Mystery från 1932 med Ginger Rogers.
Uncategorized
Knark på film (och på riktigt)
Igår fick jag för mej att beta av 1930-talets, rätt kända, anti-marijuanafilmer: ”Assassin of Youth”, ”Marihuana” och ”Reefer Madness”.
Som jag hade förväntat, blev de mest omedvetna komedier.
Det har hänt att jag har rökt på, men det är inget jag brukar vanligtvis.
Vanlig tobak och alkohol, i form av öl, räcker för mej.
Däremot är jag totalt drogliberal: att förbjuda en växt (alltså hindra folk från att använda den) som är helt naturlig på vår jord är för mej vansinne.
Med tanke på hur mycket studier som har genomförts på cannabis, t.ex. vad gäller smärtlindring för cancerpatienter, så undrar jag varför samhället (alltså politikerna och, i förlängningen, polisväsendet) inte kan inse att de måste omvärdera inställningen till naturens egna ”mediciner”. Skäms ni över att ni har kört propagandan lite för hårt och inte vågar erkänna att ni har haft fel?
Såg en serie, på en av våra kabelkanaler (innan flytten), som följde en ”Dispensary” (en ”affär” som lagligen säljer cannabis till de, som av sin läkare, har fått recept på denna ”drog”). Det var gamla människor med cancer, ryggproblem eller andra smärtsamma tillstånd och unga killar och tjejer med leukemi, ALS o.dyl. som av sina öppensinnade läkare fått recept på hasch.
En gammal kvinna med kroniska smärtor (minns inte sjukdomstillståndet, kanske fibromyalgi eller osteoporos?) som verkligen inte ville ”röka på”. Hon bakade kakor som hon åt en eller två om dagen och det gjorde att hon bättre kunde hantera sin sjukdom än på de starka (onaturliga) piller (dvs. morfin, oxycontin eller liknande) som hon tidigare fått utskrivet.
Ok, det var mina ”two cents” angående dagens inställning till ”marihuana”. Så till filmerna från 1930-talet:
Det går inte att ta dessa filmer på allvar (jag skrattade hejdlöst åt vissa scener), men de var allvarliga och deras propaganda har influerat inställningen till cannabis hos dagens människor.
I dessa filmer får man, t.ex. veta att ”marijuanainfluerat gruppsex är värre än yxmord på sin familj” och att ”ta knark är värre än mord” etc. etc. Kolla IMDbs message board där de listar alla dumheter som dessa filmer hävdar är sant.
Ok, så… Vill ni få någon att inte börja knark (oavsett vilket knark), visa ”Christiane F”. Otroligt bra, tragisk och verklighetsbaserad film.
Jag tänkte på den här filmen under min titt på ovan nämnda filmer och idag gick jag in på AB, som jag brukar och såg detta:
Synkronicitet igen… hahaha… Underligt i alla fall.
Förbudssverige, Livsmedelsverket och Ostkaka
Jag vet blir bara så trött. Vet inte bakgrunden till detta, eller vad Livsmedelsverket egentligen har sagt, men låt oss människor få ta eget ansvar!
Jag skiter i folks bröllop (visste inte ens att ostkaka var en tradition där), men som smålänning säger jag bara: ”Låt ostkakan vara!”
Ostkaka är asgott, men jag kanske äter det max en gång om året, oj vad farligt det måste vara…
Kan vi invånare, i detta PK-förfall till land, få bestämma själva vad vi vill äta? Ok, ge oss era rekommendationer, som vi vet är så bra, men vi måste själva få fatta det slutgiltiga beslutet.
Nu ska jag gå och äta 6 – 8 skivor bröd.
Dagens film: ”True Romance”
Romantisk actionthriller (är det en genre?) med Christian Slater, Patricia Arquette, Dennis Hopper, Val Kilmer, Gary Oldman, Brad Pitt, Christopher Walken, James Gandolfini och Samuel L. Jackson (d.v.s. alla som är värda att kolla på.
Har tappat räkningen på hur många gånger jag har sett ”True Romance”. Det är fler gånger än ”Titanic” (min absoluta favorit, alla kategorier), men det beror mest på att ”Titanic” är så lång.
”True Romance” har allt. Kommer definitivt se den flera gånger.
Musiken är så rätt också. Kanonfilm allround!
Filmens gyllene tidsålder
Nu, när jag är så pass insnöad på gamla svartvita filmer, har jag bestämt mej för att skapa en ”systerblogg” där jag kan vältra mej i filmnörderi.
Kommer fortsätta med ”Dagens film”, men på ”systerbloggen” kommer jag skriva lite mer om filmen och de underbara skådespelerskor som förgyller min tragiska vardag.
Skådespelare av det manliga könet kommer att vara bannlysta (trots att några av mina favoriter från denna tid faktiskt är män, Cary Grant t.ex.) Det kommer vara glamour för hela slanten.
Har tre filmer som jag ska lägga upp snarast. Har tagit hem lite foton på skådespelerskorna i dessa filmer:
I filmen ”Heartbeat” med Ginger Rogers från 1946 förekommer en skådespelerska som heter Mona Maris.
Hon hade en liten roll, missade henne faktiskt först.
Nu googlade jag för att hitta ett bra foto på henne: fick upp detta:
Visst var hon vacker? I vilket fall, mer om Mona mfl. på den andra bloggen. Ville bara visa den här sidan som jag fick upp samtidigt:
Ok, Mona Maris dog 23 mars 1991. Det står klart och tydligt. Samma information finns på IMDb och ett par filmsidor till.
Ändå tycker den här sidan att du ska rösta om ifall hon är död eller inte. Vad händer om det blir övervägande ”nej”? Kommer hon tillbaka då?
Okej. Nu är det så att jag har idétorka vad gäller ett namn på den nya bloggen. Tips och förslag mottages gladeligen. Tackar på förhand 🙂



























