Så sant som det var sagt


image

”If I irritate you, you can imagine how I irritate myself.” – Catherine McDowall (Susan Kohner i ”All The Fine Young Cannibals”)

—-

Catherine McDowall: ”I just don’t know why I have to write mummy and daddy.”

Tony McDowall: ”They just want to know you’re alive, Catherine. ”

Catherine McDowall: ”Well, I’m not. I’m just not!”

Lite gosig nu


Tyvärr ätit två knäckebröd med ost – inte bästa bantarmaten..

Känner av folkölen och stilnocten och vill bara sova.  Kollar på TCM tills sömnen träder in.

Ångest


image

Mår inte bra idag, oxascand hjälpte inte, folköl hjälpte inte. Nu tagit två stilnoct för att sova och skippa resten av den här skitdagen.
Kollar på favvon ”Katt på hett plåttak” medan jag väntar på att få somna.

Darling Spike


image

Varit hos grannarna i 63an fram tills nu. Druckit folköl och tjötat lite.

Hann aldrig se färdigt ”Det hände i Paris” så gör det nu. Med Spippo som ointresserat sällskap. ..

Film: ”The Women”


image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

Bästa introt ever 🙂

image

Älskar den här filmen, seriöst!

image

Filmen blev helt plötsligt i färg mellan 45 och 50 minuter in i filmen, där en modeshow pågår. Därefter återgår det till svartvitt. Knasigt.

image

Film: ”Red dust” (”Taifun”)


image

Ser nu på detta romantiska drama från 1932 med Clark Gable och Jean Harlow.

Fortsätter med att gå igenom fotona. Har inhandlat mer lim…

Update: inspelningen var fuckad. Hoppas den går i repris. .. Får bli en annan film istället.

Dagens andra film: ”Det ringer, det ringer”.


image

Jag brukar – oftast – gilla musikaler. Jag söker mej inte till dem, men snubblar jag över en så brukar jag kolla. Musiken är väl, för det mesta, inte speciellt minnesvärd, men här har vi en musikal, som är totalt hemsk på alla plan: musiken är hemsk, skådespelarna har inga sångröster och storyn är papperstunn. Ja, ja, filmen fördrev min tid och höll min ångest stången ett tag – and for that we thank you.

Joan Crawford


image

Inte gillat henne sedan jag läste ”Mommie dearest” för säkert 20 år sen. 

Hade sett ”Whatever happened to Baby Jane” och fullkomligt älskade den. Där hade jag sympati för hennes karaktär, såklart.

Efter att ha sett i alla fall fem filmer med henne, så kan jag konstatera, att hon är, trots allt, en riktigt bra skådespelerska.

Dock fattar jag inte hennes förändring i utseende. I ”Grand Hotel” (där hon spelar en stenograf med det roliga namnet Flaemmchen, fröken Flämm på svenska) ser hon väldigt vacker och vän ut, med underbart skulpterade ögonbryn. Detta var 1932 och Crawford var 24 år. I ”Mildred Pierce” tretton år senare ser hon väldigt barsk och sträv ut. Ögonbrynen har nu stylats annorlunda och jag tror det bidrar till hennes hårdare look i senare filmer.

Som sagt, privat var hon tydligen en riktig bitch (enligt dottern), men agera kunde hon.

image

image

”I want to be alone” (svensk brytning)


image

Hon sa det i en film, people! Tre gånger dessutom. (Alltså inte som kommentar om varför hon drog sej undan från filmvärlden).

Dagens film: ”Grand Hotel” från 1932. Stjärnspäckad film med Greta Garbo, Joan Crawford och John Barrymore.