Av någon anledning dök det upp en person med en hund här hemma, utan förvarning och släppte den utan koppel innan jag hann säga nåt. Ja, den gamla: ”min ‘skyddsling’ (whatever djur) är harmlös, spela inte över, du ser ju hur snäll den är, no harm no foul, right? = ditt djurs känslor? eh, whatever, han glömmer det snart (eller nåt, jag vet fan inte resonemanget…)

Felix är helt bestört och jag vet inte när han kommer att känna sej trygg här hemma, och speciellt i sängen, igen. Hundlukt på hans favoritplats. Jag hade aldrig förlåtit om jag var Felix.

Har hämtat honom bakom duschdraperiet och ute på balkongen, gett honom massor av mat och gos, men jag ser tvivlet i hans blick. Han gömmer sej för han litar inte på att rovdjuret är borta. Stackars lilla Felix! Vä

Det är här är hans hem, hans trygga plats. Det ska väl inte ens vara en fråga om att man tar hänsyn till det?

Besviken.