Jag inser nu att jag framstår som rätt kall gentemot L, med tanke på det jag skrev. Lite som om han var egal.

Det är han inte. Jag har bara inte glömt det som var. 

Förlåt, L, du kommer aldrig bli B och definitivt inte M. Däremot kan jag älska dej för den du är. 

Tyvärr kommer vårt förhållande aldrig ens komma i närheten av de tidigare förhållanden jag har haft.

 (Du vet själv varför, om du inte är dum i huvudet.)