Sorry Sid, men,Lillen fick den dyrare urnan.
Lillens är den grå marmorerade och
Sid fick den något billigare sandfärgade (hade inte lön då).
Tyvärr är bilden på avlivade Sid, som ligger kvar i rummet när jag gick, forever etched in my memory. Såg honom genom fönstret.
Hade önskat att någon hållit honom och gått iväg. Med Lillen frågade dom, och jag så ”ja, gå iväg”. Men för mej är Sid nu alltid den lilla fluffen som ligger ensam kvar på en steril bänk. 😦
Även om jag älskar smullibuttan och Spippo så är Lillen och Sid mina first born, kommer aldrig, aldrig glömma dom!
