Även ”varför tar jag aldrig tjuren vid hornen”?

Har dom personlighetsdragen nåt med varandra att göra?

Kanske. Med andra ord kan man ju säga att jag flyr allt, allt ska bara snabbt överstökas, helst inte vidröras. Jag är en sån feg jävel!

Bra att jag ändå kan lära mej nåt som gammal hund.

Anywho.

• Tog tag i uppsägningen, som nu ska signeras (och i och med det KFM – har dock kvar att läsa deras brev, vilket jag ska göra någon gång i helgen)
• Öppnade dörren när det ringde!! (flyttfirman hade ställt mina kartonger i fel förråd, vilket jag inte tog tag i, trodde inte att nån skulle flytta in en vecka efter mej och sköt det framåt.

Tyckte grannen som ringde på var onödigt dryg. Jag sa förlåt, fixar direkt (vilket jag gjorde på typ 30 min) och sa välkommen.

Bara sur min när jag sa det och att jag flyttade precis in också (förklarade flyttfirmans misstag, bara nickar och ”jaha”,, kanske inte förstår svenska så bra, jag vet inte, blev ingen ”förståelse” mellan oss utan en diffus osämja).

Tråkig, sur jävel. Bra granngemenskap direkt lol (han var typ 25, btw).

I övrigt:

Hade ett uppdrag på jobbet, vilket resulterade i en utflykt och förvirring. Förklaring kommer.

Chwrw, polaren från Backaplan, ringde och vi är båda panka. Messade med Concro, som är skyldig mej 400 spänn, men han ligger på sjukhus. Orkade inte fråga vidare, sa bara ”krya på dej”. Känslokallt kanske…

Bolaget givetvis därefter, det är helg!

Invigde tvättstugan! Tack och lov hade jag bokat rätt nummer. Finns fyra stycken och jag har 4 som mitt ”turnummer” (jag vet inte om nån tur existerar, men jag är född 4:e och satsar alltid på 4) och det är bara ettan och fyran som har torkskåp. Good to know!

Helt förvirrad när jag kom in och såg inte var jag skulle blippa för att dörren skulle öppnas, men det kom strax en kvinna, som pekade på en vägg, som jag inte ens hade sett (den var precis vid ansiktet på vänster sida, precis innanför dörren och jag gick bara förbi. Det löste sej. Asså, varför är såna här smågrejer i livet så viktiga för mej. Varför ältar jag som ett dumhuvud att jag inte fattade nåt direkt??!! SLUTA KÄRRING!

Annars likadana maskiner som i förra huset. Tvättiden är tre timmar, vilket funkar bra för mej, men undrar hur kvinnan med en barnvagn med flera ikeakassar, som kom samtidigt som mej, hinner det…?

Nu historien i bunkern:

Kollegerna på jobbet hade beställt glutenfria kanelbullar tidigare i veckan (alla deltagare i studien har en paus med fika eftersom besöket tar typ tre timmar och dom ska även sitta och fylla i en massa enkäter).

Men. Säg att bullarna skulle komma i måndags (jag vet faktiskt inte, jobbar inte måndagar, så det är troligt) och den dagen avbokade alla deltagare sej, vilket resulterade i att inga bullar behövdes och beställningen glömdes.

Hörde att dom pratade om några bullar i går, men tänkte inte mer på det.

Idag när jag kom frågade Enilla om jag kunde gå till kafeterian och hämta bullarna för dom ligger kvar i deras frys. Jag ”ok, var sjutton ligger det då?” (Sahlgrenska är fan en jävla labyrint). Då kom nån människa med gasol och jag gick och öppnade. Ennilla försvann.

Jag skrev ut en karta över Sahlgrenska, som jag hittade och fortsatte med mitt.

Fick senare visat på kartan var restaurangen ligger, men jag skulle nu till deras ”källare/lager/förvaring”. Fick en ok karta ritad på en lapp och kände ”nemas problemas, detta fixar jag!” styvt i korken.

Sa bara att jag skulle hämta min kofta i förrådet, eftersom jag glömde den, och nu skulle jag utomhus en stund.

Gick sen med kartan till Blå Stråket 10 och följde anvisningarna till en entré och sen ner  för en trappa till höger, som det var ritat på kartan.

Nästa ”obstacle” skulle vara en låst dörr. Här skulle jag förmodligen kunna använda Enillas kort, som jag hade lånat, eller trycka på en knapp för att ringa på någon inne på restaurangen.

Asså, seriöst, detta kändes som ett tv-spel haha.

Visade kortet.

Beep ”ej tillträde”

Försökte flera gånger och drog i dörren. Ringde restaurangen och sa vem jag var och var jag var. ”Ok, jag kommer”, ingen kommer, ringer igen. ”Det stod ingen där”.Vi pratade om och om igen om jag var på rätt ställe. Jag gick upp till entrén och ”började om”. Det finns en trappa…

”Har du använt handtaget?” Ööh, ja. Det sa hon flera gånger.

Till slut ”jag tror att jag vet var du är!”. Detta är kulvertar  så jag tänkte att det var en helt crazy maze typ.

En minut senare kom hon framför dörren och bara tryckte ner handtaget och öppnade dörren (!). Hon fnös lätt, head tilt och gav mej en ”du är inte smart, du”-blick.

Jag bara ”jag försökte om och om igen” och hon ”okej” och lämnade bullarna.

Frågade vilken knapp som jag skulle ha tryckt på. Den var en meter innanför den låsta dörren.

Därefter fick jag traska tillbaka och skämmas. För vad ska jag skämmas?! Aaargh, kan jag nånsin skaffa mej en back bone?

Mission accomplished, regardless.

Löfte till själv: var inte ”avoidant”, ta tjuren vid hornen direkt!

Haha, brukar säga att på min gravsten (som jag inte ska ha nån eftersom jag vill bli kremerad) ska det stå Själv är bäste dräng. Jag gillar uppenbarligen att befästa ståndpunkter med ordspråk lol

---

Vikt: 76,7 (1,0)

Steg: 16.159

Aktiv tid: 157 min

Kcal ätit: 850

Kcal förbränt: 2.172