Orolig. Vet inte när jag måste tillbaka. Jag vill inte bli mobboffer igen. Mobbad sen 12 års ålder. Ska det vara så på en arbetsplats? 

Jag orkar inte att bli stampad på. Jag vill faktiskt inte leva mer. Jag vill vara min egen person och inte hämmas.
Hoppas jag får samma cancer som farsan. Tack och adjö.
PS. Jag fattar inte hur nån kan ogilla mej. Jag är världens snällaste människa. När jag tar livet av mej vet ni vems fel det är. Finns väl inget straff tyvärr. 

Orkar inte mer. 

Ska jag bli det fucktarden anklagade mej för – tjackpundare? Har ju redan blivit fet och ful, så det kan väl framkalla några skratt. Hur kan man behandla arbetskollegor på detta sätt? 

 Hon vill väl det för att bli av med mej. Hur kan man känna sej så hotad av en anställd? Hur kan man inte vara tacksam? Hur kan man behandla någon som ställt upp, hjälpt till och t.o.m. gått in så? Varför var jag ett hot? Jag var en tillgång. Hatar kvinnor! Dra åt helvete alla jävla människor. Jag hatar allt och alla! 

Jag hatar henne. Jag vill tillbaka till RIFA, natt. Där var det inte något personligt groll, vi hade bara trevligt. 

Jag vill tillbaka till jobbet 1994. 

Jag orkar inte mer, tyvärr kan man inte dö av benso. 

Men en jävla idiot till chef kan skicka en på pisseprov när man startat ny antidepressiva (voxra – amfetaminanalog) istället för att uppmuntra 

Fy, fan. Jag vill ha min pappa! Jag klarar inte livet mer. 

Jag är inget hot! Jag tycker om att dela med mej av kunskap. Hur kan någon ens känna sej hotad av mej: jag är fet, ful, blyg, nördig och mesig. Jag kan aldrig vara ett hot? Hur kan jag upplevas så? Jag fattar inte? 

Hatar livet. 

Hjälp mej…

Update: varför är jag en svag jävel? Uppfostrats att alltid vara så snäll. Jag älskar mina föräldrar, men de förberedde mej inte för hat och ilska. Jag levde i en underbar bubbla. Vill tillbaka. 

Är jag min morsa? Följer all skit nu. Varför dog du pappsen? Jag saknar dej så mycket. Jag vill vara med dej!