Mamsen på besök


image

Idag kom min älskade mamsen på besök. Hon vill/kan inte sova över så det blir alltid ca. 6 timmars umgänge.

Tyvärr blir det då lite forcerat och vi säger: ”vi har ju massor att prata om…” och så snackar vi om tv-program och kissarna.

Jag bryr mej inte om att vi inte pratar om viktiga sakar när vi ses. Jag är så trött på att älta mitt fuckade liv och är glad att (när mamsen kommer) att vi bara kan prata som vanligt. Jämföra tv-program och visa de foton vi har tagit. Inget viktigt. Bara vara. Det saknar jag med pappsen också, att bara snacka skit, dricka folköl och filosofera.

Jag börjar gråta åtminstone en gång varannan vecka (eller mer), helt spontant. Det jag gråter över är min saknad över min far och att han försvann ur mitt liv innan han dog. Jag har säkert 15 pärmar med foton dedikerade till mej, gjorda av min far. Han dokumenterade både med foto och skriftligt varenda sekund av mitt liv.

Vad hände? Jag fattar inte vad som gjorde att han slutade. Blev jag för gammal? Kunde han inte relatera till mej som tonåring? Gjorde jag honom besviken på nåt sätt? Var det Kistinas intrång på scenen? Jag vet inte.

Jag önskar att jag hade frågat honom.

Jag vet att vi hade ett långt samtal när min bulimi uppdagades (1993, 18yrs) och jag förstod hur svårt han hade att ta upp detta med mej. Jag kände där och då att jag hade lämnat hans sfär och blivit en kvinna som inte var pappas dotter. Efter detta begränsades våra möten till att jag och B. (mitt ex) åkte till Gränna och drack folköl med papi på hans balkong emellanåt. Vi snackade Kennedymordet, Sex Pistols och annan nostalgi. Vi hade otroligt mysigt.

Far min satt med sin pipa och sippade på folköl från Konsum. Jag och B hade med oss våra cigg (röd Prince oftast) och kanske en eller ett starköl – brukade vara de billigaste, ex. Sofiero eller Blågul. Vi var fattiga studenter på den här tiden.

Vi snackade på med pappsen på balkongen. Antingen stannade jag och B över natten eller så tog vi sista 121:an hem till vår lgh i JKPG.

Oftast brukade vi alla bli lite smålulliga. Far min drack alltid folköl på balkongen, kanske en 50 cL, och tog en pipstopp, därefter blev det sömn. När vi kom över blev det tyvärr ett otal mer pipstopp och folköl och en hel del fyllesnack. Vad jag förstod så uppskattade min far att B hade input och var villig att diskutera. Jag har ju alltid varit lika vetgirig inom pappsens områden, så vårt snack brukade vara skitkul.

Efter papis inflytt inflytt med sambo (aka the new woman, tnw) uppstod ett folkölsförbjud och tnw skuldbeläggde min fars öldrickande. Han har varit ung och dum och supit skallen i bitar. Vem f*n har inte gjort det. Under tiden med min mor drack far min för mkt och han lärde sej. Efter mina föräldrars separation drack min far enbart folköl (ja, ja, han tog väl en starkbärs på företagsfesten), och han höll sej till det.

Jag har tyvärr ärvt ”beroende-genen” (finns ingen sån, men ni fattar vad jag menar) och detta innebär att jag helst dricker ett sexpack folköl och sen slocknar i nån slags smålullighet än tar sömntabletter.

Min far led av panikångest och 2012 ärvde jag skiten. Läste nånstans att det är vanligt att det nedärvs far -> dotter och att det uppträder sent hos kvinnor, efter 25 yrs. Jag hade verkligen velat prata med min far om panikångesten. Han levde fortfarande när jag fick min första attack (17 februari 2012), men han var lika svår att få tag på som jag är. Telefoner är ett djävulens påfund!

image

Håret och besvär med självsäkerheten


image

Ok. Detta är senaste bilden av mej som jag kommer lägga upp. Den här bilden är verkligen jag, det enda är att jag inte vill visa är mina blemmor eller dubbelhaka och därför har jag kört helretusch.

Bilden är faktiskt inte helt vilseledande,  jag har inte tagit bort 20 kg från ansiktet…

Ville få lite 30-talsvibb eftersom jag älskar det årtiondet.

Me or Bolan? Nevermind…


image

Mami var här.  Vi drack lite jäger och snackade.  Min älskade pussla ringde och ville bjuda på glögg. Efter mami åkte hem gick jag över dit en sväng.
Hemma nu, tagit en folköl och börjat kolla på ”Seger i mörkret” med (min älskling Bette Davis) från 1939.

Försöker förlika mej med mitt korta hår. Har använt mina locktänger av olika storlekar för att få till det. Helst vill jag ha en 30- eller 40-tals bob, typ:

image

Mitt försök (ovanstående popart-skit) fick mej mest att se ut som Mark Bolan… Hilfe!

Enkät från Svenska Frakturregistret


Hade ingen aning om att det fanns ett Frakturregister, låter helmysko. Enkäten gick bara ut på hur jag mådde innan stukningen.
image

image

Ovanstående fråga var lite kul. Det var inte igår jag hörde någon prata om att ”skriva på maskin”…

Gamla tidningar: rymdutforskning samt månlandningen


Har fotat alla gamla tidningar som jag vill sälja. Lägger upp fotona här, innan det blir Tradera eller Blocket – någon kanske ser det och blir intresserad. Vem vet…?

Detta är de tidningar som gäller diverse rymdrelaterade nyheter under 1950- och 1960-talet.
image

image

image

image

image

image

image

image

IMDb


IMDb, Listverse och Aftonbladet är de sidor jag besöker mest.

IMDbs sökfunktion lämnar dock en hel del att önska. ”NEJ, jag menar VERKLIGEN inte ´Lost in Translation´!”

image

Pinsamt!


image

image

image

Är så evinnerligt trött på allt rasande, överprydhet, pk-ism och noja som folk tycks befatta sej med nuförtiden. Har det alltid varit så här, eller har det blivit mycket synligare i och med allas möjlighet att uttrycka sej på internet? Hade önskat att någon kunde svara på detta.

Är 70-talist, uppfödd med en otroligt öppen syn på det mesta. Inte så att jag visste att vi hade en ”öppen syn”, såklart, vi levde, hade vissa inställningar och upprördes inte av nakenhet, sexuella anspelningar och en massa annat som, tydligen, är tabu idag.

Tänk om ”Solstollarna” skulle ha börjat visas idag. Vilken folkstorm (för att använda ett AB-ord) det skulle ha blivit. Halvnakna kvinnor och exploatering av kvinnokroppen på bästa barnprogramstid!

Hur har vi påverkats av denna typen av exponering? Inte alls, skulle jag vilja säga. Hade dock velat fråga mina jämnåriga, uttalade och aktiva feminister var och när de bestämde sej för att de behövde kämpa för kvinnofrågor. Jag vet inte alls vad de skulle svara, men jag betvivlar att det var Ulla-Bellas utdelning av handdukar till bikiniklädda kvinnliga statister som väckte deras kämparlust.

Jag vet att AB inte är den bästa källan för någon information eller att deras artiklar verkligen uttrycker en verklig upprördhet bland folk. Ibland används ”folk rasar” och så visar det sej att det egentligen bara var tre personer har skrivit in till någon instans och klagat. Så, jag (och ni som läser) får väl ta alla såna har artiklar med en nypa salt. Däremot tyder hela grejen på något. Om det är så att AB (och andra blaskor) vill framhävda att folk är extremt upprörda över något (trots att det senare visar sej att det bara var tre personer) så måste det bero på något. Har tidningarna någon agenda att få oss alla att bli upprörda över bagateller, vill de bara ha klick, vem hittar dessa tre personer, hur och varför och finns det en agenda att införa vissa tankemönster hos folk (isf vem bestämmer detta och varför). Sorry, detta låter lite konspirationsteoretiskt nu…

Till artikeln ovan:
Är detta på riktigt? Hur lyckas människor (talman, politiker, mammor, whatever) intala sej sälva att de blir upprörda över vissa saker? Varifrån kommer denna vilja att protestera mot obetydliga saker?

De exempel jag har på idioti (antingen påhittade och/eller eskalerade av aftonblaskorna eller påhittade i folks hjärnor p.g.a. nån slags osäkerhet och vilja att ”göra det rätta”) är t.ex:

– ”Överantirasismen”: idén att ”Tintin i Kongo” måste försvinna från alla bokhyllor eftersom rasismen är vedervärdig. Ingen tanke verkar ägnas åt att det är ett historiskt dokument över hur synen på ”negrer” såg ut då och kanske vore bra att behålla för att vi ska lära oss något.

– ”Överfeminismen”: speglas i artikeln ovan. Att i sin iver att vara PK, få för sej att ett 300 år gammalt konstverk förmodligen upprör någon (vem denna någon är, eller om denna någon har frågats om sin påstådda upprördhet, framgår inte) och därmed måste bannlysa detta vedervärdiga konstverk är så knasigt, att jag har svårt att finna ord. Att inte ens överväga konstverket och konstnären och hur samtiden skildrades, skönheten hos den kvinnliga kroppen eller nyttan med att visa upp vår kulturskatt och vårt arv från våra tidigare generationer utan bara se ”bara bröst” är så obota korkat, att jag inte ens har någon vidare kommentar.

– ”Överbeskyddandet”: visar sej genom att föräldrar (oftast mödrar) i bloggar, på forum och i artiklar i AB rasar över saker som en annan aldrig ens hade noterat. T.ex. en mor på museum (minns inte var) hade upptäckt att i en gammal ”filmvisare” (vet inte vad det heter, en sån man la i en slant och fick se en kort filmsnutt i på tidigt 1900-tal) visades hur en man klädde av en kvinna. Inga bröst eller kön visades, men scenen var lite smått ”erotisk”. Detta var givetvis helt fruktansvärd. En återkommande kommentar i sammanhanget är ”Tänk på barnen!” Vem har någonsin mått dåligt av att se kärlek (eller, som i detta fall, åtrå) oavsett ålder? Borde väl vara oerhört lärorikt att se. Dessutom tror jag att många av barnen som skulle ”uppröras” inte ens har åldern inne för att förstå vad de ser.

Har flera kategorier på gång, men får återkomma till detta inlägg.

Tidningen ”Doktor”


Ärvde en massa gamla tidningar av min far. Har behållt de flesta, då de tilltalar mitt intresse för tidigt 1900-tal.

Tidningen ”Doktor” är från femtiotalet och jag har fem nummer (t.o.m det allra första numret – wooo!) och dess artiklar och, framförallt, frågespalter har varit en stor källa till nöje för mej och sambon den här veckan.

image

Kommer, med all säkerhet, att lägga upp en hel del roligheter från desssa tidningar under de kommande dagarna. Börjar därför med följande:
image

”Formalin”?! Seriöst? WTF?

160 filmer (gjorda före 1966) sedda i år! (+ ”Hotel Paradiso”)


Film mr. 1960 blev ”Hotel Paradiso”, en komedi från 1966. Detta är verkligen en typisk ”sängkammarfars”! Skrev ett inlägg om gengern och lade upp en mindre recension av filmen på IMDb. Var längesen jag orkade göra en sådan ansträngning.
Se nedan:

image

image

Underbar scen i filmen:
image