Vikt: 69,6 (+0,4 sen igår / -13,2 totalt)

Tankar angående viktökning (69,2-69,6=+0,4)

För att gå ner 0,5 kg i veckan ska balansen mellan aktiviteter och intag av mat vara -551 kcal/dag. I onsdags brände jag -693, och gick ner 0,4. Både torsdag och fredag var det för lite förbränning, -133 I torsdags och -393 igår. Efter -133 gick jag trots allt ner 0,1, nu nu alltså upp 0,4. Genomsnittet dessa tre dagar blir att jag bränt -434 så borde jag inte ha gått upp.

Har ätit runt maxgränsen på 1339 kcal, utom i torsdags då jag åt 366 kcal för mycket. För att behålla min vikt ska jag äta 1615 kcal/dag, och i torsdags åt jag till och med mer än det, fast bara 88 kcal.

Relationen kolhydrater/fett/protein har i genomsnitt varit 8 % för mycket kolhydrater/ 10 % för mycket fett / 8 % för lite protein. I onsdags åt jag 14 % för mycket kolhydrater och i torsdags hela 18 % för mycket, igår lite för lite. Vad gäller fettet åt jag mindre än 25 % utom igår då jag åt 12 % för mycket. Proteinet kommer, som vanligt, inte upp i 20 % någon dag.

Vad kan jag då dra för slutsatser av detta? I förrgår, torsdag, verkar vara problemdagen. Förbrände för lite för viktminskning och åt för mycket kalorier och kolhydrater. Kan inte riktigt förstå varför jag har gått upp 0,4 kg för jag har hållit mej inom gränserna för att behålla vikten. Så om jag bara utgår från torsdagen så åt jag alldeles för mycket kolhydrater och skulle ha förbränt 418 kcal mer. Om jag bara tar gårdagens siffror så vara förbränningen lite för lite, 156 kcal, vilket är ca. 45 min promenad och jag åt för mycket fett.

SLUTSATS: Om det är en fördröjning på någon dag är kolhydraterna problemet, men, om det bara är dagen innan som gäller, så är det fettet. Eftersom jag har inte riktigt följde hur mycket jag ska förbränna, men gjort allt rätt annars så borde jag inte ha gått upp utan behållit vikten och det var tydligen onsdagens vikt på 69,7 kg.

Tröstlöst att inte veta vilken vikt kroppen hoppar tillbaka till så fort jag inte följt viktminskningsplanerna. Däremot, att behålla vikten får bli ett senare problem, nu får jag inrikta mej på att verkligen hålla den dagliga förbränningen på -551 tills jag når målvikten.

Inspiration

Meditation Morgon: Counting Breaths 7 min (appen ”Stop, Breathe & Think”)

Mat

Frukost: Linfröolja, en banan, en majskaka, C-vitamin. 255 kcal.

Lunch: Penne con Mozzarella från Felix. 470 kcal.

Middag: Tikka Masala från VegMe. 388 kcal.

Mellanmål: Två majskakor, ett äpple, en banan. 200 kcal.

Summa kcal: 1322/1339

Kolhydrater: 63/55 %

Fett: 26/25 %

Protein: 11/20 %

Förbränning: 2102/1890 = -781/-551

Simning: 1 km / 35 min / 439 kcal

Promenad: 13.672 steg / 1h 50 minuter / 503 kcal

Dagens projekt:

Lördag: Handla+Apoteket. Flyttade förrådet till söndag igen. Idag blev det simning istället. Apoteket och handling igår.

1930-talsfilm: nix

Virkning: Långa armvärmare

Språk: Walesiska lesson 22/118 (Time)

Psyket: Sömnen (8,5 h). Ångesten, stressen, oron, depressionen varit hemskt. Jag har verkligen fått kämpa i motvind idag, men jag har klarat det. Koncentrationen dålig, men bättre på kvällen.

Dagen i sammanfattning: Gick upp kl. 8. Morgonrutin. Visste inte hur jag skulle lägga upp dagen, men bestämde mej till slut för att simma. Fick världens ångest redan på väg dit, vet inte varför det började, men hetsade upp mej att motionsbanorna kunde vara stängda för ”Barnens dag” och att jag skulle få vända. Jag får alltid för mej att ödet bestämmer och mår jag bra eller saker går som det ska/jag vill så måste det hända något dåligt/hemskt. Vet inte om jag tror att det är ödet att det ska gå dåligt för mej eller om jag tror det handlar om att det måste jämna ut sej: går det lite bra, måste det gå lite dåligt, mycket bra, mycket dåligt, runt, runt hela tiden. Och hur kan man påverka det som är ödesbestämt. Hur mycket jag försöker resonera bort dessa tankar så går det inte. Katastroftankar återigen. Försökte med positiva tankar om vad jag kunde göra istället för att simma och blev lite lugnare. Sedan var banorna öppna som vanligt, tack och lov. Tyvärr var ångesten på högvarv och det var skitjobbigt att simma. Tänkte på Clarks cirkel (hur normala känslor misstolkas och panikångest utlöses) och koncentrerade mej på siffran på varvet oavbrutet. Jag lyckades simma min kilometer, men helt psykiskt utmattad efteråt. Åkte tillbaka, åt lunch och såg några dokumentärer. Fortfarande var jag helt uppstressad i kroppen. Tog en promenad på 45 minuter och det hjälpte lite mot ångesten under promenadens gång. Har dock suttit som på nålar resten av kvällen. Har gjort allt jag skulle idag och känner mej stolt över det, men vilket kämpande det är! Varje sekund! Inte konstigt att man ständigt är trött, fysiskt och psykiskt, och inget är roligt eftersom allt känns som ett krav. Funderade lite på något en person sa, om att hålla i gång ständigt och göra saker hela tiden så att man inte har tid att känna någon ångest. Jag bara skrattade och sa ”om det ändå vore så väl”… Tyvärr är detta ständiga planerande och utförande av aktiviteter en del av min handlingsplan för att må bra igen. Jag hatar det, är trött på det, det är inte jag – jag har på så vis upptäckt ett mål: att kunna sitta i min ensamhet och inte göra något vettigt, så som jag tycker om att ha det, och alltid har. Att sitta och kolla på en film och fatta vad den handlar om och bara slappa utan ett uns av ångest. Ok, jag har börjat förstå att alla andra inte mår bra hela tiden och det är väl bara att acceptera, men jag vill må bra för det mesta, känna mej normal större delen av tiden och må dåligt bara som undantag, inte tvärtom som det är nu. Blir överraskad varje gång det går mer än några sekunder utan depression och ångest, vill inte ha det så. Vill inte hela tiden glömma bort hur normaltillståndet känns. Så, nu har jag fått ur mej lite av mina tankar och det känns bra att få det på pränt, blir lite ordning i kaoset på hjärnkontoret. Klockan är bara 21, men har redan tagit Theralen, jag är helt slut. Hoppas jag kan sova vad gäller ljudnivån, det är tydligen Gyllene Tider på Ullevi i kväll.