Så underbart rolig blogg.
Herr Dryck (blogginnehavaren, alltså) är välskriven på ett underfundigt sätt.
Ofta är kommentarsfältet en bonus, där även besökarna bidrar med komiska betraktelser.
Tråkigt? Kolla Katastrofala omslag!
Författare: Penardun
Kattkärlek? ”Pussar” mellan mina sötnötar
Puss på dej, Smullibuttan, säger Spike.
Kärlek? Nja, mer ”om jag gör rent dej, så blir du godare att äta”, tänker ippo (d.v.s Spike)
Vill du verkligen dela? Tjohoo! Tryck:
App: ”Camera illusion”
Haft extremt roligt med den här appen. Du får de roligaste filtren gratis, men jag var tvungen att sponsra, så betalade hela 7 spänn och slapp reklamen (samt fick lite andra fördelar, som att fota med frontkameran), totalt värt!
Vill du verkligen dela? Tjohoo! Tryck:
Film: ”Abbott och Costello i Hollywood”
Idiotisk fyrtiotalskomedi. Jag fortsätter min klassikerturné på TCM…
Vill du verkligen dela? Tjohoo! Tryck:
Storslam!
Vann ett gosedjur till och bytte en av mina dubletter mot en ljusblå pony, med en liten kille på typ sex år. Jag totalt äger på klospel!
Vill du verkligen dela? Tjohoo! Tryck:
På väg hem från Liseberg
Helt normalt med tre gosedjur under armen på 5:an. På 6:an blev det däremot lite underliga blickar…
Vill du verkligen dela? Tjohoo! Tryck:
Retrospelsmässan
Mässan, i Eriksbergshallen, öppnade kl 10. Vi var där kl. 13. Det här var kön, som vi möttes av…
Det blev istället älvsnabben till Klippan. Traskade sen mot Haga, där vi strosade runt lite.
Besökte därefter bolaget vid grönsakstorget. Drack ett par öl i kungsparken.
Därefter blev det Liseberg för andra dagen i rad.
Vill du verkligen dela? Tjohoo! Tryck:
Liseberg
Köpte Lisebergskortet för 210 spänn. Tittade på M när han spelade flipper. Blev sen tokig och spelade bort trettio spänn på den här apparaten. Älskar såna, vunnit gosedjur varje gång. Denna gången blev det en blå liten nallebjörn.
Vill du verkligen dela? Tjohoo! Tryck:
”Gå in i väggen”
Råkade på den här, mycket välskrivna, artikeln om hur stress och att vara duktig påverkar oss. (SvD). Känner igen mej på alla sätt och vis.
Tyvärr blir jag frustrerad varje gång någon skriver/talar om ”att gå in i väggen”.
Det vi alla (drabbade, närstående, läkare etc.) vill är att avdramatisera sjukdomar som drabbar psyket.
När någon pratar om den ökända ”vägg-jäveln” så blir det alltid en ”vi-och-dom-stämning”, d.v.s. de som vet vad det innebär ”att gå in i väggen” och kan prata igenkännande om det VS. de som inte fattar alls vad vi menar. För de sistnämnda måste vi vara övertydliga, annars kommer vi fortsätta att framstå som freaks.
Kan vi inte bara enas om att använda erkända begrepp (depression, ångest etc.) alternativt beskrivningar (”på grund av den höga belastningen drabbades han av ångestattacker som ledde till förlamande depression”? Eller har jag fel?
Det kan väl inte vara för jobbigt för folk/arbetskamrater/utomstående att höra en vettig beskrivning? Eller måste de skyddas genom omskrivningar, och då i såna fall, varför?
Är det lättare med ”gå in i väggen”, för att allmänheten inte riktigt ska behöva sätta sej in i hur vi ”sköra människor” egentligen känner?
Äsch, nevermind. Jag skiter faktiskt i om folk vet hur jag mår, bara de inte har åsikter/förslag/hjälpsamma ord som inte är baserade på verkligheten och/eller erfarenhet.
”Oj, har du panikångest? Kan du inte gå till en psykolog?” Ffffuuuu!
Vill du verkligen dela? Tjohoo! Tryck:
Fan, Afroman!
Om inte Afroman hade hört denna innan dom skrev ”Because I got high” så heter jag Sune Mangs.
I GOT STONED & MISSED IT
I was sitting in my basement. I just rolled myself a taste Of something green and gold and glorious To get me through the day. Then my friend yelled through the transom ”Grab your coat and get your hat son, There’s a nut down on the corner, Givin’ dollar bills away” But I laid around a bit Then I had another hit. Then I rolled myself a bomber. Then I thought about my mama. Then I fooled around, played around jacked around a while and then I got stoned and I missed it. I got stoned and I missed it. I got stoned and it rolled right by. I got stoned and I missed it. I got stoned and I missed it. I got stoned… oh me… oh my.
It took seven months of urgin’ Just to get that local virgin With the sweet face Up to my place To fool around a bit. Next day she woke up rosy, And she snuggled up so cozy. When she asked me how I liked it, Lord it hurts me to admit, I got stoned and I missed it. I got stoned and I missed it. I got stoned and it rolled right by. I got stoned and I missed it. I got stoned and I missed it. I got stoned… oh me… oh my. I’m makin’ no excuses
For the many things I uses Just to sweeten up my relationships And brighten up my day. When my earthly race is over And I’m ready for the clover And they ask me how my life has been I guess I’ll have to say, I got stoned and I missed it. I got stoned and I missed it. I got stoned and it rolled right by. I got stoned and I missed it. I got stoned and I missed it. I got stoned… oh me… oh my.
Words & Music by Shel Silverstein and George Cummings
Vill du verkligen dela? Tjohoo! Tryck:
Svenska Dagbladet
Ok, som substitut för Aftonbladet fick det bli SvD. Första artikeln jag klickar på, råkar vara ovanstående. Vet i fan om det är så mycket bättre. Inte kan man kommentera artiklar heller. Help! Abstinens…!
Vill du verkligen dela? Tjohoo! Tryck:
Dokumentär: Familjen Romanov
Medan mitt sorterande pågick kollade jag på inspelad dokumentär från NatGeo.
Alltid haft en fascination för Romanovs. Rasputin, blödarsjuka Alexej och den eventuellt överlevande Anastasia – här finns all drama, spänning, påstodd trolldom och gåtfullhet som krävs för att fånga mitt intresse.
Dokumentären kanske, egentligen, inte var skitbra, men de ”nyheter” de levererade gav mej gåshud.
Jag hade, seriöst, missat att de hade hittat Anastasia (eller om det var Maria) och att alla kroppar nu är återfunna (alla är DNA-testade) och att de numera är begravda vid Vinterpalatset. Begravningen skedde tydligen under stor ceremoni 2008. Hur kunde jag missa detta?!
En slutlig fråga infinner sej dock: vem var bruden som ”spelade” (eller ”trodde sej vara”) Anastasia och som det t.o.m. gjordes en film om? Var hon en utstuderad bedragerska och lycksökerska, eller var hon bara desillusionerad? Jag vill veta!
Ok, finns tydligen lite teorier angående Anna Anderson, som hon kallade sej, Anastasia-bedragerskan. Får läsa mer om detta.
Från Wikipedia:
Arbora Vitae 