Hittade brev från mommo (d.v.s. mormor) till min morfar från 1945. Min mamma var då inte ens ett år, men ”hon hälsade”. Mormor började breven med ”Älsklingen min”.
Åhh. Så underbart. (Om man inte vet hur det slutade…)
Ok, Östen var min morfar, som jag träffade ett fåtal gånger innan han gick bort (och då var jag livrädd för honom, av nån anledning), men vem fan är Gullan och hur hamnade hans vykort bland mina foton?
Upplyftande motiv att skicka till nån som ligger på ”Kolmårdssanatoriet”. Förtjänade han inte ens ett vykort i färg?