Romantiskt drama från 1939 med:
Carole Lombard och
James Stewart och
rolig nunneutstyrsel 🙂
Skräck från 1973 med bl.a. Viveca Lindfors. Huvudrollen spelades av nån kille jag aldrig hört talas om.
Väldigt konstig och segdragen film. Den var dubbad från spanska så det såg ut som om ljudet var fuckat och och dessutom var ljudet rätt kasst (flera repliker jag inte kunde tyda).
Den var inte speciellt läskig heller…
Komedi (?) med:
och:
Fasen, vad lågt de måste ha flugit för att se Frihetsgudinnan ur den här vinkeln:
Carole Lombard i färg! Hade inte förstått att hon var rödhårig, trodde hom var blondin:
Filmen framställde sej själv som komedi, något jag inte fattar alls. Den kräver nog en helt egen gengre, typ ”Romantic weirdness” eller nåt.
Här puttar hjälten (reporter och Lombards Hazels kärleksintresse) ner henne i en blomkruka:
Här slår han henne med knuten näve så hon tuppar av på sängen: (Gillar ni killen nu?)
Hazel slår senare tillbaka:
Carole Lombard igen:
Tror inte nedanstående är sant, men jag blir jäkligt nyfiken på hur en dildo såg ut på 30-talet.
Trots filmens o-PK kvinno- och mansmisshandel så gillade jag filmen. Helt knasig film. Två exempel:
* En barnkör sjunger för Hazel och en ekorre smiter ur en av barnens ficka och springer upp i Hazels ansikte. Hon blir livrädd. Slut på scenen.
* Hazel och reportern är på ett fik. Plötsligt säger Hazel ”Look at that man with the tupee” och kameran vänds mot en liten man med tupé som sitter och stirrar rakt ut i luften. Slut på scenen.
En film jag skulle kunna tänka mej att se igen.
Romantiskt drama från 1946 med Ginger Rogers.
Rätt medioker, men gullig, film.
— SPOILER —
Citat
Efter bröllopet:
– Aren’t you happy, darling? (Frågar brudgummen).
– Yes.
– Then why aren’t you you crying?
Bruden lyfter på slöjan och svarar:
– But I am.
Man får se hennes tårfyllda ögon och sen… THE END.
(Hon grät tydligen alltid när hon var glad.)
Kriminaldrama från 1944 med Jean Parker och Lionel Atwill (inga skådisar som jag hade hört talas om innan).
Tyckte den var riktigt spännande. Sen att den, genom mina 2013-ögon, hade en del (oavsedda) komiska repliker, gjorde bara filmen bättre.
Skrev ner flera roliga uttalanden under filmens gång, men såg nu att alla (utom en) låg under ”qoutes” på IMDb. Kommer lägga upp dom ändå.
”So after all that, what could I do? I just had to accept the mink coat”.
Den här screenshoten tog jag egentligen inte pga av hennes replik (även om den var rolig också), utan av modeskäl.
Jag vet inte vad den här typen av ”hårprydnad/halvhatt” heter på svenska (snood på engelska) men när det gäller vintagemönster (virkning) så finns det massor från 40-talet på nätet.
Den har ”bollvarianten” är inte virkad, såklart. Här är några virkade varianter:




Mamsen, vet du vad dom heter?
Jag älskar såna här totalt epok-definierande accessoarer!
Huvudpersonerna.
Ytterligare epokdefinierande. De sålde ”war bonds” på biografen.
Fler citat:
Psykiater Charles Finch: ”You might give me the names of all the boys you know, that you go out with”.
Suzy Logan: ”All of them?! I hope you’ve got plenty of paper”.
——————–
Sergeant: ”This isn’t one of those tough cases that depends on clues”.
——————–
10 minuter innan avrättningen av Mary:
Radio: ”We are interrupting this programme for an important announcement. We are trying to reach governor Harrison. If governor Harrison hears this, please call warden Lewis at once. Snell, a bankteller, has confessed to the murder of Willis Millin. Mary Kirk Logan is innocent”.
Trevligt att ditt liv står i radions händer… I andra filmer sitter alltid guvernören standby och är redo för nya bevis tre sekunder innan avrättningen. Nu är jag helt förbryllad, hur går det till egentligen?
Romantiskt drama från 1929 med William Boyd och Carole Lombard.
Tyvärr lite taskigt ljud, men vet inte om jag kan kräva så mycket av en film från 1929, där dessutom rättigheterna gått ut. Vem som helst får kopiera i hur många led som helst, tänk en vhs-rip fast kopierad en gång till. Jag hörde vad de sa i alla fall. Bilden var inte så dålig, däremot.
Älskade Carole Lombards karaktär och skådespelarinsats här. Trotsig och småkriminell tjej som vet hur man klarar sej och kan ge svar på tal. Detta var Lombards första ”talkie”.
Dramakomedi från 1940 med Cary Grant, Rosalind Russell och, totalt överraskande, Marion Martin (uncredited). Synkroniciteten slår till igen 😀
Här är hon:
Låter som Cary Grant (en av mina absoluta favoriter btw) kallar henne Banksy, eller kanske Betty. Det står dock Evangeline på IMDb, konstigt nog (det är ju hon!)
Riktigt rolig film! Det är den här typen jag gillar bäst: drama, komedi, lite romantik, schyssta karaktärer och ett välskrivet manus (underfundiga och vältimade repliker).
På IMDb står det att detta är den första filmen där karaktärerna avbryter varandras meningar. Det roliga är att jag uppmärksammade detta under filmens gång. Kanske inte så konstigt att jag noterade det med tanke på hur mycket filmer, från filmens barndom, som jag har sett i år…
Skräckkomedi från 1943 med Barbara Stanwyck.
Nedanstående är ur en recension om filmen. Tog med det för jag gillade ”dim bulb Alice”.
Här är ”dim bulb” Alice Angel (spelad av Marion Martin):
Filmen var rätt kass, men innehöll ett guldmoment. När Barbara Stanwyck sjunger (jag menar ”mimar otroligt dåligt”) ”Take it off the E-string, play it on the G-string”. Bra och rolig låt, samt en kul scen överlag. Ms. Stanwyck tar dock inte av sej ett endast klädesplagg, trots att det ska föreställa en Burlesque-show.