Tog en långpromenad och gick förbi Lidl. Där köpte jag ingredienser till bananbröd och pasta Carbonara.
Har sedan dess diskat, bakat och lagat mat. Det får räcka för idag. Klockan är 22, så tänkte krypa ner i sängen och kolla på Youtube eller Evil lives here.
Jim Carrey har en poäng här. Jag vet att jag spelar en roll bland människor, det har jag uttryck, med just dom orden, i flera år. Jag vet att det gör mej utmattad och gör att jag inte klarar sällskap nån längre stund. Är det således ursprunget till mina återkommande depressioner? Varför? Beror det på att jag förnekar mitt sanna jag eller på grund av att jag blir helt utmattad av att låtsas hela dagarna? Skulle vilja veta mer. Verkar som att han menar att man kommer till en gräns där man inte klarar av att spela rollen längre och då blir man deprimerad. Intressant.
Arbora Vitae 