22 april

Jag kickade begäran på 2446 kr som Rhith är skyldig och skrev typ ”eftersom du tydligen inte kommer att höra av dej, så kan du åtminstone börja betala tillbaka mina pengar”

R: Jag har försökt höra av mig. Men du svarar aldrig

Jag: Blockade dej eftersom du hade mej blockad, men det var en månad för flera månader sen. Såg ett meddelande att jag skulle ha ett bra liv.

R: Hoppas att du har det

Jag: Varför det?
(Det var ett tyket skrivet sms)


R: Kanske det var. Ber om ursäkt för det i så fall

Jag: Jaha. När börjar du betala tillbaka då?

23 april

Jag: Med tanke på hur mycket du sårade mej, utan någon som helst förklaring eller avslut, tycker jag att jag förtjänar att åtminstone få tillbaka mina pengar. Du vet hur lite pengar jag har.

R: Jag håller med dig och jag hade inte tänkt skita i dina pengar. Men jag har dom inte just nu.

Jag: Jag behöver inte allt på en gång, betala nån hundring då och då.

24 april

R: Ja, absolut. Jag löser det. Vill ju dock inte skicka någon hundring till dig. Då kommer det ju ta ett jävla tag haha

3 maj

Jag: Bra att du vill betala tillbaka, fast för mej känns det bättre om du betalar tillbaka lite då och då, så att det händer något, än en klumpsumma (även om det vore bättre att vi är kvitt i ett svep)

Vill även säga att det inte verkar som att du förstår hur illa du gjort mej. Ett FÖRLÅT och en FÖRKLARING vore verkligen också på sin plats! Jag förstår inte hur du kan behandla någon du påstod dej älska så här. Jag vill inget hellre än att lägga hela detta debacle bakom mej! Tre totalt bortkastade år…

Kontenta: jag skiter i om han svarar, bara jag får tillbaka mina pengar!

Det verkar som att han inte vill komma ihåg att jag är en riktig människa med riktiga känslor. Om han ghostar mej så finns jag inte längre. Om det ändå vore så väl. Tyvärr existerar jag. Tyvärr känner jag känslor. Jag försvinner inte för att du inte ser mej just nu. Jag önskar att jag kunde det.

Aldrig nånsin att jag ger mitt hjärta till en annan människa igen! Fuck humans.