Äntligen har någon visat lite stake!


image

Att denna ålderdomliga ”institution” ens har fått överleva in på 2000-talet är så sjukt. Med de rykten (läs: polisanmälningar och självupplevda berättelser) som hela tiden har omgärdat dessa egendomliga kvarlevor/förvaringsplatser för rikedomsbarn, så fattar jag inte hur det kunde dröja till 2013 innan något hände.  Stackars rika föräldrar, nu får ni kanske leva med era barn, tough shit.

Jag har ingen personlig erfarenhet av internat, men hela konceptet känns bara så fruktansvärt fel.

Till de skrikande barnen och ungdomarna, som nu förlorar sin enda verklighet och (inbillade) trygghet vill jag bara säga:

”Detta är det bästa som har hänt dej, det känns jobbigt nu, såklart, men att utbildas och uppfostras med uråldriga metoder, avskild från den riktiga världen (den vi utan privilegier lever i från födelse till död) skapar

Ny vän


Satt utanför huset när en kisse dök upp och ville få uppmärksamhet.
image
image

Sen skulle vi in och kisse ville tydligen också gå hem. ”Kommer ni, eller?”
image

image

Bara att följa med. Plingade på där hon ville in, ingen öppnade. Kom dock en granne som presenterade kissen som Mjau och släppte in henne i sin lägenhet. Smart och tydlig kisse.

Aftonbladet och deras otroliga bevakning av händelser som berör


Här nedan ser ni en skildring av samhället ur en kvällstidnings (Aftonbladet, i detta fall) perspektiv.

Har med oro, men även med ett skratt, läst Aftonbladet i säkert tio års tid nu. Köpte förut något lösnummer, kanske 2-3 ggr/mån. Nu har jag, i och med appen, blivit beroende av skiten. Seriöst! Avinstallerade den och försökte mej på SvD. Klarade inte ens 24h. Aaaargh, finns det ABA (Aftonbladet Anonymous?)
Jag brukar, när jag hänger mej åt mitt missbruk, screenshota artiklar som förstärker min misstro till dagens journalister, mediabevakningen,  samhället, svenskar och/eller mänskligheten i största allmänhet.
Här följer några sådana artiklar. Fler följer, det kan ni räkna med.

image

Vem vill drabbas av ”mördarkramp”? Inte jag! Undrar vad det är för nåt, bäst att jag klickar och läser. Min, i normala fall rätt förnuftiga, hjärna säger ”NEJ, du behöver inte veta! Det är ett trick, du kommer bara bli arg”. Nog fan klickar jag, min idiot, på artikeln och jag blev, såklart, arg. ”Mördarkramp” är bara helt vanlig kramp, bara det att den drabbade fick ett litet utbrott p.g.a. smärtan och det hela fångades av en TV-kamera. Skrattade till lite så -1AB/-10.

image

Har ett stort intresse för döden. Eller nja, egentligen är det mest en fascination blandad med rädsla och förundran. Intresset för seriemördare och True crime är väldigt stort, så jag är inte ensam om att vara lite morbid i alla fall.
Min fascination (eller, nja, fel ord, mitt ”deer-in-headlight-förhållande) gäller speciellt kändisar och deras, ofta, tragiska förfall. Nu till bilden. Jag har inte följt serien ”Glee”, bara sätt trailers och läst lite skvaller i Nöjesbladet och kan därmed säga att Cory Monteith var relativt okänd för mej. Klickade på länken till artikeln i AB och ovanstående var all info jag fick. Artikeln hade bara en rubrik och ingen brödtext. WTF, lite får ni väl fan anstränga er, eller glömde praktikanten ctrl+p:a Google-översättningen från TMZ innan han gick på lunch? -7AB/-10.

image

Ibland verkar det som om AB får betalt för sina artiklar. Frågan är dock vilken förlorad själ som skulle betala för att få nämnas i en av deras idiotiska artiklar. Kanske skivbolagen? Kan knappast vara artisterna själva i alla fall. Jag skulle skämmas ögonen ur mej om jag var Agneta Fältskog och fick den här artikeln skriven om mej. ”Gråcement”?! Snälla nån då, utanför stackars Agnetas port och nu med hennes skivsläpp och allt (skivan heter förresten ”blabla” och släpps den ×/×), hur ska det gå?! Vojne, vojne. -4AB/-10

image

Stort på löpsedlarna i affären och översta nyheten på appen. Ok, ”rosa=sport”, tänkte jag och var minimalt intresserad. Sedan fastnade mina ögon på det lockande orden ”OS-hjälte” och ”dödskraschen”. Detta kanske kan vara lite intressant ändå, tänkte jag (mitt nöt). Det var alltså en kompis till, den för mej helt okända OS-hjälten, som hade omkommit i en olycka där OS-hjälten (seriöst, jag vet fortfarande inte hans namn eller vad han utövar för sport) inte ens var inblandad utan hade stannat för att hjälpa till. Han bevittnade visserligen olyckan, att han skulle ha varit inblandad i olyckan och blivit skadad var rent nonsens. Vari låg då nyhetsvärdet? Skit i det, de sålde några extra lösnummer. -9AB/-10.

image

Missade tyvärr att spara själva artikeln som föranledde dessa tips. Handlade nog om gäss som gjorde det gäss vanligtvis gör: alltså är sina normala gäss-jag, letar mat, öppnar sina kloaker på fel ställen (eller rätt ställe enligt gåsen i fråga), flyger lite och allmänt lever sina liv utan något intresse av oss människor.

Nu är det så, inpräntas det i oss nästan dagligen via kvällstidningarna, att djur (inte vi människor, alltså, vi är ju inte djur ”på det sättet”) får inte göra precis hur som helst. Alltså, jo, vi kan ju inte styra dom, de är ju naturliga varelser som ska respekteras (obs! Gäller ej gäss, duvor och andra fåglar som inte hålla sej i skogen, älgar, vargar och andra spännande skjutbara djur, djur som på något sätt kan vandalisera (på djurspråk ”överleva via”) din fina trädgård mfl, mejla för komplett lista), men de måste vara naturliga nån annanstans. Hämta nu gasolkanonen så vi kan få ha vår picknick i vårt gröngräs ifred! >-10AB/-10 (för den blatanta bristen på respekt för andra levande varelser och deras rätt till samma utrymme som vi ockuperar). Fy bövelen!

image
”Hen” – hur kan jag räkna alla sätt på vilket jag hatar dej?
Det är ordet har endast uppstått p.g.a. nutidens svenskars underliga rädsla för att trampa någon på tårna. Lägg ner! Vem bryr sej om ni råkar säga fel till en transa. Sorry, men jag tror dom är så pass starka att dom klarar av att hantera det och rätta er om det blev fel. Det kanske blir lite pinsamt för dej i några sekunder, men, vet ni vad: livet består av en jävla massa pinsamheter! Det är jobbigt där och då, men sen blir det en kul historia att berätta för polarna.

”Men, ”hen” handlar inte bara om hur vi ska tilltala personer med otydlig könstillhörighet.”, säger du.

Jo, jag är fullt medveten om att detta ord nu ska tillämpas så fort det bara går. AB går i bräschen, givetvis: ”Vi är mest PK av alla, hurra! Kolla på oss! Vi använder ”hen” på alla ställen det går!”

”Journalisterna” på AB saknar jag helt förtroende för. De har ingen yrkesstolthet överhuvudtaget.

Lyss nu på visdom från en gammal kvinna:

Som journalist ska det svenska språket vara ditt redskap, som elden för en glasblåsare. Kan du inte använda det på rätt sätt kommer du högst kunna bli en novis, eller en hantlangare. Strävan att bemästra ditt redskap borde vara det viktigaste i din yrkesroll. Utan denna tankegång, och strävan, kommer du stagnera och ditt yrkesval kommer reduceras till ett ”jobb”, dit du går för att du måste få pengar till hyran. ”Take pride in your work”!

Ok, med ovanstående utläggning vill jag visa på varför ”hen” är något av det mest förkastliga som hänt svenska språket (vad jag vet, i alla fall). Ni har skapat en form av genväg, en ursäkt för att inte tänka efter, att slippa använda synonymer eller tänka till hur ni kan formulera om meningar.

Vi berikar vårt språk hela tiden med nya slangord, utländska ord och internetuttryck och så ska det vara. Så har det alltid varit. Att däremot sätta sej ner och hitta på ett ord som ska fungera som skydd mot klavertramp eller vad fan det nu är ni är rädda för, det är så dumt, så jag vet inte vad jag ska säga. Ibland önskar jag att jag kunde bädda ner mej och låta skämskudden täcka all min input från detta samhälle, så som det ser ut nu. Jag blir bara så trött på allt dravel! Ok, nog om detta.

Borde nämna något om artikeln, som föranledde min långa utläggning:

Här används ”hen” om denna kommande kock i programmet. När man läser frågorna under så framgår det klart och tydligt att den nya kocken är en man. Missar man det är man ju bara blind. Så varför använder ni ”hen” om någon vi alla vet är en man? Jag hade blivit sjövild om någon hade använt ”hen” om mej på det sättet.

Ok, sen har vi hela argumentet om PK-isternas stackars barn som ska vara könlösa osv, men det får jag raljera om en annan gång. -10AB/-10 (för er överdrivna kampanj att förminska vårt svenska ordförråd). Fy skäms!

image

Här finns inte mycket att kommentera. Detta är typiska AB-artiklar. Lite nöjesläsning, lättsmält och IQ-befriat. Det roligaste är att de ändå pushar för dessa artiklar, med suggestiva och intresseväckande (nåja, smärre överdrift) rubriker. Allt som räknas är antalet klick.

image

Ibland får de självutnämnda journalisterna till det. Inte på något sätt i Pulitzerklass (det är en utmärkelse som förmodligen är lika mytomspunnen och ouppnåelig som den heliga graalen för Kung Arthur och hans män). Jag menar att deras rubriker och/eller artiklar ibland blir snudd på tokroliga.

Jag har inte lyckats avgöra om sådana artiklar är seriöst (AB-seriöst, menar jag då) skrivna och att det bara blir så fruktansvärt korkat i och med förhör av ”ögonvittnen” och klantig journalistik eller om det faktiskt finns en eller ett par stjärnskott som har en förmåga att klura till det och roa, och samtidigt håna, oss läsare. Det sistnämnda kräver en människa med självdistans, underfundig humor och en smula mer intelligens än ”your average AB-journalist”. Jag betvivlar att

image

image

image

image

image

image

image

image

I’m old :(


image

Jag använder fortfarande min klockradio. Väckningstjutet är vedervärdigt, men klockan är mer pålitlig än mobilen nånsin kan bli (vad gäller att väcka mej i alla fall).

Sen kommer jag nog dras in i 2000-talet vad gäller detta också, förr eller senare. Motvilligt.

Men tänk på barnen!


image

Slogan för de hysteriska 80-talisterna.

De blir kränkta av allt som är skämmigt (eller förmodligen var det för dom när de var barn) och allt måste vara kontrollerat.

Bara bröst i ett gammalt (vad heter det?) ”tittoskåp” (äsch, ni vet vad jag menar) på ett museum är helt fruktansvärt och pinsamt och måste rapporteras till närmaste kvällstidning. ”Tänk om min lilla älskling skulle fråga mej vad farbrorn gör med tanten? Hur ska jag hantera det? Att förklara naturliga företeelser för mitt barn klarar jag inte. Mitt barn måste därför skyddas från allt som är obekvämt. Det bästa är att kräva censur av allt obekvämt som kan leda till frågor från mitt barn. Censur NU!”

Hela den här PK-ismen och oron för att göra fel (d.v.s. rädslan för att trampa folk på tårna, utrycka sej fel om andra kulturer eller religioner, uppfostra barnen fel, inte ha rätt åsikt, missa viktiga debatter så man inte hänger med i samtalsämnena vid mammagruppens cup cake-sammankomster, inte kunna slappna av och bara go with the flow etc. etc.) – hur i h-vete uppstod den?

Som 70-talist är jag enormt tacksam över den fria anda jag är uppväxt i. Inget censurerades, fick tidigt en bok (av Lasse Åberg btw) där samlag beskrevs på ett tydligt sätt. Har inga minnen att några pinsamheter uppstod där mina föräldrar inte fann sej. Ansåg de att jag var för liten för att förstå så drog de till med nåt som ett barn i den åldern kan förstå (nu menar jag inte att jag blev itutad sagor om att barn kom med storken eller dylikt, sånt är bara så fel).

Kanske var inte 70- och 80-talet bra på alla sätt, men föräldrar var avslappnade på ett sätt som 80-talistföräldrarna idag bara kan drömma om.

Fick gå i kladdskola när jag var i 4-årsåldern, ca. 1979. Det gick bara ut på att släppa ut sin kreativitet och kladda allt vad man kunde på papper med olika färger. Idag hade det inte kunnat förekomma – kan tänka mej minst sjutton problem dagens föräldrar skulle ha med detta koncept.

Ok, kanske var det en oskyldigare tid, men vi barn fick springa lösa, leka med grannbarnen, rita hopphage med kritor på asfalten, vara påskkärringar och skrämma varandra eller gå från hus till hus och tigga pengar (samma vid Lucia), allt utan övervakande föräldrar.

En grej som (ni vet detta) var stor på 70-talet var att kvinnan skulle lära känna sej själv (vara självisk, helt enkelt) och det ordnades kurser i allt från att släppa lös med primal skrik till att lära känna sitt kön i grupp. Jag undrar vad som hände med den framtidstro och inre styrka som kvinnorna fylldes av under denna tid. Varför dog flamman, varför dog hela frihet- och jämlikhetskampen ut när vi var på så god väg?

Idag läser jag om jämnåriga, och yngre, mammor som idealiserar 50-talet och hemmafrukonceptet. Hur är ni funtade? Ja, jag gillar också Mad Men, Audrey Hepburn och det oklanderliga modet, men…! Äsch, jag orkar inte ens bemöda mej. Återgå till 50-talet då, era dumhuven, bli hemmafru och lev bara för att tävla med grannarna om vem som har mest välartade barn, snyggast kläder och mest framgångsrika man. Lev i er bubbla där barnen inte kan utsättas för naturliga saker som är obekvämt att prata om. Återinför Hayes code, separata sängar och inga kyssar när någon kan se (endast läppgnuggning är tillåten). Sex? Nänänä….

Så, nu har jag dissat alla nyblivna föräldrar och 80-talister i allmänhet. Känns bra, men hade velat att ni alla bara kunde ge mej ert ord på att ni åtminstone kan försöka slappna av. Too much to ask, I suppose. Lycka till mänskligheten, det kommer bli tufft.

Cheezburger & Buzzfeed lols


image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

Diverse från Cheezburger och Buzzfeed som fått mej att dra på smilbanden eller t.o.m. ROFL:at. Har du samma humor som jag så fick du förhoppningsvis några skratt av ovanstående.

Vi som älskar garn


image

Andy Warhol Bridge i Pittsburgh täcktes av virk- och sticktokiga människors alster. Helt sjukt underbart.

Alla filtar donerades efteråt till hemlösa och hem för omhändertagna djur.

Svensson-tragik & utryck för min frustration över köttätandet


Jag tror, hoppas och utgår ifrån, att alla människor är intelligenta, har sunt förnuft, förmåga att väga det man hör/läser för och emot och använda sej av kritiskt tänkande och källkritik. Tyvärr blir jag hela tiden påmind, och bevisad om motsatsen: folk har tydligen inte dessa egenskaper naturligt och jag kan, fan, inte relatera till er alls.

Jag menar inte att jag är överlägsen på något sätt, men jag tänker, resonerar, känner etc inte som många av de jag träffar (och speciellt inte de man ser på TV, fast förhoppningsvis blir de negativt vinklade).

Blir så bedrövad av att, till synes (eller vad jag tror är), smarta människor gör följande:
* Tror på Bibeln (eller följer någon form religion och tar denna seriöst. Det är 2013!)
* Fastnar i sekter
* Engagerar sej onödigt mycket i alla former av konspirationsteorier
* Doomsday prepping (aaaargh, lägg ner, skaffa en konstruktiv hobby istället)
* Går på alla dumma dieter (jag har kört det mesta pga min ätstörningspersonlighet, men det finns ingen quick fix, så är det bara)
* Klickar på idiotiska länkar på nätet och blir lurade av uppenbara lurendrejeriannonser (och sedan gråter de ut i Plus eller valfri kvällstidning, utan att inse hur pinsamma dom är)
* Tycker det är en bra idé att använda sej av SMS-lån och att köpa resor eller TV-apparater m.m. på 60 månaders avbetalning
* Blir upprörda (och kontaktar media) över att djur (t.ex. gorillor) utövar sitt naturliga beteende på zoo (äter hästhuvuden, kastar sten m.m.) De ska inte ens vara där, jag hade fan också blivit pissed off och kastat sten på de som satt mej i fängelse utan rättegång
* Blir totalt chockade (och kontaktar media) när djuret de har valt att äta har könsorgan som ser lite oaptitligt ut. Fan, detta beteende hos kräftor måste förbjudas nu!
* Blir överraskade över alla rapporter om sjukdomar hos de diverse djur de väljer att konsumera (det är djur, fatta! Dels drabbas de av sjukdomar precis som vi och dels är vår ”djurproduktion” något av det mest onaturliga och vedervärdiga som nu existerar. Konstigt att inte fler, och värre, sjukdomar uppkommit)
* Fortfarande insisterar att ”kött är människans naturliga diet, för så har vi alltid ätit” utan att ens ta nutidens djurhållning i beaktande. Jaga och skjut du din hjort, ta ägg från din höna och flå den sedan för mat, fiska på ett schysst sätt etc. Gör du detta, så kan jag tycka att du kan äta ditt kött. När folk däremot, utan eftertanke och i brist på empati, lovordar rätter hos köttfabriker som McDonalds eller blir provocerade över att jag beställer Grekisk sallad istället för plankstek, då befarar jag att mänskligheten har någon framtid.

Jag har skrivit det förut, men det här med köttätande går helt över mitt förstånd. Hur är ni funtade som försvarar och stödjer den här industrin? Hur kan ni tycka att det är okej att äta djur som har levt ett liv i helvetet bara för att bli er mat?

Och, snälla, sluta med att säga ”Jag är vegetarian, men jag äter kyckling”. Seriöst! Kycklingindustrin är t.o.m. värre än köttfabrikerna så tro inte att ni gör nån god gärning på det sättet. Finns en helt underbar dokumentär om hönor, ska se om jag kan hitta namnet. Där visas t.ex. industrin där kycklingar åker på löpande band, hanarna åker i köttkvarnen och honorna åker vidare på bandet, dömda till ett kort liv som äggproducenter i en trång bur.

Jag vill inte låta som att jag är överlägsen på något sätt, men (likt en nyfrälst) är jag övertygad om att köttätandet (i den formen vi har nu) är fel.

Ätandet av djur (som föds upp, lever och dör i misär) innebär att ni inte inser ansvaret vi konsumenter har och er brist på insikt gör att jag kommer se ner på er och betrakta er som mindre utvecklade.

Er förmåga att avgöra vad era handlingar (det vill säga etik: att välja det ni äter) får för konsekvenser är tydligen inte ordentligt utvecklade. När dina matvanor bestäms av ett sug efter en Big Mac och empatin för andra levande varelsers rätt till ett värdigt liv får stå tillbaka p.g.a. traditionen, som kräver flintastek till grillen och sill till gräddfilen, då har ni inte utvecklat kritiskt tänkande. Kritiskt tänkande, att sätta sej in i frågor som rör ens vardag och att ta ställning är, för mej, det viktigaste man kan göra i livet.

När man bara följer strömmen, utan reflektion eller tanke på konsekvenserna av sina val, är man ett ”får” (dumt uttryck eftersom får är otroligt intelligenta och inte alls de menlösa följare som vi tidigare trott, men you get my point).

Sätt dej in i saker och ting, inse att allt du gör (äter, köper, kastar) har en konsekvens. Vad är viktigt att bry sej om?

Ok, du hatar kossor och vill utrota dom, då är det ditt val att äta allt ko-relaterat. Jag kan därmed respektera att det är ditt val.

”Det är gott” är INTE ett genomtänkt eller empatiskt val gjort av en tänkande, utvecklad människa. Gör om, gör rätt!

Så, nu har jag fått ur mej lite av min frustration över mänsklighetens brist på intelligens och empati.

image

Kräftornas anatomi förstörde fredagsmyset och besvikelsen var enorm.
image
It’s just a matter of time – we’re all going to die… Hahaha, nä, vi klarar nog av den större delen av de sjukdomar som dyker upp under den närmaste tiden. Tyvärr kommer vi nog stå handfallna med vår verkningslösa antibiotika till sist, men då lever inte jag, så att mänskligheten kommer ta död på sej själv skiter jag fullkomligt i. Det är lika så bra, kan jag tycka.
image

Dessa eviga ”köttskandaler” borde ju få folk att reagera, men, nä, två veckor senare är det som om det aldrig hade hänt. Sen kommer en ny skandal och folk är upprörda i två dagar och sen är det glömt. Snacka om att vara ointresserade av sin egen (och sina älskade telningars) hälsa. Skärpning, vakna, bry er! Aaaargh, jag vill skaka om er allihop och få er att fatta!
image
Idiotin hos folk upphör inte att förvåna.
image
Ovanstående inlägg på Aftonbladets kommentarsfält hade även passat under mitt tidigare inlägg ”Frustration över språkbruket”.

Djurarter


image

I samband med löpsedlarna om de pungätande pirayorna fick vi denna lista av AB. Inget kul med den direkt, mer än att jag höll på att skratta ihjäl mej åt ”Svartmunnad smörbult”. Hahaha, så jävla bra. Vet inte ens hur den ser ut.
image
Här har ni Smörbulten. Läskigt att det andra Google-resultatet var recept på hur den ska tillagas.

Typisk AB-artikel: Somnade på jobbet och förde över 2 miljarder


image

Från 11 juni 2013.

Detta är ändå lite varför jag fortfarande läser skitblaskan: det blir lite humor mellan de seriösa rapporterna om krig och blod.

Kanske det här inte är en ”superstor nyhet”, men likväl är det en nyhet och den är komisk (även om huvudpersonen kanske inte skulle hålla med…)

Polares reseblogg


image

Fick tyvärr bloggadressen efter resan var över, men ska läsa igenom den. Lite avundsjuk på deras resor 😀
Med bronkitkatter (eller andra avkommor, kan jag tänka) blir det svårt att åka bort, tyvärr.

Hur är kvinnan?


image

Aaaargh, feminister och skitnödiga PK-pack. Hånar er nu för era svenskakunskaper :P.

Jag är så trött på er idioti. Som ni beter er får ni alla emot er och folk kommer aldrig bry sej om er/vår cause. När fan ska ni fatta det?

Som kvinna vill även jag ha lika lön, behandlas rätt vid anställningsintervju trots att jag kanske vill ha barn, inte ses som sexobjekt på stan (inga problem i mitt fall, haha), slippa bli pådyvlad kläder av magra fotomodellsräkor eller känna mej som en michelingubbe när jag bevistar ett gym.

Varför är allt så svårt?

Jag (och, dare I say it, de flesta av oss vanliga kvinnor) kommer aldrig se ut som Kate Moss i klädesplaggen ni har på de stora billboardsen.

Min fråga till klädföretagen är då:

Vill ni att jag ska vara en smal Kate Moss-räka? Varför, i sådana fall? Vad är er agenda? Kanske kan jag inte göra era kläder rättvisa som normalviktig kvinna?

Om ni inte har som agenda att tortera oss kvinnor och få oss att känna oss otillräckliga och svälta oss själva, varför envisas ni då att använda anorektiska modeller, eller retuschera skiten ur dom, i all reklam?

Det finns inget syfte, vad jag kan se.

Jag har inga siffror, men jag gissar att mindre än 10 % av oss kvinnfolk ser ut som era modeller. Varför ska vi (d.v.s. majoriteten) normalstora kvinnor fås att må dåligt över våra kroppar genom att matas med dessa övermänskliga, ursnygga modeller?

Det känns som någon form av konspiration 😉 Äsch, jag vet inte.

Med tanke på att de flesta modetidningar och klädföretag idag har kvinnliga VDs eller ägare så blir mina frågor än mer relevanta. De manliga är så klart lika skyldiga, men deras oförstående och blint följande av traditioner kan man ju förklara med deras lägre IQ och EQ (utgår jag från, i alla fall).

Vad tjänar dessa kvinnliga chefer och/eller deras företag på att vi kvinnor tvingas må dåligt och fås att tro att vi är onormala, genom att tvinga på oss detta ”anorexiidealet”? Ni borde, rent teoretiskt, få mer sålt om ni riktade er reklam till oss vanliga kvinnor.

Jag vet inte hur andra känner/tänker, men som f.d. bulimiker har jag svårt för all form av kroppsrelaterad reklam.

Min bulimi utlöstes när jag var ca. 16 år p.g.a. de magra brittiska indie-programledarna på MTV. Ville se ut som dom, ha deras kläder och kunna gå in i en butik (helst vintage) och kunna prova och bära allt.

Vikten kommer alltid att vara en latent noja för mej. Idag väger jag mer än jag någonsin har gjort i hela mitt liv. Jag känner mej som en zeppelinare och vill inte ens se på min kropp (med eller utan kläder) i en spegel.

Självklart är stor övervikt onyttigt, men det är undervikt också. Problemet är att när vi har tröstätit för mycket så kan vi inte med att gå till ett gym (vi blir de utstötta, ”nu ska fettot försöka träna, haha”). Folk kanske inte tänker så, men det är så vi känner. Därför går vi inte dit, vi vågar inte. Vi är redan dömda som misslyckade fetton, så hur tar man sej ur den känslan när vi matas med Top Model och retuscherad anorektiskbikinireklam?

Liksom det mesta, i det här skitsamhället, så finns det ingen logik i att hålla oss kvinnor smala, eller få oss att sträva efter det – inte som jag kan se i alla fall. Så varför fortsätter det?

Aftonbladets stora nyheter


image

Detta var stort runt den 10 juni i år. Dom vanligt, ingen uppföljning. Totalt meningslöst. Seriöst, jag vore bättre journalist på AB (eller nån av de andra kvällstidningarna)!