I do hate weapons!
Författare: Penardun
Agatha
Efter att ha ärvt över 400 st Agatha Christie-böcker var jag tvungen att börja läsa. Sparade en av varje (har nu komplett samling på engelska) och har försökt sälja av resten. Hade nog läst kanske tre eller fyra böcker av henne tidigare, men nu började jag från början. Är nu på bok 9, ”The Seven Dials Mystery”, bara 68 st kvar…
Sjukskriven
Mått aspissigt pga jobbet. Sjukskrev mej pga psyket i torsdags. I fredags vaknade jag dock med halsfluss och urinvägsinfektion. Urinvägen äntligen ok idag, men halsen är fortfarande fucked. Psyket är ok, bortsett från extrem depression. Ligger nu i soffan och kollar klassiker på TCM. Att fly, att inte minnas, att leva i en annan värld en stund, det är receptet just nu…
Ådalen 31 FU
Nu är det GBG. -13.
Förberedelser
Normala kläder: check
Smink: check
Samlad personlighet: working on it..
Ok, let’s go!
My dead babies
Sorry Sid, men,Lillen fick den dyrare urnan.
Lillens är den grå marmorerade och
Sid fick den något billigare sandfärgade (hade inte lön då).
Tyvärr är bilden på avlivade Sid, som ligger kvar i rummet när jag gick, forever etched in my memory. Såg honom genom fönstret.
Hade önskat att någon hållit honom och gått iväg. Med Lillen frågade dom, och jag så ”ja, gå iväg”. Men för mej är Sid nu alltid den lilla fluffen som ligger ensam kvar på en steril bänk. 😦
Även om jag älskar smullibuttan och Spippo så är Lillen och Sid mina first born, kommer aldrig, aldrig glömma dom!
My dead babies
Sorry Sid, men,Lillen fick den dyrare urnan. Lillens är den grå marmorerade och Sid fick den något billigare sandfärgade (hade inte lön då). Tyvärr är bilden på avlivade Sid, som ligger kvar i rummet när jag gick, forever etched in my memory. Hade önskat att någon hållit honom och gått iväg. Med Lillen frågade dom, och jag så ”ja, gå iväg”. Men för mej är Sid nu alltid den lilla fluffen som ligger ensam kvar på en steril bänk. 😦 Även om jag älskar smullibuttan och Spippo så är Lillen och Sid mina first born, kommer aldrig, aldrig glömma dom!
Lillen
Jag älskade/älskar Lillen. Jag undrar om det in är lite som när en kvinna får missfall (vågar inte jämföra det med t.ex. någon som förlorat sin tio-åring pga drunk driving). Vill inte förringa det, så klart, men jag kommer aldrig skaffa barn. Tycker dom är obehagliga och vill inte ha. Kissarna är mina barn, att då en av dom som jag älskat mest får cancer. Det är så jävla ledsamt. Han var ju vanlig huskatt dessutom, inget framavlat miffo. Lillen blev 12 år, han skulle ha fått leva åtminstone fem år till 😦 I will never forget you, my Lillen!




















