycontin eller liknande) som hon tidigare fått utskrivet.

Ok, det var mina ”two cents” angående dagens inställning till ”marihuana”. Så till filmerna från 1930-talet:

Det går inte att ta dessa filmer på allvar (jag skrattade hejdlöst åt vissa scener), men de var allvarliga och deras propaganda har influerat inställningen till cannabis hos dagens människor.

I dessa filmer får man, t.ex. veta att ”marijuanainfluerat gruppsex är värre än yxmord på sin familj” och att ”ta knark är värre än mord” etc. etc. Kolla IMDbs message board där de listar alla dumheter som dessa filmer hävdar är sant.

Ok, så… Vill ni få någon att inte börja knark (oavsett vilket knark), visa ”Christiane F”. Otroligt bra, tragisk och verklighetsbaserad film.

Jag tänkte på den här filmen under min titt på ovan nämnda filmer och idag gick jag in på AB, som jag brukar och såg detta:

image

Synkronicitet igen… hahaha… Underligt i alla fall.

Dagens film: ”His Girl Friday”


image

Dramakomedi från 1940 med Cary Grant, Rosalind Russell och, totalt överraskande, Marion Martin (uncredited). Synkroniciteten slår till igen 😀

Här är hon:

image

image

image

Låter som Cary Grant (en av mina absoluta favoriter btw) kallar henne Banksy, eller kanske Betty. Det står dock Evangeline på IMDb, konstigt nog (det är ju hon!)

Riktigt rolig film! Det är den här typen jag gillar bäst: drama, komedi, lite romantik, schyssta karaktärer och ett välskrivet manus (underfundiga och vältimade repliker).

På IMDb står det att detta är den första filmen där karaktärerna avbryter varandras meningar. Det roliga är att jag uppmärksammade detta under filmens gång. Kanske inte så konstigt att jag noterade det med tanke på hur mycket filmer, från filmens barndom, som jag har sett i år…

Dokumentär: ”Familjehemligheter” om Joan Crawford


image

Efter tre filmer med Joan Crawford råkade jag nu på en dokumentär på SVT2. Synkronicitet igen…

image

Läs den här boken! Man kommer ha lite svårt för Joan Crawford efteråt.

Tyvärr (?) var hon trots allt en jäkligt bra skådis, som medverkade i en hel del jäkligt bra filmer. Tragisk historia, lider med hennes adoptivbarn.

image

image

Joan & Christina.

image

Christina i dokumentären från 2011.

Synkronicitet


image

Google (och Wikipedia) – hur gjorde man innan internet?!

Detta är ett återkommande fenomen i mitt liv, liksom deja vu. Vad beror det på? Schysst att det finns andra som upplevt det och satt ord på det, i alla fall…

”När man talar om trollen, så står dom i farstun”…