Efter femtonde kräkningen började jag bli ordentligt orolig. Hur fort torkar inte en 4 kiloskisse ut, liksom…?

Receptionist-Anna (gillar henne) ringde till slut upp och hon fick tag på underbara Sofus (bästa veterinären ever). Han tyckte jag skulle komma in. Han hade ultraljudstider hela dagen och han var beredd att avsätta en tid för mej. Jag sa kl. 14.30 och jag har nu färdats på vagnen med en stackars skälvande, jamande Smullibuttan en kvart. Framme om en minut.