Spike: In Memoriam (24 april 2004 – 12 januari 2022)


Spike har gått över regnbågsbron och nu mår han bra igen. Veterinären trodde att han möjligtvis även hade en tumör i ögat. Jag har knappt slutat att gråta än, det kommer och går hela tiden. Ropade ”Hallå Spiken” när jag kom hem. Jag vet att jag gjorde det rätta, men det är så jävla tungt. Jag beställde ett litet inramat tassavtryck som minne. Påminner om dödsannonsen och blomman från begravningen som jag har inramat från min far. Det är något viktigt, som jag alltid har framme. Det kändes som att det var något jag kunde göra för att hedra Spike. Jag kommer att sakna honom mycket. Jag saknar honom nu!

Sista dygnet: trots allt blev det upptäcktsfärd i köket, sen avslappning på balkongen och sömn på puffen. Sista bilderna är från avskedsrummet på Blå Stjärnan.

Det var så oerhört svårt att lämna honom där. Sist frågade dom ifall dom skulle bära bort Lillen och det underlättade mycket. Jag försökte ringa på dom på den lilla telefonknappen som fanns där, men ingen svarade, tyvärr. Fick lämna Spippo där ensam efter att jag hade lyft upp honom och pussat på honom. Fy, vad hemskt det var!

Brukar få lite minnesbilder på mobilen då och då och idag fick jag den här imorse innan vi gick hemifrån.

Lägger upp lite minnen:

Här kommer mitt lilla gosefjun att spridas.

Jag känner mej så oerhört ensam nu och skulle behöva prata med någon. Får inte tag på mamsen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s