L gick för att träffa en kompis. Jag tog en grogg och kollar på ”Bargain Hunt” på TV.

Med tanke på att jag och L knappt skiljts åt sen vi träffades den 23e (setts varje dag) så känns det tomt när han inte är här…

Jag börjar bli kär i honom. Lusten kommer oftast först, iaf för mej, och blev så glad över ”älskling” (även om det var en fyllegrej) och trodde därmed att jag var kär.

Hela helgen befäste min crush. I morse började jag dock tvivla. (L vet inte om den här bloggen, btw.)

Men så… Idag har vi suttit och snackat, lyssnat på musik och kollat på tv. Jag insåg då att jag nog är kär iaf. Kom på mej själv med att bara sitta och titta på honom som en betuttad tonåring.

Aaaargh. Jag vill inte vara kär. Jag orkar inte ens med mej själv och att dra in ytterligare en person i min nedåtgående spiral känns skittaskigt!

L och jag är ju ihop. Det har vi redan diskuterat och bestämt. Därmed är det inget egentligen problematiskt och han verkar gilla mej på samma nivå som jag gillar honom.

Jag vet inte vad jag vill säga, eller komma fram till…

S. S.
Kär i och ihop med L, vi får se vart det leder.