Sverige har blivit fattigt http://www.aftonbladet.se/debatt/article10811721.ab

Råkade på det här debattinlägget på AB idag. Var tydligen från 30 april, därav den extrema mängden kommentarer, förmodligen (rekord?)

Hade just läst en krönika av en sjuksköterska, som beskrev en vanlig dag på jobbet (IVA): enorm stress, underbemanning etc. No surprise där, men all heder till, hette hon Päivii?, för att hon verkligen tydliggör problemen!

Dogges krönika låg som ”mest läst” under den artikeln. Tänkte ”Jag ger honom en chans” 🙂

Hans skrift hade inget direkt med sjukvården att göra, utan riktade sej mot hela det svenska samhällets allmänna mående. Jag känner: ”If it’s dying, put it out of it’s misery”, men hur gör man det med ett helt land?

Dogge belyser nästan alla problem som Sverige just nu lider av. Han bidrar med några förslag till lösning – riktigt bra förslag. Kommer någon med makt och/eller inflytande lyssna? Självklart inte!

It’s all spiralling downwards and out of control – unstoppable…

Vi röstar och kommenterar (det vi tillåts kommentera, observera!), men vi (alla vi som bildar landet Sverige) har inte möjligheten att påverka ett enda skit. Vi är underordnade (till politikerna?) och ska bara se till att hålla oss friska, jobba och betala skatt och sen vänligt hålla käften.

Jag fattar inte varför jag lägger min lilla uns av energi på att fundera på, och, därmed, hetsa upp mej över hur samhället ser ut… Det är totalt lönlöst.

Tror fan jag struntar i att rösta nästa år. Jag har inget förtroende för politiker med sina partier och löften. Kan vi inte ens få igenom ett förbjud av pälsfarmer (vilket, enligt DR) 70 procent av svenskarna ställer sej bakom, då är det bara att inse defeat. Inget du gör, vill, skriver, kommenterar, bloggar, skriver på listor, demonstrerar om, starta Facebookgrupper om etc, kommer någonsin leda till någonting – om inte de rika eller, på annat sätt, inflytelserika vill det.

Emellanåt ger de oss en godisbit, som om vi vore en snäll hund. Då tror vi en liten stund att vi faktiskt har lite makt. Allt är dock lurendrejeri, ”keep the masses happy”, typ

Jag kommer, i och med detta inlägg, avsluta mitt (endast måttliga) intresse av svensk politik. Jag ger upp!

Så länge jag kan leva färdigt mitt liv utan att jag behöver kräla för allt för många myndigheter, tjäna lite pengar att göra nåt kul för, och vara ifred, så skiter jag i allt. Thanks.