Inköp på sf-bokhandeln. Asgulligt nördgodis.
Uncategorized
”Gå in i väggen”
Råkade på den här, mycket välskrivna, artikeln om hur stress och att vara duktig påverkar oss. (SvD). Känner igen mej på alla sätt och vis.
Tyvärr blir jag frustrerad varje gång någon skriver/talar om ”att gå in i väggen”.
Det vi alla (drabbade, närstående, läkare etc.) vill är att avdramatisera sjukdomar som drabbar psyket.
När någon pratar om den ökända ”vägg-jäveln” så blir det alltid en ”vi-och-dom-stämning”, d.v.s. de som vet vad det innebär ”att gå in i väggen” och kan prata igenkännande om det VS. de som inte fattar alls vad vi menar. För de sistnämnda måste vi vara övertydliga, annars kommer vi fortsätta att framstå som freaks.
Kan vi inte bara enas om att använda erkända begrepp (depression, ångest etc.) alternativt beskrivningar (”på grund av den höga belastningen drabbades han av ångestattacker som ledde till förlamande depression”? Eller har jag fel?
Det kan väl inte vara för jobbigt för folk/arbetskamrater/utomstående att höra en vettig beskrivning? Eller måste de skyddas genom omskrivningar, och då i såna fall, varför?
Är det lättare med ”gå in i väggen”, för att allmänheten inte riktigt ska behöva sätta sej in i hur vi ”sköra människor” egentligen känner?
Äsch, nevermind. Jag skiter faktiskt i om folk vet hur jag mår, bara de inte har åsikter/förslag/hjälpsamma ord som inte är baserade på verkligheten och/eller erfarenhet.
”Oj, har du panikångest? Kan du inte gå till en psykolog?” Ffffuuuu!
Fan, Afroman!
Om inte Afroman hade hört denna innan dom skrev ”Because I got high” så heter jag Sune Mangs.
I GOT STONED & MISSED IT
I was sitting in my basement. I just rolled myself a taste Of something green and gold and glorious To get me through the day. Then my friend yelled through the transom ”Grab your coat and get your hat son, There’s a nut down on the corner, Givin’ dollar bills away” But I laid around a bit Then I had another hit. Then I rolled myself a bomber. Then I thought about my mama. Then I fooled around, played around jacked around a while and then I got stoned and I missed it. I got stoned and I missed it. I got stoned and it rolled right by. I got stoned and I missed it. I got stoned and I missed it. I got stoned… oh me… oh my.
It took seven months of urgin’ Just to get that local virgin With the sweet face Up to my place To fool around a bit. Next day she woke up rosy, And she snuggled up so cozy. When she asked me how I liked it, Lord it hurts me to admit, I got stoned and I missed it. I got stoned and I missed it. I got stoned and it rolled right by. I got stoned and I missed it. I got stoned and I missed it. I got stoned… oh me… oh my. I’m makin’ no excuses
For the many things I uses Just to sweeten up my relationships And brighten up my day. When my earthly race is over And I’m ready for the clover And they ask me how my life has been I guess I’ll have to say, I got stoned and I missed it. I got stoned and I missed it. I got stoned and it rolled right by. I got stoned and I missed it. I got stoned and I missed it. I got stoned… oh me… oh my.
Words & Music by Shel Silverstein and George Cummings
Dokumentär: Familjen Romanov
Medan mitt sorterande pågick kollade jag på inspelad dokumentär från NatGeo.
Alltid haft en fascination för Romanovs. Rasputin, blödarsjuka Alexej och den eventuellt överlevande Anastasia – här finns all drama, spänning, påstodd trolldom och gåtfullhet som krävs för att fånga mitt intresse.
Dokumentären kanske, egentligen, inte var skitbra, men de ”nyheter” de levererade gav mej gåshud.
Jag hade, seriöst, missat att de hade hittat Anastasia (eller om det var Maria) och att alla kroppar nu är återfunna (alla är DNA-testade) och att de numera är begravda vid Vinterpalatset. Begravningen skedde tydligen under stor ceremoni 2008. Hur kunde jag missa detta?!
En slutlig fråga infinner sej dock: vem var bruden som ”spelade” (eller ”trodde sej vara”) Anastasia och som det t.o.m. gjordes en film om? Var hon en utstuderad bedragerska och lycksökerska, eller var hon bara desillusionerad? Jag vill veta!
Ok, finns tydligen lite teorier angående Anna Anderson, som hon kallade sej, Anastasia-bedragerskan. Får läsa mer om detta.
Från Wikipedia:
Någorlunda produktiv
Tagit alla löst liggande foton (inte mina, dom är snyggt katalogiserade sen länge) från mor och far och ”arkiverat” dom.
Jag har alltså tittat igenom dom och paketerat dom i kartong. Eventuellt kommer jag inköpa fotoalbum att klistra in dom i, annars innebär det bara att jag (i alla fall) har underlättat för den stackare som måste slänga skiten när jag dör.
Aftonbladet
Detta får bli min sista Aftonbladetartikelreferens.
För det första:
Journalist – vad betyder detta yrke, mer än ”jag får synas i media”?
Det här med att kunna det svenska språket, d.v.s. meningsbyggnad, stavning, kommatering etc. verkar i alla fall vara överkurs.
Hur får folk anställning på, t.ex. Aftonbladet? Behöver de inte, på något sätt, visa att de behärskar vårt skriftliga språk och/eller har lärt sej hur man brukar det?
Om du blir satt på (eller hur det nu funkar), att skriva t.ex. recensioner, inser man då inte att man ska ta reda på hur man skriver en recension på bästa sätt? Eller är det, typ: ”FU, högstadie svenska lärare, du ba jiddra om detaljer, stava rätt, skriva ihop ord o källor o regler o annat blaj. Nu jävla jobbar ja som journalist vettu, skiter la i dina jävla regler! Nu rular jag, sörru! Wohooo, anarki o bärsärkagång på svenska språket!”
Ok, nog om detta, men journalistyrket har ingen cred hos mej. Jupp, jag kan också vanvårda språket, men så skriver inte jag för en nationell tidning heller. Jag försöker alltid skriva så korrekt jag bara kan, jag är stolt att kunna använda mitt modersmål på rätt sätt. Men, fan, sen älskar även jag slang, engelska uttryck, talspråk, svordomar, sms-förkortningar och annan ”språkförbistring”. Bara man vet när det hör hemma, that’s my point!
För det andra (d.v.s. poängen med mina ramblings):
Skitartikeln ovan var bara droppen, den tillsammans med en recension, och efterföljande chatt, angående One Directions spelning i Stockholm. Kräääk.
Alltså, seriöst, vad vill idioten, i artikeln ovan, säga egentligen? Kanske jag är korkad, han verkar ha försökt göra någon form av ”betraktelse över vår samtid”, eller? Bra start, i sådana fall, men sen irrade stackaren bort sej i synonymordboken och ”lexikon över kvasiintellektuella fraser”. Ge upp, snälla.
Slutligen:
Aftonbladet-appen är, i alla fall, avinstallerad, fick bara nog, som sagt.
Fan, jag gick från 5 koppar kaffe om dan i femton år, till ingen, över en natt, ska väl, för tusen kunna lyckas avgifta mej från Aftonbladet!
Jobbsök
Har sökt fyra jobb hittills, spänd på att se hur det går.
Prenumererar på olika ”jobbsökarmejl” och idag fick jag tips om ovanstående jobb.
Tror jag avstår, men egentligen kanske en sån som jag (d.v.s. en som är antidjurförsök) vore rätt person.
Jag blir bara så bedrövad när jag ens ser ordet ”försöksdjur”. Det känns som något uråldrigt, som borde ha avskaffats för längesen, som lobotomi, frenologi och rasbiologi.
Star Trek-världen kan fan inte komma fort nog! Kanske inte idealet på alla sätt, men hade gärna levt under Next Generation/DS9. Inga djur avrättas för mat eller djurförsök, enligt serien.
Uppdrag granskning
Ärligt talat har det här programmet förlorat sin relevans (i alla fall för mej).
Råkade på UG, nu när jag vaknade och blev bombarderad av min barndoms dialekt! Fan, älskade Jönköpingsbor: dialekten är inte snygg nånstans, men snacka om att jag får hemlängtan!
Har ingen åsikt om inslaget, eller jo, jag tror båda sidor har lika rätt. Dock har jag inget förtroende för Jönköpingspolisen, tänker inte berätta mer än att det har med min mamma att göra.
Matlagningsprogram & amerikaner
Sorry, Americans. Det går inte, att inte generalisera när det gäller amerikanska ”reality-program”. Jag tyckte Jenny Jones och ”hon den fula rödhåriga med asfula brillor” var crap, sen kom Ricky Lake och var helt vedervärdig, därefter drabbades jag av Rachel Rae, och sen såg jag detta (se bilden ovan)…
Nu skippade jag alla andra idiotprogram med manliga programledare, får bli en annan post.
Poängen är att jag blir fan rädd. Vem sänds det här programmet för? ”Åh, vi gör en skitonyttig bärtårta med det kaloririkaste vita brödet vi kan hitta! Så jävla bra att du är size zero, Claire, då kommer fettona, som sitter och dreglar framför tv:n, inte skämmas för att dom överkonsumerar.”
Gaaagh….






















