Uncategorized
Gloria Grahame – igen
Glömde påpeka en sak. Insåg under ”Illusionernas stad” att, här är ju 15 sekundersbruden från ”Without love” (se ett tidigare inlägg).
Här hade hon en riktig roll, t.o.m. Det finns ett ord för när allt hänger ihop och samma saker dyker upp, minns inte nu. Kan det vara nåt med ”synkronism”? Får googla detta fenomen, har hänt väldigt ofta på sistone.
Panikångest
Det är nu nästan två veckor sedan jag kände av min panikångest.
Jag var på tolfte varvet i simbassängen på fredageftermiddagen. Jag var tvungen att rusa upp, satte mej på en bänk i omklädningsrummet och försökte andas. Lyckades till slut ta mej hem, var övertygad om att jag skulle falla ihop på vagnen och ‘make a scene’.
Väl hemma kunde jag stävja attacken. Hemmamiljö plus trygg sambo hjälper.
Jag hatar attackerna, men antydan att en attack är på inkommande är nästan värre. Det är som om ett krig pågår inuti kroppen. Mitt psyke är på ena sidan och det kroppsliga är på andra. ”Jag” (d.v.s min uppfattning av helheten, det övergripande: kropp + psyke) försöker ena dessa två krigande enheter inom mej. Vet aldrig vilken sida som ska vinna, det är det värsta.
Det som hjälper mest är i fall helheten (d.v.s. ”jag”) blir distraherad, på vilket sätt som helst. Att vara ensam, eller (det värsta) sitta på ett ställe där man måste vara tyst och stilla är som att be om att attacken ska komma/bryta ut.
I alla fall: har läst mycket på nätet, speciellt om folks egna erfarenheter (t.ex. på Flashback) och medicinering. Av en slump kom jag in på Netdoktor och fann att deras definition av panikångest var spot on. Så, om någon undrar vad jag pratar om och hur jag känner vid en attack: klicka på länken och läs. Thanks.
The Hour
Första BBC-serien, sen ”Huset Elliot”, som jag blivit helt frälst i. Började precis på säsong två och fick höra att det inte blir nåt mer. Jag vet inte än, men säsongen kanske avslutas jättebra. Dock verkar inte de brittiska fansen tycka det, annars skulle inte en petition för säsong tre ha startats, tänker jag.
Skrev på i alla fall. Gör det du med:
The Hour season 3 petition
Dansscen & 1930-tal
Så fascinerad av hur duktiga dansare Fred & Ginger var! Trots denna mediokra handling får deras dansscen hela filmen att lysa upp! Det är tyvärr inget mot deras insatser i ”Top Hat”, som är en riktigt bra film! Den kan jag rekommendera till alla.
”Top Hat” är total verklighetsflykt a la svartvitt Hollywood, med medryckande musik, dans och älskvärda karaktärer. Fred & Ginger visar att de faktiskt är skådespelare också och det finns en handling, som är trovärdig (nåja, det är inte bara en påklistrad bakgrund för att kunna visa dansnumren), någon har faktiskt producerat ett manus.
Svartvita klassiker har blivit lite av en drog för mej nu, det är den ultimata verklighetsflykten, och jag älskar det!
App-reklam: Cheezburger
Cheezburger-appen är min vän: den ger mej skratt, tröst, irritationsmoment för sambon, idéer och livsmotton.
Favoriterna (utan ordning):
Skratt:
Dating fails
Poorly dressed
Ugliest tattoos
This is photobomb
Parenting fails
Motton och igenkänningsfaktor:
After 12
Historic lols
Graph jam
Tröst och gosiga djur:
Daily squee
Lolcats
Animal capshunz
I can has Cheezburger
Internetidioti (all of the above):
Failbook
Fail nation
Memebase
Auto cowrecks
Dessa är mina favoriter, men det finns 30 sites till: never a dull moment again!
Kurs
Var på tvådagarskurs tisdag-onsdag. Intressant, men pengamässigt helt vansinnigt.
Vi var två på kursen, som kostade 9000 kr styck. Denna månad fick jag min första 75%-iga lön på 12.000 kr (hade några sjukdagar oxå, tyvärr). Ett tapp på 7000 spänn, jag hade fan hellre tagit pengarna än kursen!
Fick dessutom se marsbudgeten för labbet häromdagen. Personalkostnaderna låg mitt i prick, dvs medan jag jobbade 100%. Plus att labbet är den avdelning det går bäst för på hela stället. Asså, fan, jag klarar inte mer, jag måste därifrån. Jag kräks på ”chefen” och hur stämningen har blivit.
Pappsen
Natten till idag hade jag en lång och väldigt tydlig dröm om pappsen. Orkar inte berätta handlingen. Drömmen var mycket tydlig när jag vaknade och resten av dagen.
Först vid tio-tiden insåg jag att idag, 24 april, var årsdagen av min fars dödsdag. Måste ha vetat det undermedvetet. Det var inget jag tänkte på igår. Skumt.





















