Jag vill verkligen inte klicka på nån.
Eeew, skjut mej hellre!
Mystery/Komedi från 1932 (mest komedi – skrattade hejdlöst, typ…)
Zazu Pitts var definitivt filmens stora behållning. Alltjämt ojandes, skrikandes och viftandes med armarna av skräck.
Pitts, i rollen som Nora, leverade flera roliga repliker. De andra hade också en hel del roligt att säga. Här kommer de jag hann skriva ner:
– Something always happens to somebody! (Upprepas otaliga gånger av Nora efter hon fått höra spökhistorien om huset).
När de andra försöker förklara att hon inte ska tro på spöken:
– Nora, do you know what a myth is?
– Yes, sir, it’s a female moth.
De hittar en kyrkograv bakom huset:
– Aaah, they are graves! (Nora)
– What did you think they put dead people in? Balloons?! (Polisen)
Polisen får en smäll i huvudet och beklagar sej för en av karlarna:
– Boy, my head feels like a base drum!
– Yeah, flat and empty, huh?
All you can eat-frukostbuffé – som upplagt för magvärk. Mumma.
Däremot undrar jag vilka det är som äter kakor, kanelfranskor och/eller annan fikarelaterad mat till frukost.
Jag glömde min vikt för ett tag och lastade på med olika bröd, ostar, marmelad, juicer och ägg. Drack min första kopp kaffe på nästan ett år. Gottigt!
Interiörer på hotellet.
Efter gårdagens ”spontanfest” hos vänner in da hood var vi hungriga.
Subway öppnar kl. 8 så vi drog dit strax efter åtta.
Lallade runt lite och skrattade åt skyltfönster.
Sen fick vi för oss att inte åka hem utan ta ett hotellrum. Mer spontanitet! 😀
Kollade först hotellet inne på terminalen, det var fullt. Gick sen över gatan. Hotell Eggers vid Drottningtorget hade rum så vi checkade in.
Aaargh – varför påminner alla hotellkorridorer mej om ”The Shining”?
Rummet ok, tyst och fint inrett. Enda problemet var att ”dubbelsängen” bara var två ihopskjutna enkelsängar. En av oss låg i skarven hela tiden.