29 april 2026. 425 kr. Pustervik. Köper en biljett vid nästa utbetalning!
Delade med min första sambo på Insta, vilket detta är ”vårt” band lol. Bara som en heads up ifall han hade missat. Messade några ord fram och tillbaka om femtio år och firandet därav. Jösses, det är TRETTIO år sedan vi träffades på Hultsfred (ok, 28, men VAD FAN!)
Älskar Toy Dolls. Tog mej över ett år efter att vi gjorde slut tills jag kunde lyssna på dom igen.
Även ”varför tar jag aldrig tjuren vid hornen”?
Har dom personlighetsdragen nåt med varandra att göra?
Kanske. Med andra ord kan man ju säga att jag flyr allt, allt ska bara snabbt överstökas, helst inte vidröras. Jag är en sån feg jävel!
Bra att jag ändå kan lära mej nåt som gammal hund.
Anywho.
Tyckte grannen som ringde på var onödigt dryg. Jag sa förlåt, fixar direkt (vilket jag gjorde på typ 30 min) och sa välkommen.
Bara sur min när jag sa det och att jag flyttade precis in också (förklarade flyttfirmans misstag, bara nickar och ”jaha”,, kanske inte förstår svenska så bra, jag vet inte, blev ingen ”förståelse” mellan oss utan en diffus osämja).
Tråkig, sur jävel. Bra granngemenskap direkt lol (han var typ 25, btw).
I övrigt:
Hade ett uppdrag på jobbet, vilket resulterade i en utflykt och förvirring. Förklaring kommer.
Chwrw, polaren från Backaplan, ringde och vi är båda panka. Messade med Concro, som är skyldig mej 400 spänn, men han ligger på sjukhus. Orkade inte fråga vidare, sa bara ”krya på dej”. Känslokallt kanske…
Bolaget givetvis därefter, det är helg!
Invigde tvättstugan! Tack och lov hade jag bokat rätt nummer. Finns fyra stycken och jag har 4 som mitt ”turnummer” (jag vet inte om nån tur existerar, men jag är född 4:e och satsar alltid på 4) och det är bara ettan och fyran som har torkskåp. Good to know!
Helt förvirrad när jag kom in och såg inte var jag skulle blippa för att dörren skulle öppnas, men det kom strax en kvinna, som pekade på en vägg, som jag inte ens hade sett (den var precis vid ansiktet på vänster sida, precis innanför dörren och jag gick bara förbi. Det löste sej. Asså, varför är såna här smågrejer i livet så viktiga för mej. Varför ältar jag som ett dumhuvud att jag inte fattade nåt direkt??!! SLUTA KÄRRING!
Annars likadana maskiner som i förra huset. Tvättiden är tre timmar, vilket funkar bra för mej, men undrar hur kvinnan med en barnvagn med flera ikeakassar, som kom samtidigt som mej, hinner det…?
Nu historien i bunkern:
Kollegerna på jobbet hade beställt glutenfria kanelbullar tidigare i veckan (alla deltagare i studien har en paus med fika eftersom besöket tar typ tre timmar och dom ska även sitta och fylla i en massa enkäter).
Men. Säg att bullarna skulle komma i måndags (jag vet faktiskt inte, jobbar inte måndagar, så det är troligt) och den dagen avbokade alla deltagare sej, vilket resulterade i att inga bullar behövdes och beställningen glömdes.
Hörde att dom pratade om några bullar i går, men tänkte inte mer på det.
Idag när jag kom frågade Enilla om jag kunde gå till kafeterian och hämta bullarna för dom ligger kvar i deras frys. Jag ”ok, var sjutton ligger det då?” (Sahlgrenska är fan en jävla labyrint). Då kom nån människa med gasol och jag gick och öppnade. Ennilla försvann.
Jag skrev ut en karta över Sahlgrenska, som jag hittade och fortsatte med mitt.
Fick senare visat på kartan var restaurangen ligger, men jag skulle nu till deras ”källare/lager/förvaring”. Fick en ok karta ritad på en lapp och kände ”nemas problemas, detta fixar jag!” styvt i korken.
Sa bara att jag skulle hämta min kofta i förrådet, eftersom jag glömde den, och nu skulle jag utomhus en stund.
Gick sen med kartan till Blå Stråket 10 och följde anvisningarna till en entré och sen ner för en trappa till höger, som det var ritat på kartan.
Nästa ”obstacle” skulle vara en låst dörr. Här skulle jag förmodligen kunna använda Enillas kort, som jag hade lånat, eller trycka på en knapp för att ringa på någon inne på restaurangen.
Asså, seriöst, detta kändes som ett tv-spel haha.
Visade kortet.
Beep ”ej tillträde”
Försökte flera gånger och drog i dörren. Ringde restaurangen och sa vem jag var och var jag var. ”Ok, jag kommer”, ingen kommer, ringer igen. ”Det stod ingen där”.Vi pratade om och om igen om jag var på rätt ställe. Jag gick upp till entrén och ”började om”. Det finns en trappa…
”Har du använt handtaget?” Ööh, ja. Det sa hon flera gånger.
Till slut ”jag tror att jag vet var du är!”. Detta är kulvertar så jag tänkte att det var en helt crazy maze typ.
En minut senare kom hon framför dörren och bara tryckte ner handtaget och öppnade dörren (!). Hon fnös lätt, head tilt och gav mej en ”du är inte smart, du”-blick.
Jag bara ”jag försökte om och om igen” och hon ”okej” och lämnade bullarna.
Frågade vilken knapp som jag skulle ha tryckt på. Den var en meter innanför den låsta dörren.
Därefter fick jag traska tillbaka och skämmas. För vad ska jag skämmas?! Aaargh, kan jag nånsin skaffa mej en back bone?
Mission accomplished, regardless.
Löfte till själv: var inte ”avoidant”, ta tjuren vid hornen direkt!
Haha, brukar säga att på min gravsten (som jag inte ska ha nån eftersom jag vill bli kremerad) ska det stå Själv är bäste dräng. Jag gillar uppenbarligen att befästa ståndpunkter med ordspråk lol
Vikt: 76,7 (1,0)
Steg: 16.159
Aktiv tid: 157 min
Kcal ätit: 850
Kcal förbränt: 2.172
On the road, staggering these streets at night
In a place I hardly know
I’m drunk again, making one-night friends
I think it’s time for me to go
… The morning came, the sun forgot my name
That pounding head was a shame
That pretty delight, I looked at it in spite
And I rode on again
Each time I go my clothes don’t fit no more
But I can still hear that music right
These hands keep playing but the heart keeps a-breaking
Night after night
Älskar Dead South och fick upp ett klipp från deras turné. Nu kändes låten relaterbar (är det ett ord?) på nåt sätt. Lyssnade flera gånger och sjöng med (falskt).
Kände inte alls för att simma idag, kyligt väder, leden (eller vad det är)/sträckningen i låret började värka igen när jag gick upp (gick över av promenaden igår), men jag packade grejerna och åkte till praktiken.
Torsdagar är en fyratimmarsdag. Hade massor att göra hela dagen, så tiden flög iväg. Tog proverna med mej till Sahlgrenska när jag gick, så gick lite tidigare än 14.
Badhuset direkt utan tvekan. Bara tre pers i bassängen. Perfekt.
Var osäker på om jag skulle orka en km, men det gick med lite vilja!
Ingen folköl idag btw. Så hoppas på någon skillnad åt rätt håll på vågen imorgon (var i alla fall -0,2 kg tills idag.
Fick mejl från Seren Las och det verkar som att det hela kommer att vara överstökat snart.
Fick mejl från Arbetsförmedlingen med en massa instruktioner om det jag ska redovisa till AF och FK i början av varje månad, med start i november. Ska skriva ut det på jobbet imorgon. Känns väldigt rörigt just nu.
Nån ringde på dörren vid 17-tiden. Jag vågade inte öppna. Varför vet jag inte. Ligger kvar sen barndomen när morsan inte hade betalt tv-licensen och vi skulle vara knäpptysta. Hjärtat åker upp i halsgropen när jag inte förväntar mej att nån ska komma.
För exakt tre år sedan flyttade Felix in till mej. Jag vet inte hans riktiga födelsedag. Han fick gott våtfoder, en massa kattgodis och gos idag.
Vikt: 76,8 (-0,9)
Steg: 8.500
Kcal ätit: 1.000
Kcal förbränt: 2.322
Vilket var det svåraste personliga målet du har satt upp för dig själv?
Att alltid vara smal, duktig, vara alla till lags (snäll och trevlig alltid), vara närvarande och göra det andra vill utan att stå upp för mej själv.
Det är mer som att, ju mer jag försöker, desto sämre går det.
Men…
Ouppnåeliga mål alltihop.
Kontentan…
Har jag inte lyckats vid 50, så är det fan lika bra att skita i alla regler som jag sätter upp för mej själv.
Dock aldrig vikten. Jag kan inte leva så här.
Aaaaaarghhh…
(man kan inte lära gamla hundar sitta, eller?)
Det är så tröstlöst att väga sej på morgonen och direkt börja dagen med att må dåligt.
Ja, jag vet, det är så ätstörningar funkar.
Trots att jag nu inte vill bli size zero längre, bara gå ner till min normala vikt, så snöar jag in på det och mår dåligt som fan.
Ja, bara upp 0,1 kg till idag, men likförbannat upp. Det ska gå ner! Jag ansträngde mej igår och åt bara 1000 kcal! Ffs, jag kan inte se ut så här!! Jag kan inte/vill inte/har inte råd att köpa en ny garderob! Jag tänker inte acceptera att se ut så här framöver!!
JAG HATAR DET!
Jag fortsätter, trots motgång, med periodisk fasta. Igår fick jag sluta äta redan kl. 17 för att kunna äta frukost imorse, men konstigt nog är jag inte hungrig när jag lägger mej. Minns under anorexin/bulimin hur jag njöt av hur magen kurrade när jag la mej, men jävlar vad svårt det var att somna och att fortsätta sova. Det påverkade allt. Men den kontrollen man känner då! Oövervinnerlig!
Man ska egentligen äta som vanligt under periodisk fasta, men jag kör ändå max 1.000 kcal. Tänker inte äta mindre. Får sätta mitt hopp till simningen. (tänkte försöka imorgon, knappt hostat alls idag)
Ok, with that being said… Lättsamt, eller hur?
Har varit på praktiken. Tog en ännu längre promenad än igår (trots att jag fick nån konstig sträckning i låret när jag gick av vagnen igår, och det värker vid promenad).
Därefter suttit i solen på balkongen. Varmare där än inne. Mysigt.
Inte lika trött idag, som jag var innan, trots upp kl. 6, men det har jag sagt några gånger nu, så jag måste ha vant mej nu, men det tog nästan två år…!
Vikt: 77,0 (-0,7)
Steg: 12.400
Aktiv tid: 114 min
Kcal ätit: 1.060
Kcal förbränt: 2.000
Periodiska fastan gick ju så bra. Har hållit tiderna, inte ätit nåt onyttigt. Promenerade långt, åt bara 800 kcal igår och gick upp 0,7 kg. Varför?
Så svårt att fortsätta fokusera. Jag tänker inte simma förrän hostan är borta, men att bara ta en promenad idag kändes så jävla meningslöst.
Tog dock tag i det och passade på att gå ner till domkyrkan från Sahlgrenska. Det var uppehåll, så det gick bra. Lyssnade på senaste Women & Crime.
Har inte gjort mycket hemma dock. Inte jobbat på länge så bara två timmar fick mej att bli helt överbelastad. Legat i sängen sen jag kom hem.
Vikt: 76,9 (-0,8)
Steg: 9.811
Aktiv tid: 89 min
Kcal förbränt: 2.000
Kcal ätit: 1.000
Jag sov till 11 idag. Möte kl. 14. Låg kvar och lyssnade på Malevolent Mischief (en scary stories fav) till kl. 12. Därefter var jag tvungen att ta tag i dagen.
Jag har så svårt att duscha det första jag gör på morgonen (vet inte varför, vill duscha på kvällen och börja dagen med frukost), men jag har inte duschat på flera dagar…
Efter dusch, frukost. Jag är fortfarande fan inte frisk, men vill få in min promenad iaf. Började traska mot mötet strax efter kl. 13.
Mötet var så mycket information att jag inte har smält allt än. Jag får skriva mer om det när jag känner att jag fått lite rätsida. Känner mej helt förvirrad och överbelastad nu.
Kom hem och åt middag och kröp ner i sängen. Nån ringde på dörren flera gånger kl. 17.30. Ingen jag kände igen.
Fan, people, leave me the fuck alone!
Ska till jobbet imorgon. Ska lägga mej nu kl. 21 för jag är inte utrustad mentalt eller fysiskt för jobb imorgon och hoppas att sömnen ger mej lite krafter.
Bara jag och Fille (han är den enda som jag har pratat med på hela dagen).
Har inte orkat fixat något mer i lägenheten. Sov till 12.30.
Var och handlade lite kattmat bl.a. Softat i sängen med Dire Trip mfl.
Lyckats virka lite. Saknat det.
Imorgon möte med AF, KF och Cael kl. 14. Lite jobbigt, men inte orolig. Hoppas på ett bra möte.
…så upp 0,5 kg. Fan.
Inte orkat göra mycket idag. Placerat in saker i hyllor i köket. Pratade med morsan och gnällde på henne att det alltid är ”lilla gumman”, ”stackars dej”, ”vad jobbigt för dej” och aldrig nån push eller nåt glatt. Svaret, som, alltid ”Förlåt, att du har en sån jobbig mamma” aaargh
Kom inte iväg till jobbet idag. Hostat hela natten och svettades som fan när jag vaknade med en jävla huvudvärk.
Har släpat mej runt i lägenheten och lyckats plocka upp mina kläder åtminstone.
Tog mej till Lidl vid 18-tiden och köpte nåt att äta. Blev nästan 7000 steg idag (6941…)
Låste ut Fille på balkongen i en timme. Började undra var han var nånstans.
Flytt avklarad, men jag är så trött att jag inte kan fokusera på nånting.
Berättar mer imorgon, så klart.
Ska bara kolla på That Chapter och sen bädda ner mej. Huvudvärk.
Sov skitdåligt, men släpade mej till SIP-mötet kl. 14.
Läkaren hade det inte inbokat, så hon fick klämma in oss alla innan nästa patient.
Jag höll på med packningen hemma, så ville bara hem.
Får hämta nycklarna innan kl. 9.
Flyttfirman ringde och sa att dom kan komma tidigare om jag vill, så vi bestämde kl. 9.
Får försöka komma upp kl. 7.30 och hämta nycklarna och sen packa ihop dom sista kläderna, tandborsten och maten i kylen.
Är nåt så in i helvete trött nu. Klockan är 21 och jag ska ta några klunkar folköl, kolla på nåt kort på Youtube och somna innan kl. 22.
Givetvis hade jag gått upp i vikt tills idag eftersom jag inte rörde mej igår.
Idag var jag på Kvilletorget och träffade några polare, medan Rhith satt hemma och jobbade. Skulle ha fixat en massa packning idag, men jag har varit så jävla illamående sedan jag kom hem.
Visserligen SIP-möte imorgon, men jag hinner fixa allt imorgon.
Ringde för att se om jag kunde hämta nycklarna redan imorgon, men den fastighetsvärden var ledig idag.
och kollat på alla kartonger och vill bara packa allt och ha flyttat!
Bara för att själv är bäste dräng och att jag är gammal och ska veta/kunna hur man gör saker betyder inte att jag gör det/har varit med om det innan eller att jag inte behöver en cheerleader.
Alla behöver en cheerleader. Alltid. Då och då. Utan att behöva be om det. Helt spontant.. Jag ber om ursäkt att jag inte kan vara en alltid, men det är min vilja och jag försöker och blir så enormt glad när jag får det tillbaka. Jag kräver det inte av någon, men från mamma och pojkvän är det faktiskt något som jag förväntar mej. Kommer att bli besviken om jag i min relation till dej inte får den lilla pushen. Varför ringer jag ens då, morsan? Varför är vi ens polare? Varför är vi ens ihop då, Rhith? Det är ge och ta. Jag pallar inte längre att bara ge och aldrig få nåt tillbaka.
Har inte med Rhith, vänner eller morsan att göra, jag är bara så otroligt trött, trött på att ge ge ge. Jag orkar inte mer. Jag är så jävla trött. På allt. På människor. På att ingen peppar mej. Ingen. Eller jo, den enda som ger mej uppmuntran är min kurator, som jag betalar och som har utbildning.
Jag ska givetvis ge mig själv en klapp på axeln (har kuratorn lärt mej) och jag gör det, men jag vill ha människor runt omkring mej som åtminstone nån gång med någorlunda jämna (hur ofta är skitsamma, bara det händer) mellanrum ger mej ett ”bra jobbat”/”fan, vad bra du gör”/”snyggt grejat”/”tack för att du tänker på mej”/”jag är glad att du finns”/”du passar verkligen i den där klänningen” etc etc.
Det är väl inte för mycket begärt? Eller?
Hittade ett nytt band via en tjej som jag följer på Insta. Tummen upp!
Älskar Black Books!
Påminde mej om att jag inte bara kan titta på True crime.
Där fick jag till det tvetydigt göteborgskt…
Skulle jobba till kl. 14 idag (första fredagen), men det fanns lite att göra, en deltagare och min hosta var fruktansvärd.
När det egentligen var slut på arbetsuppgifter och jag svettades av allt hostande sa dom till mej att jag ska gå hem och vila över helgen.
Jag vill inget hellre än att kunna simma så det kändes ok, fast trist. Dom var glada att jag var där och gjorde mitt bästa.
På jobbet, lyckades jag korka till det genom att lämna dörren till frysen öppen och det blev merarbete för dom. Kändes så jävla jobbigt. Bad inte ens om ursäkt eftersom jag inte fattade hur det ens hände. ”Kolla verkligen att dörren har gått igen”. Ja, vem gör inte det? Möjligtvis ‘a sleep deprived angxiety filled person’. Hur kan man inte märka att dörren inte går igen och svänger upp vidöppet, hur sjuk man än är? Mår fortfarande dålig över det.
Verkligen bäst att jag gick hem.
Skulle egentligen ha promenerat till Biltema från Backaplan efter jobbet. Hade kollat att dom har en relativt ok Dramaten för 179 kr. Jag insåg dock att det gick över min förmåga – idag.
Gick till Dollarstore och köpte mitt 32-pack toapapper för 125 kr plus lite Sheba till Felix (det köper jag alltid när jag är där, hittade också några snacks för en tia, som vi får se vad den bestämda herrn har att säga om)
Blev några bärs på bolaget också…öh…säger sej självt…lol…
Tog tempen när jag kom hem, 37°C. Kändes inte som jag hade feber, var bara överhettad, så…
Hade tvättstugan kl. 17 och trots att jag var helt utmattad så släpade jag mej dit.
Sista gången i den här tvättstugan btw. Good riddance. Alltid nåt fel där och lika ihoptryckt som hela min lägenhet, med dörrar som slår in i varandra och är i vägen.
Samma hyresvärd fortfarande, så jag vet inte om det blir bättre i nästa lgh, men nu blir det en större separat byggnad (vilket i sej är skit, hade det på autumn street också, dock inte fel med lite motion lol), men jag hoppas att dom har bättre upkeep.
Försökte ringa Bostadsbolaget, men dom stänger kl. 15. Vill gärna få nyckeln till lägenheten dagen innan om det går. Ringer igen på måndag.
Jag vet att lgh är tom eftersom elbolaget sa att allt är avstängt (måste boka en tid 1/10 då jag är fysiskt på plats för att prata med dom och, trycka på nån knapp samtidigt? Jag vet faktiskt inte…). Inget som jag har varit med om innan. Vill ju gärna ha el fr.o.m. dag 1.
Försökt att ringa morsan flera gånger, inget svar. Jag är inte orolig (asså, hon är lastgammal, sorry mor), men jag vet inte hur många gånger som hon har stängt av telefonen, stängt av ljudet eller bara inte fattat att nån ringer/messar, så…
Spenderat kvällen med att packa ner saker som jag inte behöver förrän efter torsdag. Inte mycket kvar nu.
Pratade en stund med TK också och rekommenderade parterapi för henne och skägget. Asså, seriöst, hur dom står ut med varandra är mysterium. Och varför? Dom bor inte ihop och går varandra på nerverna ständigt. Hon är en extrovert människa vars hobby är att hålla hov på Silverkällan/City Kebab när hon har råd. Han hatar att hon går på krogen.
What’s the fucking point då?
Jag ska verkligen inte predika. Jag gör mycket skit för att folk ska tycka om mej. Jag bara undrar över deras förhållande. Ger mej tankar, liksom.
Mejlat KF så får vi se vad som händer.
PS. Full nu lol. Imorgon blir det shopping efter ny Dramaten. Gillar inte att shoppa kläder när jag är så här jävla fet, men ska faktiskt kika om jag hittar nån kjol på Emmaus.
PSII. A complaint: Jag visste att jag skulle vara tvungen att ta all med min lgh iom flytten, men ingen hjälp, ingen input, ingen packhjälp, ingen fråga ”behöver du hjälp med något?”, inget ”jag kommer och packar mina grejer åtminstone, för det ska du inte behöva göra”. Jag har packat allt nu. Så nevermind. Ffs.
Jag börjar överväga detta med att flytta ihop. Jag känner nu att det blir som med ex Jag håller i trådarna utan hjälp eller input. Inga frågor hur det går med det praktiska. Ska det vara så, då är det min lgh.
Hade verkligen inte förväntat mej nån hjälp, men en enda fråga om allt går bra/ska jag göra något, när det är mindre än en vecka kvar, trodde jag var hyfs (åtminstone). Orkar inte detta. Hellre ha min egen lägenhet, där bara jag bestämmer. Tråkigt, hade varit kul att bo ihop ”på riktigt”. Han har ju bott ihop med ex så jag fattar inte hur man kan vara så bekymmersfri/oblivious. Nu får jag inte ens kontakt med honom. Jag pallar inte hur omoget han beter sej. Ja, ångest, ja, psyket, ja, autism/whatever, men du måste ändå ta ansvar, du måste ändå göra det du har tagit på dej.
Asså, jag älskar honom, men… Silverfat much. Yeah, no, jag måste göra jobbet, tänk på mej i fem sek
PSIII. Ingen har frågat hur det går, förresten. Ingen. I am all on my own, alone, as fucking usual. Vart vände jag mej då? Reddit, ofc. (återkommer ang. det)
Vikt: 76,4 (-2,1)
Steg: 11.354
Aktiv tid: 113 min
Kcal ätit: 1.060
Kcal förbränt: 1.857
